Citat:
Ursprungligen postat av
RFT
Spännande. Kan du berätta för oss hur du försökte ”spåna” i detta?
Citat:
Ursprungligen postat av
Skaraborg2
Ja jag minns detta.
Det var under våren 2020 har jag för mig. Naturligtvis så skulle barnen till Dahlsjö göra ett DNA test. Frågan är hur villiga de skulle vara att göra det? Mig veterligen har de aldrig gjort det.
RFT: jag (1) hörde mig för med Svenska sjömanskyrkan i Rotterdam och diakoner som arbetat i den under 80talet ( inget napp, men knappast något bevis på att Dahlsjö inte fanns där heller). (2) Frågade ut några som arbetat i Gbg på pastorsexpeditioner med folkbokföring på 60 och 70talen för att få reda på om Skaraborgs idé om att K-Å fick ny identitet kunde vara rimlig ( det tyckte de men ingen av dem jag hörde med hade varit själva genomfört det åt någon) och om det i så fall fanns ngn dokumentation att hitta ( de menade att det skulle det inte finnas, inte inom folkbokföringen iallafall eftersom sådana uppgifter hade varit lättåtkomliga för evt förföljare). (3) Bad person m tillgång till arkiv i Antwerpens hamn att kolla sjömanspass för svenskar i jakt på K-Å eller Dalsjös namn (fanns inte, men återigen bevisar det inte ngt).
Det enda säkra jag ser är väl om man kunnat hitta barn till K-Å och Dahlsjö via DNA. Men varför skulle de vilja det? Om K-Å skulle börjat om och fått nya barn, har han nog diktat ihop en lagom trist historia om vem han var som ung, så barnen borde inte ana värst mycket. Om man får vara elak och socialdarwinistisk, kan man misstänka att evt Dahlsjöbarn inte heller hållit sig på rätt sida lagen och därför blivit DNAtestade, men.... Ingen letar väl efter svenska släktingar till dem.
För övrigt håller jag med RFT om att det är märkligt att de som verkar veta ngt, hållit tyst så länge. Det borde liksom inte vara någon livsfara längre för K-Å om han var i livet. Men... det kanske mest blivit en vana och det finns ingen uppsida för dem att tala om det? Jag tycker att det inte är schyst mot K-Ås son. Som mor själv, har jag oerhört svårt att tänka mig att jag inte berättat så mycket jag vetat om en försvunnen far, men jag har heller inte varit med om att mina barns far " bara drog", så jag anar nog knappt hur jag funkat i det läget.
En sak som fascinerat med den här historie är insikten om hur våldsamt ointresserad polisen verkar varit. De tycks ha lämnat den sortens brottslingar åt att göra upp sins emellan bäst de kunde.