Lurat familjen att jag varit drogfri men jag vill bli

Tusen tack för att du sa dom orden jag behövde höra. Det gjorde faktiskt något i mig.

Har inget kvar här hemma så det har ju tekniskt sett redan börjat, så nu kör jag!! Ingen återvändo. Inget fuskande. På riktigt.

Idag firade jag och min familj att jag varit ett år drogfri. Men det min familj inte vet är att jag varit påverkad näst intill hela tiden i hela 9 av dom 12 månaderna.

Jag har främst missbrukat heroin men egentligen alla opiater som existerar och sen en del benzo, men mest under alla korta pauser jag hade från opiaterna men jag kunde även blanda preparaten med varandra ibland.
(Livsfarligt, jag vet, och det slutade med akuten några gånger. Senaste gången fick farsan min göra HLR).

Det gick inte att dölja till slut som ni kanske förstår och jag blev efter flera sumpade chanser av både sjukvården och soc skickad på behandling i några månader.
Jag började må en aning bättre på slutet men det tog inte lång tid innan jag återföll i missbruket när jag kom hem ändå. Denna gången har jag dolt det riktigt bra dock.

Jag har kunnat gå på väldigt höga doser heroin och morfin, till och med nitazener, och dom har inte märkt nånting. Inte minsta lilla. Jag har skött jobb och vardagssysslor osv felfritt.
Hållit mig borta från benzo, i alla fall höga doser, och jag har inte blandat som jag gjorde förr.

Det jag vill komma till är väl egentligen att jag mår väldigt dåligt över detta. Dom var så glada och stolta över att det gått så bra för mig och jag satt där och kollade skamset ner i marken och sa ”tack så mycket”.
Hade INGET att säga då jag vet att dom inte alls hade varit stolta..

Vad tycker ni jag ska göra? Ska jag erkänna allt för dom? Eller ska jag försöka ta tag i detta missbruket på riktigt och sen aldrig berätta detta? Ångesten över att jag har lurat dom äter upp mig.
Jag vill inget annat än att bli drogfri men jag vet inte längre vad jag ska göra för att lyckas.
Finns det någon vänlig själ som kan komma med tips och idéer?

Går just nu i någon återfallsprevention terapi men jag har inte gett det en ärlig chans, som ni kanske förstått. Vara ärlig med henne kanske är ett första steg innan jag säger något till mina föräldrar? Om jag ens gör det.

Jag vet inte.. vem ska jag prata med?
Jag är rädd att dom kommer bryta kontakten med mig eller liknande, och mina föräldrar (och syster) är det finaste jag har. Förlorar jag dom finns det ingen chans i världen att jag klarar att bli nykter.

All hjälp uppskattas i detta läge. Vad som. ALLT. Jag vill verkligen bli drogfri nu. Är trött på detta.

Har du en farsa som kastar grejer i ilska är du inte skyldig dem något. Är man en arg jävel så har man inte folks förtroende att berätta saker. Det är självbevarelsedrift att undanhålla saker från aggressiva människor, och inget du ska klandra dig för. Det där temperamentet han utsätter dig för kan mycket väl vara ditt grundproblem. Men jag vill inte säga för mycket, du vet bäst själv.

Ja du sitter på alla svar för bra förutsättningar att få en nytt och hållbart liv.
Du vet vad som behövs och om du inte "fuskar" för att lura någon eller framför allt dig själv så kan du lyckas.
Vägen är inte enkel men det gäller att ta klivet, att bestämma sig och sen ta små steg framåt och låta det ta tid.
En timme, en dag, en vecka, en månad... det är svårt att ta beslutet och det är även svårt att hålla sig kvar på rätt väg, men det finns ju inga andra alternativ vilket borde göra valet enkelt.
Jag tror du ska sluta tänka, att ge dig alternativ. Bestäm dig bara och kör! Gör det på riktigt!
När du väl skapat ett nytt liv och blivit en ny människa kommer du inte att ha några problem att kunna besöka din familj osv. Då vet du vad du ska undvika, hur du ska tackla svårigheter som du möter osv. Men först måste du börja om på riktigt, hitta verktygen och din väg för att få det att fungera.
Med rätt folk som kan vägleda, stötta och hjälpa klarar du det.
Ingen kräver att du ska greja det själv så våga ta hjälp. Dom som finns där har ofta gått samma väg och vet exakt hur det är och vad du behöver.
Sök hjälp och ta emot den.

Kolla gärna länken jag skickade. Kanske kan det även vara något även för dig.

Ja, hans utbrott har satt sina spår sen barndomen. Han har dock aldrig slagit en annan människa. Han kunde ta ett satans hårt grepp om mig ibland dock, handleder eller nacke, och det har orsakat lite PTSD.
Blir aldrig rädd för mitt liv när han blir arg men det är väldigt otrevligt.

Återigen, tack! Denna motivation är precis vad jag behöver. Mår mycket bättre nu än vad jag gjorde innan jag skapade tråden. Tänk att främlingar på FB kan göra så

Jag är redo för att göra precis allt som krävs. Jag kommer inte ge mig.

Ska kolla in länken!!

Bra!! Du måste också vara beredd på att den motivation du känner just nu INTE kommer att finnas där hela tiden. Det är då det är extra viktigt att du håller hårt i din disciplin, för de är de tillfällena som är riktigt jävla viktiga för din mentala utveckling.

Blicka inte bakåt, bara framåt. Det förgångna är det förgångna och de dåliga erfarenheterna är inget att ångra just nu, utan de kommer att spela en stor roll i din personliga utveckling och leda till något positivt i slutändan.

Ge INTE upp!! Och återigen, var 100% ärlig med de personer du har till din hjälp om vad du behöver för att klara det här

Självfallet. Är medveten om alla bakslag jag har att vänta mig och och det är vid sådana tillfällen jag valt att ge upp, men denna gången ska bli annorlunda.

På något sätt känns det faktiskt annorlunda. Som att någon tvingat mig alla andra gånger. Nu är det jag som vill på riktigt.

Både och. Berätta och sen visa att du menar allvar. Vad det än är. Så att de ser att det förändras hos dig som person. Det är få som bara "lägger av" utan förändring på något sätt.

Jag har inte beroende men en väldig nyfikenhet och i em bredare mening "sug" efter psykedliska och E. Jag vet inte om jag kan ta igen av skäl som jag inte tar upp här men det skulle underlätta att berätta när tiden är mogen om suget håller i sig "hur det fungerar". Folk har inte lika bra insikt i den typen av droger som är mer upplevelsestyrda.

Vet inte om det gav något men du är inne på rätt spår. Det viktiga är relationer och vad du kan lova dem när det kommer till sånt här. Jag har ex. beslutat att inte ingå i en relation förrän jag rätt ut saker med mig själv på det här området. Jag ska oavsett se till att aldrig låta det bli en belastning för nån annan.

Okej. Som det låter för mig så håller jag med om att det verkar bäst att sluta för din egen skull och inte dra in dem i någon bekännelse. Bra om det går att kombinera med en distans från dem

Kanske är det inte så konstigt att bli opiat/opioidberoende med de förutsättningar du beskriver. Dessa droger ger ju en kraftig avslappning och trygghet som funktionellt kan kompensera för låg självkänsla genom att imitera de effekter som goda relationer ska ha. Men självklart är det en väldigt god ambition att sluta, för att möjliggöra genuin utveckling förbi dina trauman. Ursäkta om jag läste in för mycket, önskar dig lycka till iaf.

Jag vet vad du går igenom, vad droger och missbruket gör med personen och familjen.
Om jag kan hjälpa någon att ta klivet ut till ett nytt liv så gör jag det.
Jag hoppas verkligen att du vågar satsa på livet och ta klivet mot en ljusare framtid.
Du är värd ett bra liv!
Stort lycka till!