Meningen med livet - samlingstråd

Apropå hopp:
Lägg inte ribban högre än du kan hoppa.

Det handlar om att ha realistiska förväntningar.

Om man siktar på evigt liv så kanske man lagt ribban för högt?

Ett svar som kan tillhöra båda kategorierna, fiffigt.
Parallelt universa eller himelriket, jag fattar.

Men vad innebär egentligen "ett helt objektivt värde" för dig?

Är det ett evigt (gott) liv?

Vad för motivation behöver du för att se det du har framför dej? Det finns ju redan där, evigt.

Tokprogrammerat folk är sökare genom att ha lyssnat på andra sedan födelsen. Finns inget enklare än att bara vara och det som kommer är det enda som finns i ständig förändring.

Tankar kommer för att försvinna och det kallas för att fantisera om du tror de är verkliga.

Finns varken början eller slut på sånt så ta en kaffe, vetja för du har inget som är ditt eget. Bara Livet finns och inget kan sägas om Det.

Du föddes och blev itutad att tro på att du var en separat individ som skall slåss om hjälpen som inte behövs mer än till det praktiska.

Enkelt, finns ingen lösning på Det som bara är en fantasi och detta kan inte förstås av hjärnan som med tankar lever och värderar dualitet.

Livet är enhetligt utan motsatser och tänker du i godhet så finner du ondska. Livet är bara Det som är, ALLT och du är Det och ingen egen fantasi som skall redas ut. Hopplöst!
kaffe

Haha bra där. Det är en favoritfråga faktiskt 🙂

Meningen med döden kanske är att få lite lugn och ro efter den dramatiska livsresan. Att ligga där på en vacker kyrkogård med blommor och reta alla levande att man redan är i mål. En positiv sak med döden, som jag ser det, är att inga problem kan hända. Här i livet så lurar ju alltid något problem runt hörnet 🙂

Som tex en händelse från barndomen. Min bästa kompis från när jag var ca 10 år var med om en otäck historia där livet gick från ljust till mörkt på ett ögonblick. Han vaknade en sen kväll hemma i sin villa och hade lite ångest varpå han promenerade iväg mot föräldrarnas sovrum för att få tröst. Väl framme så öppnade han dörren och fick då se det fruktansvärda - hans pappa som satte på hans mamma, bakifrån också till på köpet.

Han var blek i en vecka efteråt. Han vågade inte ens berätta det för mig först, det tog en dag för han att klämma ur sig vad han sett.

Så sårbart är livet. Ena stunden perfekt och nästa så visar sig oturen.

Dricker kaffe nu! Jo, jag är med på vad du menar, det stämmer väldigt bra enligt den "info" jag fick i mitt andliga uppvaknande. Dock så har vi ju den infon som kommer fram genom NDEs, minnen före födseln, regressionsterapi osv. Den går lite stick i stäv med detta. Så problemet blir när man skall lägga pusslet med alla bitar.

Något som har absolut värde i sig. Som jag ser det så skulle ett evigt gott liv ha just det.

Minnen är bara fantasitankar i nuet. Finns bara nuet vad gäller att fantisera. Kan du nu fantisera igår? R-terapi är bara fantasier från de som tror de kan kontrollera och inget fel att försöka.

Finns inte heller något uppvaknande, även det är fantiserande tankar om tanken "igår blev jag upplyst" som inte är verklig.

Finns inga problem bara fantasier om problem och söker du vem som har det så hittar du ingen.

Vi drömmer om att vakna upp och det är bara en dröm.
Ingen vaknaŕ upp, du bara inbillar dej att du inte är vaken.

Det går inte att göra fel, allt är redan perfekt som det är vad som än händer.

Att tappa viljan att vilja ändra på något är att vara vaken och det finns ingen person där längre. Personen du trodde du var var bara en sekvens av tankar som kom och försvann likt ett moln. Inget märkvärdigt alls.

Att tro du är en enskild individ är det märkvärdiga spelet, mysteriet. Inget annat mysterium finns. Så enkelt, banalt och alla små barn vet det innan de matas med separationstankar och börjar jaga sin egen svans, sitt eget hem hemifrån.

Allt var bara en dröm, inget behöver eller kan hända och inget har hänt, du är fri som "ingenting, allt" och är mer nöjd än kämpande.

Att inget veta är en nyckel, böcker är vansinne, så att säga men inget fel. Allt redan vä.

Hur byter jag frekvens? Går tyvärr inte med viljan som vill vara bossen som håller dej kvar i kämpande, sökandet, tankens kraft inom spelet. Att ge upp går inte men det kan hända, så att säga.

Blablabla ...

Bortsett från det massiva lidandet som new ageare och religiösa har dom mest fantasifulla Stockholmssyndroms-förklaringarna till så anser jag att det faktum att vi hålls i okunskap om vad som pågår öht är ett tydligt tecken på att den eventuella andevärlden bakom kulisserna är up to no good. Om något sådant finns säger mig min egen erfarenhet och alla års studier av allt detta att det är något sinister i görningen. Troligtvis så finns ingen andevärld alls, men jag tänker inte missa chansen att försöka fortsätta ta reda på mer. Rätt märkligt var även att en tid innan jag hade det så kallade andliga uppvaknandet så hade jag ett tillfälle där jag satt i stillhet och tittade på träden utanför fönstret och fick en intuitiv känsla av att det är något lurt med det här, att saker inte är vad dom synes vara.

Som sagt, allt kan mycket väl vara hjärnspökerier, eller inte.

Jag ser ingen motsättning i att ha en vetenskaplig tro och pessimistisk utgångspunkt men samtidigt vara intuitivt sökande.

'
I debatt skulle vetenskapsmännen krossa de paranormala totalt utan minsta tvivel.
Men jag vet vad du menar och jag kan inte heller förneka den känslan av att det kan vara något större som pågår bakom charaden.
Gnosticismen är väl den religiösa lära jag ändå tycker har en trovärdig världsbild, inte så mycket änglar och regnbågar utan lika mycket erkänd ondska.

Ja, bara en sådan sak som att i så fall skapa ett parasiterande energisystem som kräver att levande kännande organismer konsumerar varandra, inte sällan levande i tortyrlikande scener, har jag ytterst svårt att få ihop till ett gott och kärleksfullt syfte. Till detta kommer ändlösa andra former av fysisk och psykisk smärta. Ja listan kan göras lång av saker som omöjligt kan gå ihop med en välvilligt sinnad andevärld/skapare. Så frågan är om inte lights out är ett rätt bra alternativ trots allt, tyvärr. Som den här världen ser ut så är det lite oroväckande vad som i så fall väntar på andra sidan. Och låta folk råka ut för dom mest mardrömslika händelser och inte ens svara när folk ber i förtvivlan. Fullständigt vidriga kräk om dom nu finns.

Haha, finns ingen ribba, verkliga tankar som inte är fantasier, realistiska tankar i tomheten som är fylld med vilande potensial.

Så plötsligt eller sakta tartävlingen slut och du med den. Kvar finns bara allt du längtat efter hela livet. Hittar du något annat så skriv, tack eller bara säg HEJ.

En mycket bra mening med livet är att hitta någon som vill höra ett HEJ! Djur, stolar och golv går bra liksom luften och tankar som kommer för att gå igen. Vg passa på!