Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Han talar inte om en liten invandring, han försvarar den enorma invandring av pakistanier, Windrush-jamaicaner m.m. som Storbritannien hade långt före Blair.

Enligt 1991 års folkräkning hade Storbritannien då tre miljoner invånare, motsvarande 5,5% av befolkningen, som tillhörde etniska minoriteter. De största grupperna var indier med 840 000 pers, karibiska negrer med 500 000 och pakistanier med 477 000. Murray hade inga problem med det, eftersom takten var överkomlig i hans identitetslösa "krönta ö"-vision. Den skräcktillvaro som Enoch Powell kunde beskriva som en realitet på 1960-talet var en kärkommen krydda i hans värld.

Vad Murray vill och inte vill ha är explicit i de videor du själv har citerat från, och det skulle du veta om du inte bara hade klippt ut och klistrat in rubrikerna. Han säger att han är för en befintlig enorm invandring, den får bara inte gå så snabbt och vara av sådan art att den blir ohanterlig för liberalismen eller går ut över judar.

Det här utbytet började med att du blev förnärmad när jag skrev att Murray förespråkar liberalism och sionism. Du har sedan gjort sakpåståenden om hans ståndpunkter och bara hänvisat till lösryckta citat, som visar sig handla om liberalism och sionism när man kollar upp dem. Jag har redan bevisat allt jag har påstått och att allt du har skrivit om Murray är rent påhitt. I bästa fall är du bara otroligt lättlurad av titlar och rubriker, men samtidigt vet jag att du har hållit på så här länge och viftat bort all kvalificerad kritik, tystnat när det blir alldeles för knäppt att fortsätta, och sedan kommit tillbaka med samma ounderbyggda påståenden när det har gått lite tid. Du deltar inte i en diskussion, du saboterar och står i vägen för diskussioner som andra försöker att föra. Och jag låter dig hållas trots att jag nyss skrev att såna som du ska hållas kort så ni inte kan fortsätta att sabotera tråden.

Det här replikskiftet började, när du luftigt påstod, att Tommy Robinson, Jordan Peterson, Douglas Murray förespråkar ett folkutbyte för Västvärlden. Du har (föga förvånande) inte belagt dessa vidlyftiga påståenden.

Nu väntar vi på *citat* ur Murrays böcker/artiklar eller videos, där Murray framför explicit, att han "vill ha ett folkutbyte som sköts smartare och smidigare så att man inte försummar hans liberala, stjärtgossliga och sionistiska prioriteter".

(Det bör ju vara lätt för dig, att posta citat, eftersom du skriver, att detta är "explicit i de videor" som jag nämnt.)

Om man är OK med Storbritanniens invandringsnivåer fram till Blair så är man för folkutbyte. Han säger det explicit i den 10-minutersvideo som du, utifrån rubriken men inte innehållet, sade bevisar att han är emot invandring. Du får väl klicka på videon, det var tidigt i den.

I den andra videon du inte hade sett, men hade sett rubriken till ett klipp från, kritiserar han illegala invandrare som är emot den liberala kultur som han likställer med västerländsk kultur, och säger att Hamas-medlemmar borde deporteras. Klicka på videon i stället för att försöka slinka undan. Jag kollade igenom stora delar av det där dravlet för att du slängt ut ett dumt citat; du kan gott titta lite du också.

Det du gör här är ju åtminstone ett försök till manipulation: att måla bilden av STORA arméer som om det gör kontroll av dem mindre plausibel. Min hypotes är att det är amerikanska politiker som styr över "världens två största arméer". Den korrekt ställda frågan är alltså om sionister styr/påverkar/dominerar den amerikanska kongressen och presidentmakten, varifrån sedan militären får sina marschorder.

Går detta inflytande att förneka? (krig mot Israels rivaler sedan decennier, Netanyahu 70 stående ovationer i kongressen med Musk som "hedersgäst", Blinken "Jag är här i egenskap av jude", Trumps reservationslösa Israel-stöd, osv, osv, osv)-

Sedan står det dig förstås fritt att spekulera om krafter som styr judiska oligarker som marionetter. Det låter som att du är inne på ockulta sällskap av anglosaxiska och kungliga eliter som sammanstrålar i Bohemian Grove och läser Madame Blavatsky?

Poängen är att min teori till skillnad från din är förankrad i gemensamt verifierbar empiri: att idag förneka att USA:s utrikespolitik ligger i händerna på sionister ter sig som en mer esoterisk konspirationsteori än att konstatera att den uppenbarligen gör det. Bevisbördan ligger på dig att förklara varför verkligheten inte är vad den förefaller vara.




Ja, det är ju en förhoppning att din eleganta bild av tomma galgar (klädgalgar, för den som inte vet referensen) besannas. Det vi ser på sionistkanten är då krympandets infantilisering, där bara de skamlösa och de lättlurade blir kvar. De förstockade sistagångstänkarna och deras ledsagare.

Ett mer skrämmande alternativ är att samma sorts signalpolitik om servil korrumperbarhet som en man i klänning ägnar sig åt som karriärstrategi ("Kolla in mig! Jag är med på varje diabolisk agenda ni hittar på!"), cementeras på pseudodemokratins högerkant i form av lydigt rabblande av innantilläxan "Israel är vårt skydd mot islam!" för den som vill selekteras till högre positioner.


Sionisterna kan nog kategoriseras i de grupper du indikerar: infantila, debila, manipulativa. Till det kan som ovan indikerat läggas de servila. (Tråddeltagande sionister är välkomna att sortera in sig själva i någon av kategorierna!)

Det som gör saken svårare är ju att "argumenten" är gemensamma, varför det inte är så lätt alltid att avgöra om någon är i) godhjärtad men oinformerad ii) godhjärtad men dum i huvudet iii) illasinnad och välinformerad iv) illasinnad och dum i huvdet osv.

"Argumenten" kan ju bara vara undermåliga variationer på samma tema: "Judar bestämmer inte allt", när poängen är att de bestämmer för mycket. Eller att "judar bestämmer mycket för att de är så smarta", när poängen är att deras smartaste grepp är att vara etniskt solidariska i en mångkultur. Kärnfullt sammanfattat står alltså skiljelinjen mellan 1) de som tycker att judarna bestämmer för mycket och att detta bör balanseras av etniskt solidariska svenskar, engelsmän osv - och 2) alla andra i en stor koalition av ovänner, ointresserade, överlöpare och nyttiga idioter.

Det är meningsfullt att interagera respektfullt med de underutvecklat infantila med en latent god vilja, men också med de kalkylerande servila, med appeller till deras egenintresse: det är som sagt smart att agera etniskt solidariskt i en mångkultur. Elitteoretisk förankring behöver inte ens handla om altruism utan har aspekter av darwinism: vilka karriärer står öppna för dina barn och barnbarn när globalisterna rekryterar servila begåvningar från Indien eller minoritetsgrupper som är mer ingruppslojala än svenskar?

Det verkar som du tror, att någon, som inte delar din och likasinnades underliga och skruvade världsbild, omöjligen kan ha tagit del av sådant, som du vantolkar. Det är inte meningsfullt att ha en diskussion med någon, som framför luftiga påståenden, som h*n sedan vägrar belägga.

Nu väntar vi på *citat* ur Murrays böcker/artiklar eller videos, där Murray framför explicit, att han "vill ha ett folkutbyte som sköts smartare och smidigare så att man inte försummar hans liberala, stjärtgossliga och sionistiska prioriteter".

Citat från video 1 som du citerade från utan att ha sett: https://youtu.be/KS1_cAdIQR4?t=1429 (batongliberalism, emot illegala invandrare som ogillar Douglas Murrays kultur och stödjer Hamas)

Citat från video 2 som du citerade från utan att ha sett: https://youtu.be/1ehGhwfd4sM?t=130 (inte för mycket invandring till SB före Tony Blair witch project)

Skummade i The strange death of Europe. Den är väldigt babblig och ofokuserad, men det substantiella handlar inte minst om hur problemet med invandringen är att framförallt muslimer inte är bögälskande liberaler.

Enligt Murray var invandringen i det stora hela oproblematisk före Tony Blairs tillträde 1997, och de problem som finns idag kan bara spåras dit, inte till den äldre massinvandringen (som mest bara Oswald Mosley och Enoch Powell klagade på):

During the 1980s and 1990s, under the new rubric of ‘multiculturalism’, a steady stream of immigration into Britain continued from the Indian subcontinent and elsewhere. But an unspoken consensus existed whereby immigration – while always trending upwards – was quietly limited. What happened then, after the Labour Party’s landslide election victory in 1997, was a breaking of that consensus. Although neither a manifesto commitment nor a stated aim, once in power Tony Blair’s government oversaw an opening of the borders on a scale unparalleled even in the post-war decades. They abolished the ‘primary purpose rule’, which had attempted to filter out bogus marriage applications. They opened the borders to anyone deemed essential to the British economy – a definition so broad that it included restaurant workers as ‘skilled labourers’. And as well as opening the door to the rest of the world, they opened the borders to the new EU member states of Eastern Europe. It was the effects of all of this, and more, that created the picture of the country revealed in the 2011 census.

Han beskyller Enoch Powell för att ha skadat debatten genom att ta upp invandringsproblemen 1968, eftersom det väckte debatt och därför gav politiker en ursäkt för att inte delta i någon debatt om frågan (mycket förvirrat):

The truth behind the claim that Powell’s intervention made immigration an impossible discussion for a generation was that his intervention – and the heat it unleashed – allowed politicians to excuse themselves from addressing the implications of their policy.

Livsstilsliberalism är enligt Murrey européers "egna värderingar", och i konflikt med muslimers kvardröjande patriarkala familjeordning:

Surveys of social attitudes consistently show migrant communities from outside Europe to have views on the social liberalism, not to say libertarianism, of Europe that would terrify Europeans if those views came from within their own communities. The liberalism of modern Europe also provides these arrivals with some ostensible justifications for their stance. The Muslim father does not want his daughter to become like Western women, because he sees some Western women and knows what they do. He does not want his daughter to become obsessed with consumerist culture when he sees all that it produces. That which he would refute is in the society all around him. Perhaps in time, rather than become more like the society into which they have moved, such people will become more entrenched in their own ways precisely because of the society into which they have moved. At the same time the evidence to date suggests that it is unlikely Europeans will much defend their own values before such people.

Han skriver att muslimer tycker som européer också gjorde fram till nyligen om bögerier, och han fruktar att de med tiden kan lyckas vända skeppet på det området:

One need only consider the decades it has taken to admit that some immigrant groups hold less liberal views than the majority of people in the countries they have come into. A Gallup survey conducted in 2009 in Britain found that precisely zero per cent of British Muslims interviewed (out of a pool of 500) thought that homosexuality was morally acceptable.17 Another survey carried out in 2016 found that 52 per cent of British Muslims thought homosexuality should be made illegal.18 The common response to such findings is that these were the attitudes of many British people a generation or two ago. The unspoken follow-on is that homosexuals in Britain should be patient and wait another generation or two for the newcomers to catch up. All the while what is ignored is the possibility that this might not happen and that the views of the incomers may in time, through population growth or other means, change the national picture as a whole.

En anledning till att man måste avfärda Douglas Murray-figurer med emfas är att deras argument, om man svalde dem, skulle innebära att alla som inte tillhör extremvänstern borde konvertera till islam. Nu vet vi dock från erfarenhet av senare invandrargenerationers brist på riktning, dåliga psykiska hälsa, knarkande, datorspelande, fallenhet att idolisera afroamerikaner m.m. och inblickar i rika länder i Mellanöstern att islam inte alls är så starkt som de påstår. Muslimer blir dekadenta mycket snabbare än västerlänningar någonsin blev, när de utsätts för motsvarande stimuli. Det är ren lögn att islam skulle vara ett supervapen emot Douglas Murray och hans likar: hustakets vita sharia förblir en mem på Internet.

Det verkar, som sagt, som du tror, att någon, som inte delar din och likasinnades underliga och skruvade världsbild, omöjligen kan ha tagit del av sådant, som du vantolkar.


Dina säregna tolkningar av det du citerar talar för sig själv (man brukar f.ö. ge en sidanvisning, när man citerar ur en bok).

Du skriver vidare, att Douglas Murrays argument innebär, "att alla som inte tillhör extremvänstern borde konvertera till islam".

Du är inte seriös och kan betrakta det här replikskiftet som avslutat.

Det säger nåt om hur sjukt störd den här konspirationsteorin från liberalkonservativa om att vänstern skulle vara "antisemitiska" och "antiisraeliska" är, när extremvänsterns mest extrema extremist, Mathias Wåg, i en krönika om upploppen i England skyller på... Ryssland!

Tommy Robinson har i 10-20 år gått ut och öppet skrikit att han är en israelisk agent. Israelerna har skrikit "här är vår agent i England". Elon Musk har helt öppet åkt till både Aushwitz och Israel för att bedyra sin lojalitet till judarna. Extremvänstern: "Måste vara Ryssland".

Hela vårt etablissemang är så löjligt projudiskt och proisraeliskt att det är parodiskt.

Artikeln:
https://www.aftonbladet.se/kultur/a/lwnxv9/fascister-ryssland-och-elon-musk-bakom-upplopp-i-england


En annan sak sånt här berättar för den som är nyfiken är ju att vänstern inte alls är intresserade av att hjälpa palestinier eller bekämpa islamofobi. Hade de varit det hade de ju nämligen inte haft några problem med att berätta att det är judar som styr de här rörelserna. Att de hittar på massa konspirationsteorier om Ryssland före att berätta sanningen, visar att de inte är intresserade av att lösa problemen. Vänstern agerar precis som högern nyttiga idioter åt Israel och judarna.

Ett inlägg i tråden om kravallerna i Storbritannien:


Det finns en hel del sådana begrepp, som stämplar något som en hädelse och därmed stämplar någon som en hädare/syndare, om denne lyfter något tabubelagt i den allmänna debatten.

Med hjälp av en hädelsestämpling, så kan perspektivet/frågeställningen/argumentet rakt av avfärdas, som något som absolut inte bör diskuteras. Exempel på sådana begrepp är:

● rasism

● främlingsfientlig

● avhumaniserande

● konspirationsteori

● kulturkrig

● desinformation

● gå Rysslands ärenden

Fredrik Kärrholm skriver insiktsfullt om stämpeln "kulturkrig":

"Prat om kulturkrig är en politisk skenmanöver. Låt er inte luras.

Kulturkrig är en pejorativ term som i Sverige huvudsakligen används av vänstern för att diskreditera meningsmotståndare. Den kan jämföras med hur epitetet främlingsfientlig länge utnyttjades mot oss som kritiserade den ohållbart generösa migrationspolitiken.

Vidare ingår associationsskuld i taktiken. Den som kritiserar vänsterns värderingar och perspektiv beskylls inte bara för att bedriva ett så kallat kulturkrig, utan liknas också ofta vid den enfaldiga amerikanska Maga-högern."

https://www.facebook.com/fredrik.karrholm/posts/10233597949828923

Vänstern/vänsterliberalerna eftersträvar att bryta ned västerlandet och västerländsk civiliation. Därför förespråkar vänstern/vänsterliberalerna kvotering i stället för meritokrati, särbehandling i stället för likabehandling, mångkulturalism i stället för sammanhållning, dogmatism i stället för vetenskaplig rationalism, social ingenjörskonst (utan något samtycke) i stället för individuell frihet, religiös särbehandling i stället för sekularism, socialism och planekonomi i stället för äganderätt, aktiv nedbrytning av traditioner i stället för respekt för traditioner, moraliskt motiverad aktivism och godtycke i stället för Oxenstiernas ämbetsmannaideal och lagstyre med mera.

Invändningar mot den vänster/vänsterliberala agendan stämplas som "kulturkrig".

PS "Stjärnstopp" associeras dels med barn, dels är det inte ett allmänt känt begrepp och från en tidigare generation. Finns det något kortare begrepp, som man kan använda i stället för stämpla som en hädelse, hädelsestämpling?

http://faktoider.blogspot.com/2009/04/stjarnstopp-efterlyses.html

Jag tror att israeliske finansministerns uttalande om att det är "befogat och moraliskt att svälta två miljoner Gaza-bor till döds", visar på skillnaden mellan två sinsemellan inkommensurabla sidor. Det går inte att hitta gemensam mark eller resonera med en sida som delar in världen på det sättet, mellan absolut skyddsvärde hos några å ena sidan och ren instumentell funktion hos alla andra.

Eller vissa; synen på vita britter hos många Palestina-vänner är t ex lika känslolös och reducerad till att vara ett medel för det mångkulturella samhället. En likhet som förstås inte är en slump utan olika aspekter av samma fundamentalt anti-/oeuroeiska undantagsideologi. De kristna idealen som sekulariserades till upplysningsidéer om naturlig eller resonlig universalism, har av båda sidor inverterats; vissa har större (eller absoluta) rättigheter, medan andra har lägre skyddsvärde (och absolut skuld).

Denna inversion av kristen moral kan ta sig olika uttryck, men kan inte låta bli att förhålla sig till det den parasiterar på. Det är samma ord som används när t ex Smotrich talar om "moral", men det saknas innehåll i annat än den triviala meningen: "Moral är det som jag/vi säger att det är och tvingar andra att hålla med om så länge jag/vi har övertaget".

Det krävs helt enkelt andra förutsättningar än "satanism" för att föra en resonerande dialog. Annorlunda uttryckt krävs en frihet att underkasta sig förnuftet för att samma dialog ens ska ha en möjlighet. Icke-spelbara karaktärer befinner sig på en annan amoralisk nivå, även om de använder moraliserande ord. T o m den mest själv-värderande Nietzschean är underställd denna järnlag: om den nyskapade post-kristna moralen ska vara moral, måste den kunna övertyga och själva övertygandet som process är underställt gemensamt, förnuftigt sanningssökande. Annars är det bara fråga om vem som skriker högst i aphuset, inte om moraliska värden.



Den enkla talepunkten att Tommie Robinson är en sionistisk agitator som försöker kanalisera ilska över invandringens följder och de senaste flickmorden mot muslimer för att det passar Israel, hade mycket riktigt slagit undan benen på honom. Liksom samma kopplingar mellan SD och koranbränningar i främmande makts intresse hade varit svårbemötta för Jomshof. Öppna mål som missas på det sättet, visar mycket riktigt att det pågår en läggmatch från stora delar av Palestina-vänsterns sida. (Relaterat: minns att Henrik Arnstad för många år sedan fick en fråga om israelisk "hypernationalism" som han skräckslagen passade på. Finns han fortfarande i offentligheten?)

Nästa försvarslinje är att acceptera att "Netanyahu" och någon liten marginaliserad "ytterhöger" har kapat Israel, inte att det bara är ett försvinnande fåtal som i undersökningar tycker att våldet i Gaza är oproportionerligt. Både israelisk allmänhet och landets tillskyndare i Väst vet mer om vilka krigsförbrytelser deras stöd leder till än någon allmänhet och några tillskyndare i historien.

Han skriver också att Storbritannien är ”en fullt fungerande demokrati” och får svar av Erik Almqvist som påpekar att Keir Starmer fick en tredjedel av rösterna i parlamentsvalet men två tredjedelar av mandaten.

https://x.com/erikalmqvist/status/1820767565691449391

Det går inte att hitta på egna definitioner av demokrati. Jag förstår att det är olämpligt av en svensk riksdagsman att kritisera Storbritanniens brist på demokrati men den objektiva sanningen är att landet inte har en ”fullt fungerande demokrati” och att Keir Starmers regim saknar demokratisk legitimitet.

Idag väntas de största protesterna sedan revolten startade (100 demonstrationer över hela landet) och just bristen på demokratisk legitimitet för den sittande regimen är ett skäl att frukta att det kan sluta riktigt illa.

Det verkar som du anser, att endast proportionella val är legitima? Därmed har du kanske hittat på en egen definition av demokrati.

Som inte så få britter ser det, så är själva huvudsyftet med ett demokratiskt styrelseskick, att en impopulär regering ska kunna sparkas ut och ersättas av en annan regering med en tydlig majoritet. Det var precis det som hände i parlamentsvalet i Storbritannien för en månad sedan. Regeringsskiftet är vidare blixtsnabbt i Storbritanninen (inga flera månader långa förhandlingar) - ena dagen är Rishi Sunak premiärminister - nästa dag (!) är en ny preminärminister installerad. Så den demokratiska processen (med enmans valkretsar) fungerade precis som det är tänkt.

Som kontrast resulterar proportionella val som regel bara i marginella förändringar av koalitionsregeringar och små eller inga förändringar alls av den förda regeringspolitiken.

Det finns således nackdelar med alla varianter av hur ett demokratiskt valsystem är upplagt.

Men Storbritanninen är knappast en sämre fungerande demokrati än Sverige. Såväl i Sverige som i Storbritanninen som i de flesta europeiska länder öser landets regering - utan stöd hos den tidigare befolkningen - hänsynslöst in en ny befolkning från Mellanöstern, Afrika och (västra) Asien, som på gruppnivå är betydligt mer brottsaktiv och mindre produktiv än den tidigare befolkningen.

Det är en öppen fråga om ett demokratiskt styrelseskick alls kan fungera som det är tänkt, när media ser som sin uppgift att vilseleda befolkningen och därigenom bl.a. försöka dämpa konflikter.

Jörgen Huitfeldts skriver i Kvartal, att svenska reguljära medias skildring av upploppen är ett medialt haveri:


https://kvartal.se/artiklar/upploppen-i-storbritannien-ett-medialt-haveri/ Rekommenderas!


TILLÄGG

Nigel Farage har lagt ut en video, där han kommenterar regeringens sätt att hantera upploppen:

Det Keir Starmer inte förstår när han säger att han ska "stoppa extremhögern" är den allmänna känslan av obehag som vuxit i detta land i åratal. Samhällen har splittrats och folk har fått uppleva hur stadskärnor förändrats till den grad att de inte längre framstår som ens en smula engelska, framhåller Farage.

Vidare talar Farage om s.k. "two-tier policing", dvs att rättsväsendet i Storbritannien är betydligt hårdare mot vita än mot ickevita.

Farage kontrasterar hur deltagarna i dagens kravaller behandlas jämfört med BLM-kravallerna 2020 då bl.a. minnesmärken skändades i våldsamma upplopp. Skillnaden i polisens agerande är slående.

2020 gick den brittiska polisen ner på knä (!) på gatorna inför en marxistisk organisation som vill störta den västerländska civilisationen. Farage uppmärksammar även hur försiktigt regeringen reagerade på upploppen i Leeds nyligen.

Farage sammanfattar hur en majoritet uppfattar situationen: De flesta av oss anser att etniska minoritetsgrupper behandlas på ett helt annat sätt av rättsväsendet än vita britter. Det är vår upplevelse och det finns bevis till stöd för det.

https://www.youtube.com/watch?v=tKsSTAMKohQ Rekommenderas!