Citat:
Ursprungligen postat av
Kundalini
Bättre höftskott denna gång. Från debuten En finir avec Eddy Bellegueule, Att göra sig kvitt Eddy Bellegueule, hans självbiografi från den inte så sofistikerade norra regionen Picardy.
En tunn förfärligt liten novell.
Tackar!
Vem har plitat ned dessa ord:
”BASEN för mordkommissionen det året var en kommissarie Gregorius, en typ av ordningsväktare som blir allt sällsyntare men som ingalunda är utrotad, den sort som löser brott med den skarpa strålkastaren, sandpåsen, sparken i njurtrakten, knät i ljumsken, nävar i solar plexus, batongen i ryggslutet. Ett halvår senare anklagades han för mened inför en grand jury, fick sparken utan rättegång och efter en tid trampades han ihjäl av en stor hingst på sin ranch i Wyoming.
Just nu var det jag som var hans slagpåse. Han satt bakom skrivbordet med kavajen av och skjortärmarna upprullade nästan ända till axlarna.
Han var flintis som ett ägg och började grovna till kring midjan som alla hårdmuskliga herrar i medelåldern, ögonen var fiskgrå. Den stora näsan var ett enda nätverk av brustna blodkärl. Han drack kaffe och inte ljudlöst. De starka trubbiga händerna hade tät hårväxt på ovansidorna. Gråsprängda tofsar stack ut ur öronen på honom. Han grabbade tag i nånting på skrivbordet och tittade på Green.”