Hellre möta en björn i skogen än en främmande man-debatten

Och att välja man eliminerar faktiskt risken för att råka på en främmande björn som skadar (eller dödar) en.

Statistiken säger att om du väljer man så slipper du en främmande björn som skadar (eller dödar) en.
Nöjd.




Både det du skrev och det jag skrev här är korrekt. Så då återstår frågan: vilket är mest troligt? En farlig man, eller en farlig björn? Det kan bara besvaras med en statistisk analys.

En spark på kuken och klänning är avbeväpnad. En påverkad afghan som kan gå hur långt som helst för att få fukta sitt ollon känns betydligt farligare.
Men jag förstår vad du försöker insinuera, men statistik ljuger inte och det är betydligt större chans att bli dicked down av en afghankille än en svensk vit gubbe. Ingen har förnekat att det finns rötägg i andra etniciteter.

Du tror inte att du kan springa ifrån en 80-åring?

Det gör man ändå, det är lättare att kontrollera situationen med björn.
Och under inga omständigheter har den ont i sinnet.


En farlig man.
Vilket kan ses på antalet döda och lemlästade kvinnor.

Det är väl lite av poängen för de som röstar på björnen. Att man aldrig vet vilken sorts man som kommer emot en.

Frågan är inte vad en björn eller man "har [...] i sinnet," utan vad den gör.




Du kom alltså fram till den slutsatsen med... en statistisk analys.

Oaktat om analysen är korrekt eller ej, så baserar du själv alltså ditt beslut på statistik.

Till skillnad från björnar, där man alltid vet det?

Det finns statistik som vi har läst om och sedan finns statistik som vi har i huvudet som inte direkt kan översättas till exakta nummer, mer en "känsla av världen" och dess okända variabler. Högra hjärnans känsla av världen snarare än vänstra hjärnhalvans exakta beräkningar.

Jag har exempelvis en känsla atr även jag föredrar att stötta på en grupp lejon i Kongo hellre än en negergäng i djungeln. Har dock ingen statistik på det.

Ver ej. Jag har inte röstat. Spekulerar.

Inget fel med att ha en "känsla av världen," men det är inte statistik.

Darwinistiskt har vi behövt anpassa oss till faror innan vi kunde räkna med ens våra fingrar. Alla djur har en sådan känsla för fara eller rentav instinktiv svar på fara (möss i labb blir livrädda av kattlukt utan att ens ha stött på en katt i hela sitt liv). Utan denna känsla för faror skulle vi inte överleva. Ifall vi inte har klar och tydlig statistik bör vi faktiskt förlita på sådana känslor tycker jag.

Och just därför är det en efterbliven diskussion.