Lurat familjen att jag varit drogfri men jag vill bli

Du måste vilja sluta för din egen skull och inte för någon annans, annars kommer du alltid att falla tillbaka.
Men visst. Att vilja familjen väl är ju kanske en bra drivkraft. Använd den.
Jag är ganska säker på att din familj egentligen struntar i om du varit nykter i 1 år eller 1 månad så länge nykterheten består. Dom bör förstå att missbrukare ljuger (eller i alla fall döljer sanningen) för att kunna missbruka. Det gör alla.
Det är först när du bestämt dig till 100% du kan ta tag i problemet på riktigt.
Men det går inte att ha en fot kvar i det gamla livet. Bara du själv vet vilka du kan ha kontakt med eller inte och vad som eventuellt kanske kan trigga dig när du är nykter. Allt sånt måste bort.
Du behöver göra större förändringar än att bara sluta för att lyckas behålla din nykterhet.
Du kan kanske inte dricka alkohol heller, eller ens alkoholfri öl osv då det förändrar dig eller påminner om något genom smak, lukt, intryck osv. Allt måste förändras radikalt. Därför måste din vilja att stå emot vara stark.

Jag har en bror som missbrukat större delen av sitt liv.
Två gånger han har lyckats bli drogfri och kunnat vara det under längre tid.
Första gången varade det i 10 år. Nu har han varit drogfri i drygt 8-9 månader efter ett nytt seriöst försök att förändra sitt liv. Att sakta bygga upp nya relationer, bygga upp tillit till familj, att få tillbaka tillit hos sina barn osv. Allt sånt tar tid efter år av missbruk.
Han har ofta trott att han kunnat bli nykter på egen hand, men det har alltid funnits något substitut kvar. ADHD medicin tex. Lagligt men lika skadligt för en missbrukare som vilken annan drog som helst.
Han åkte senast iväg på behandling till ett kristet behandlingshem som drivs av LP-stiftelsen. Dom har verksamhet lite överallt i landet och har bedrivit detta i många år.
Till skillnad mot många andra ställer så vet dom verkligen vad dom sysslar med och det märkts fort.
Efter 3 månader var min bror en helt annan människa. Nästan en person jag inte känner (till det bättre) och nu mår han väldigt bra. Han bor och arbetar i samma stad som han fått behandling. Han arbetar med människor han tycker om, som vet hans situation och som vill hjälpa till att bygga upp honom. Han får även hjälpa andra.
Han åker runt och spelar och sjunger vilket varit en dröm han haft i hela sitt liv. Allt detta genom organisationen som hjälpt honom.
Han får även träffa sina barn igen, även om alla inte ännu vill träffa honom pga år av lögner och svek.
Han ska nu på semester med sitt ena barn för första gången på många år.
Han får hjälp med skuldsanering, tandläkare osv. Allt går i rätt riktning, och då blir det också lättare att leva.
Om nykterheten håller kan bara tiden visa. Men han har fått bra kontakter, träffar dagligen bra folk (som han vill ha kontakt med) och har fått rätt verktyg för att ge nykterheten bra förutsättningar.
Han har även lämnat allt gammalt bakom sig. Allt ifrån stad, gamla vänner, skulder, ångest, lögner osv och börjat om helt från noll.
Det finns inget gammalt kvar och han vet att ingen i hans familj lägger någon skuld på det förflutna utan vill bara se framåt vilket ger honom styrka.

Jag tror du först och främst måste vara ärlig mot dig själv.
Sen bör du skapa en plan, tex med långvarig behandling på en bra plats med bra människor.
Berätta sanningen för dina anhöriga när du är redo att göra angörande förändringar. Dom kan bli besvikna på att du ljugit men är glada att du vill bli drogfri på riktigt.
Vänder dom dig ryggen så är det ju för att dom blir besvikna och inte vågar/orkar lita på dig mer. Då är det ju upp till dig att ändra på det genom att visa att du kan lyckas.
Tid, långsiktighet, ärlighet och beslutsamhet är det som gör dig fri och skapar kärlek och ärlighet både för dig själv och dina nära.

Kan andra så kan du också, om du verkligen vill.
Stort lycka till!

https://www.lp-verksamheten.se/

Tycker du först skall förankra detta hos din kurator/samtalsterapeut eller liknande så att du inte står helt ensam.
Har du lovat att ta tag i saken, så känner du en press att gå till handling.

Glöm inte att enda gången du gör 100% fel, det är då du inte gör någonting!

Ärlighet varar längst, säg som det är och be om hjälp oc stöd och se till att ta emot hjälp och stöd och framförallt behandling, och avsluta inte behandlingen för tidigt. Gå också med i Anonyma Narkomaner så du kan fortsätta att få stöd även efter att du blivit drogfri. Då kan du också hjälpa andra och det kan i förlängningen vara en hjälpt till självhjälp också.

Du ska använda den skammen du kände vid firandet till att ta tag i det här ordentligt nu. Du ska inte skjuta upp det till imorgon utan sätt igång NU direkt. Om du har något hemma så spolar du ned skiten.

Det kommer såklart att bli jävligt jobbigt både psykiskt och fysiskt men ge dig FAN på att klara av det för din familjs skull. Tänk på att du har en familj som älskar dig och som var villiga att fira dig och visa att de bryr sig.

Självklart ska du även göra det för din egen skull. Du kommer att må så JÄVLA mycket bättre när du är fri. Du kommer att ha en helt annan syn på livet än vad du kan föreställa dig nu. När du klarat av en sådan här svår grej så växer ditt självförtroende, dina drivkrafter och dina ambitioner och det kommer du att kunna använda till att styra ditt liv, mycket bättre än vad du tidigare kunnat.

TRO MIG!! Du måste göra det här nu. Ge den där återfallspreventionen en ärlig chans och var TYDLIG med handledaren/kuratorn där om vad du behöver hjälp med för att nå dina mål

Kolla upp Ibogain. Finns "hemmakliniker" runt om i Europa som erbjuder hjälp.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Ibogain

NA har jag gått till några gånger i perioder och jag tycker inte om att prata i så stora grupper. Men det har givit mig en del att bara lyssna också så ja, absolut!

Det står mellan detta du säger eller att erkänna efter jag bestämt mig på riktigt och faktiskt gett det en ärlig chans, och blir ren, vilket jag är beredd på att göra nu. För första gången någonsin.

Hur jag än gör så blir dom nog ledsna oavsett, det går nog inte att undvika. Vill helst veta deras reaktioner i förväg..

Min far har ett väldigt hett temperament (han har nog ADHD som mig) och kan slänga ur sig alla möjliga ord och saker och därefter krossa närmaste blomkruka. (Skulle aldrig slå mig dock).
Jag vill bara inte se honom så arg. Mest för att han själv mår så dåligt efteråt men också för att jag orkar inte ett sådant bråk eller tjafs just nu, mitt uppe i allt.

Jag hoppas dom kan förlåta mig efter detta, hur och när jag än väljer att berätta. Berättar jag inte och jag fortsätter missbruka kommer dom förr eller senare få reda på det ändå och det gör saken ännu värre. Något måste ju såklart hända.

Wow! Stort grattis till din bror, vilken kämpe. Det är mycket bra gjort. Tack för att du delar med dig, det ger mig hopp.
Och vad skönt att han lyckats/lyckas bygga upp nya fina relationer igen. även om det tar tid, såklart. Och att han hittade ett jobb där han trivs med både det och kollegor.

Egentligen tror jag att det är just det jag skulle behöva. Flytta långt åt helvete där jag inte känner en enda person och sen börja bygga upp ett nytt nyktert liv därifrån.
Jag överväger det men det känns jobbigt att behöva lämna släktingar och vänner (dom som inte missbrukar).

Men kanske är det just den biten som saknas. Tänk om jag lyckas bli ren på riktigt denna gång om jag gör så? Jag kan ju alltid hälsa på igen och jag behöver ju inte flytta överdrivet långt bort.
Kanske till och med passa på att utbilda mig lite mer när jag börjar må bättre om jag ändå ska iväg.

Jag vet nog egentligen precis vad jag behöver göra, jag är bara rädd för att inse det. Jag kommer inte kunna knarka livet ut, så är det bara.
Varför dra ut på lidandet?

Det kan jag förstå om du inte tycker om, vi är alla olika. Det jag tänker på att är att du skall ha någonstans att vända dig när du känner ett sug, och få stöd och fokus på annat.

Kanske någon form av "hobby" eller föreningsaktivitet kan vara en grej som kan bidra till att finna ett sammanhang som får dig bort från drogerna? En tanke bara.