Lurat familjen att jag varit drogfri men jag vill bli

Jag tycker inte du ska hålla på och berätta för din familj för att du egentligen vill ha mer hjälp av dem och försämra deras liv igen. Så ska du förstöra deras semester med dina problem ännu en gäng för att ta återfall igen senare efter att du har gjort det.

Var en vuxen man och ta hand om dig själv istället för en gnällig liten knarkande bitch som ska sitta i samtal och dra ner familjen genom att berätta igen och igen och få dem att bli ledsna och besvikna.

Om du är allvarlig så tar du kontakt med beroendevården själv och tar emot allt stöd du kan få. Du bryter all kontakt med alla personer som använder droger. Ta bort med från Facebook osv. Sen byter du telefonnummer så att du inte kan bli kontaktad av andra knarkare mer. Ta bort alla konton, wallets osv allt som kan användas för att köpa droger.

Jag tycker även du ska flytta efter dit fysiska AT så att inga andra i gemet vet vart du bor och så du får en nystart. Om du har kollegor som också använder droger tycker jag du ska byta jobb.

Mycket bra. Det är bara kemiska processer i vår grottmännisko-hjärna som gör det jobbigt. Den skiten kan vi övervinna 😊

Dra iväg ett PM vid något tillfälle om du behöver en extra boost från en internet stranger. Jag kollar inte Flashback varje dag, men nästan

Men du kan sluta precis som alla andra som har slutat. Du måste välja det själv och sen jobba för det.

Jag skulle säga att det i nuläget inte är viktigt att berätta för din familj hur sanningen ser ut. Jag tycker att du istället bestämmer dig för att berätta när du känner att du är drogfri på riktigt. Då kan du berätta. Då kan du också berätta att nu är du verkligen drogfri på riktigt.

Du får förklara att det är ett helvete att vara i beroende och att det inte var lätt att bära på hemligheten. Men att du fann styrka för att verkligen sluta på riktigt i att du när du var drogfri skulle berätta sanningen.

Nu tänker du att det är svårt och jobbigt att sluta. Men när du verkligen känner dig drogfri så kommer du tycka att det var värt allt jobb med det till 100%.

Idag firade jag och min familj att jag varit ett år drogfri. Men det min familj inte vet är att jag varit påverkad näst intill hela tiden i hela 9 av dom 12 månaderna.

Jag har främst missbrukat heroin men egentligen alla opiater som existerar och sen en del benzo, men mest under alla korta pauser jag hade från opiaterna men jag kunde även blanda preparaten med varandra ibland.
(Livsfarligt, jag vet, och det slutade med akuten några gånger. Senaste gången fick farsan min göra HLR).

Det gick inte att dölja till slut som ni kanske förstår och jag blev efter flera sumpade chanser av både sjukvården och soc skickad på behandling i några månader.
Jag började må en aning bättre på slutet men det tog inte lång tid innan jag återföll i missbruket när jag kom hem ändå. Denna gången har jag dolt det riktigt bra dock.

Jag har kunnat gå på väldigt höga doser heroin och morfin, till och med nitazener, och dom har inte märkt nånting. Inte minsta lilla. Jag har skött jobb och vardagssysslor osv felfritt.
Hållit mig borta från benzo, i alla fall höga doser, och jag har inte blandat som jag gjorde förr.

Det jag vill komma till är väl egentligen att jag mår väldigt dåligt över detta. Dom var så glada och stolta över att det gått så bra för mig och jag satt där och kollade skamset ner i marken och sa ”tack så mycket”.
Hade INGET att säga då jag vet att dom inte alls hade varit stolta..

Vad tycker ni jag ska göra? Ska jag erkänna allt för dom? Eller ska jag försöka ta tag i detta missbruket på riktigt och sen aldrig berätta detta? Ångesten över att jag har lurat dom äter upp mig.
Jag vill inget annat än att bli drogfri men jag vet inte längre vad jag ska göra för att lyckas.
Finns det någon vänlig själ som kan komma med tips och idéer?

Går just nu i någon återfallsprevention terapi men jag har inte gett det en ärlig chans, som ni kanske förstått. Vara ärlig med henne kanske är ett första steg innan jag säger något till mina föräldrar? Om jag ens gör det.

Jag vet inte.. vem ska jag prata med?
Jag är rädd att dom kommer bryta kontakten med mig eller liknande, och mina föräldrar (och syster) är det finaste jag har. Förlorar jag dom finns det ingen chans i världen att jag klarar att bli nykter.

All hjälp uppskattas i detta läge. Vad som. ALLT. Jag vill verkligen bli drogfri nu. Är trött på detta.

Idag firade jag och min familj att jag varit ett år drogfri. Men det min familj inte vet är att jag varit påverkad näst intill hela tiden i hela 9 av dom 12 månaderna.

Jag har främst missbrukat heroin men egentligen alla opiater som existerar och sen en del benzo, men mest under alla korta pauser jag hade från opiaterna men jag kunde även blanda preparaten med varandra ibland.
(Livsfarligt, jag vet, och det slutade med akuten några gånger. Senaste gången fick farsan min göra HLR).

Det gick inte att dölja till slut som ni kanske förstår och jag blev efter flera sumpade chanser av både sjukvården och soc skickad på behandling i några månader.
Jag började må en aning bättre på slutet men det tog inte lång tid innan jag återföll i missbruket när jag kom hem ändå. Denna gången har jag dolt det riktigt bra dock.

Jag har kunnat gå på väldigt höga doser heroin och morfin, till och med nitazener, och dom har inte märkt nånting. Inte minsta lilla. Jag har skött jobb och vardagssysslor osv felfritt.
Hållit mig borta från benzo, i alla fall höga doser, och jag har inte blandat som jag gjorde förr.

Det jag vill komma till är väl egentligen att jag mår väldigt dåligt över detta. Dom var så glada och stolta över att det gått så bra för mig och jag satt där och kollade skamset ner i marken och sa ”tack så mycket”.
Hade INGET att säga då jag vet att dom inte alls hade varit stolta..

Vad tycker ni jag ska göra? Ska jag erkänna allt för dom? Eller ska jag försöka ta tag i detta missbruket på riktigt och sen aldrig berätta detta? Ångesten över att jag har lurat dom äter upp mig.
Jag vill inget annat än att bli drogfri men jag vet inte längre vad jag ska göra för att lyckas.
Finns det någon vänlig själ som kan komma med tips och idéer?

Går just nu i någon återfallsprevention terapi men jag har inte gett det en ärlig chans, som ni kanske förstått. Vara ärlig med henne kanske är ett första steg innan jag säger något till mina föräldrar? Om jag ens gör det.

Jag vet inte.. vem ska jag prata med?
Jag är rädd att dom kommer bryta kontakten med mig eller liknande, och mina föräldrar (och syster) är det finaste jag har. Förlorar jag dom finns det ingen chans i världen att jag klarar att bli nykter.

All hjälp uppskattas i detta läge. Vad som. ALLT. Jag vill verkligen bli drogfri nu. Är trött på detta.

Va?
Det är ju till stor del att han varit oärlig som gnager på henne verkar det som? Ska TS försöka bli nykter samtidigt som dåligt samvete gnager? Tror det skulle kunna vara en nackdel. Ärlighet varar längst.

Måste ha varit minimala doser om de inte fattade så se det så här. Du har dragit ner och det är positivt.

Ta ansvar för dig själv och sluta med skiten. Du förstör för dina nära och kära. Din stackars pappa var säkerligen livrädd att du skulle dö där.

Sluta tyck synd om dig själv och gå på NA-möten.