Gissa Bokcitatet

Biträdande chefen för Internationella Rymdfederationen rusade upprörd längs den enorma korridoren på sjuttonde våningen, i vars slut Interplanetariska Sambandscentralen hade sina nya lokaler.

Den eljest ytterst korrekte och välklädde mannens slips var slarvigt knuten, skjortkragens snibb hade slagit ett fult veck och håret verkade okammat. Klockan var en kvart över fem på morgonen. Han hade katastroflarmats, och i största hast skyndat hemifrån till Rymdfederationenes huvudkvarter.

Sommarsolens första matta strålar letade sig redan in genom korridorens glasklädda länga och tonade den vitrappade motsidan med sina dämpade mörkrosa pastellfärger. Men biträdande chefen såg inte den gryende dagens skira skönhet, lade inte märke till naturens färgsprakande varsel om en ny, strålande sommardag. Med blicken intåvänd och tankarna virvlande runt i huvudet ilade han mot Sambandscentralens entré.

- Etablera kontakt med Anti-Tellus! Så kvickt det går! ropade han, medan han passerade svängdörrarna. Jag måste få deras direktrapport!

Medan Matthews snabbt tog på sig rymddräkten och skyndade över till det väntande tefatet, begav sig Tim och hans tre följeslagare till snabbtefatet.

- Säg åt piloten att flyga till en position mellan första och andra månen! befallde Tim. När vi kommer närmare skall han få ytterligare instruktioner.

Tolken vidarebefordrade Tims direktiv, och tefatet startade med sitt typiska, öronbedövande visslande tjut.

Tre timmar senare befann de sig i månarnas närhet.

Zarah hade medfört sitt portabla teleskop och studerade med otröttlig nyfikenhet föremålet som närmade sig dom i riktning från månarna.

- Tim, skrek hon plötsligt uppjagad. Kom fram och se om jag har rätt! Eller om jag blivit skvatt galen! Titta på föremålets beteckningar!

Tim tog teleskopet och såg efter.

- Vi har nog blivit helgalna båda två, förmodligen! sade han lugnt och lyfte ansiktet mot Zarah. Men det är ju helt omöjligt, snälla du! Han gjorde en paus och vände sig sedan till Vera och Johnny.

- Ni två, kom ni också och titta. Men säg ingenting. Titta bara . . . och skriv sedan upp beteckningen på kommunikationsblocken.

De båda andra gjorde som Tim bett.

En kort stund senare kunde de jämföra sin anteckningar. Fyra block, och på samtliga hade exakt samma rymdskeppsbeteckning noterats.

"IR - jrs X-18"

- Internationella Rymdfederationen, jaktrymdskepp X-18! utbrast Vera först av alla. Men det är ju omöjligt! X-18 står på Anti-Tellus! . . . Ja, det vill säga om vi verkligen såg att samtliga jaktrymdskepp finns där! Såg vi X-18 också?

- Naturligtvis! försäkrade Tim. Jag tittade på samtliga skeppsbeteckningar! X-18 stod längst till höger. Bredvid Johnnys X-13.

Johnny Pratt nickade.

- Det stämmer, stumpan min, sade han vänd till Vera. Mitt fanns där. Ganska naturligt att jag först av allt spanade in mitt eget skepp. Och sen också la märke till dom som parkerats bredvid. Lilla fröken 18 stod allt vackert där!

Zarah såg med stora svarta ögon på sina kamrater.

- Gud, så makabert! X-18 . . jaktrymdskeppet som Eje blev mördad i! . . . Hur kan det finns i två exemplar?

Tefatet närmade sig snabbt det annalkande jaktrymdskeppet.

- Kontakta Matthews och be honom möta spöket! beordrade Tim.

Spänningen ombord på snabbtefatet var olidlig. Vad skulle Bill Matthews förefinna? Skulle han stöta på en människa? En astronautkamrat? Eller på främmande varelser? I så fall, av vad slag var de?

- Jag har öppnat sektionsdörren, berättade Matthews. Nu går jag in.

Tim och hans tre kamrater vågade knappt andas. De lyssnade intensivt efter varje ljud.

Plötsligt skar ett kort skrik genom högtalaren.

Därefter följde absolut tystnad.

- Bill! ropade Tim. Bill! Hör du mig? Var det du som skrek?

Inget svar. Bara kompakt tystnad.

Astronauterna hade bleknat. Alla, utom den mörkhyade Zarah, vars ögon stod vidöppna av oro.