Citat:
Ursprungligen postat av
flashmaner
Det har jag heller inte påstått. Jag tog upp varför det inte finns några belägg för anklagelsen om att Essie gett "tveksamt resultat", utan att den information som finns snarare tyder på motsatsen.
Hur vet du att att Essie "inte hjälpt så mycket så att A får en fungerande vardag"?
Vad är "en fungerande vardag" enligt dig i dotterns kontext, och hur vet du hur dotterns vardag fungerar med och utan Essie?
Jo, det är precis vad jag argumenterade för att det gör. Familjen har lagt 300 papp på en assistanshund. Det tror jag inte en sekund på att de hade gjort, om de redan från början hade en erfarenhet av att dottern inte fungerade med djur. Eftersom de hade såväl hund som katt tidigare så lär de ha haft en god bild av hur deras dotter fungerar med djur. Märkligt påstående av dig tycker jag att man inte skulle veta hur ens barn är med en hund när man har en hund, bara för att det finns fler i familjen. Vi är flera i min familj, och jag vet mycket väl hur alla i min familj är med hundar, jag vet också hur många i min vänskapskrets är med hundar, eftersom jag sett dem umgås med våra hundar. Det är verkligen inget konstigt med det. Det motsatta hade varit konstigt.
Den hund de hade innan Essie kom omplacerades just för att Essie kom, inget konstigt med det. Katten har de kvar.
Interaktionerna behöver inte alls vara helt olika, det kan tvärtom vara mycket som är lika, särskilt med en psykisk hälsa hund.
Nej, inte enligt "dokument", enligt en före detta anställd assistent.
Jag tror dock som du, att hon älskar djur och Essie, men att Essie råkat ut för hennes utåtagerande. Det är dock inget som varken hon eller Essie skall lastas för, utan det är pappan och i den mån de anställda assistenterna har fått utbildning och instruktioner som bär ansvar för att skydda Essie i de situationerna.
Du får gärna länka till det uttalande du avser där PÖ skulle uttalat detta.
Att få såna brutala utbrott där hon skadar sig själv, riskerar att skada andra, Hotar att ta livet av sig låter inte som en person som mår bra och lever en fungerande vardag.
Hon fick inte vara kvar på ett boende pga av att de andra inte kände sig säkra. Läste även nåt om typ knivar, hammare och eltejp.
Hon har varit våldsam mot Essie (sparkat henne på rumpan som pappan skrivit). Ska jag fortsätta??
Det låter för mig inte som en fungerande vardag.
En person som mår bra skadar inte sig själv eller andra fysiskt.
Hon mår uppenbarligen inte bra och behöver MER och ANNAN hjälp/vård.
Jag tror självklart att väldigt många med rätt förutsättningar och den ev. vård man behöver kan leva en bra och relativt fungerande vardag. Men utifrån det man läst så låter det som att A har det otroligt tufft och jobbigt i vardagen.
Det jag menade var att bara för att en familj TILLSAMMANS haft en hund innan betyder det inte att ALLA i den familjen fungerar med hunden. Det är min poäng.
Sen när situationen är så jobbig som den låter så förstår jag om man som förälder greppar efter halmstrån för att de tror att det hjälper dottern. Och Essie har säkert hjälp A på många sätt. Det säger jag inte emot. Men däremot har A sparkat Essie och det tyder ju på att allt inte funkar. Varken A eller Essie mådde bra i den situationen.
Men enligt dig så funkade det mellan A och förra hunden. Men bevisligen har det ju funkat sådär med Essie eftersom A sparkat henne i aggression. Då är ju interaktionerna mellan de två i denna situation inte alls lika.
Eller så blev förra hunden helt enkelt behandlad exakt som Essie. Säkert mycket kärlek och gos men tyvärr risk för våld.
Då funkar det uppenbarligen inte och det är varken "barnets" eller Essies fel.
Här kan du läsa om PÖ's uttalande om sparken
https://www.facebook.com/share/p/NA2YVXCgPYnG771E/?mibextid=K35XfP
