Meningen med livet - samlingstråd

Haha ja lika värdefullt. Jag har bara så extremt svårt att verkligen ta in tanken att inget av det man gjorde eller de relationer man hade kommer spela minsta roll när man dött. Det är helt otroligt absurt och tragiskt!

Haha jag håller med det är en jäkla konstig tanke faktiskt. Jag tror inte vi människor kan förstå det tillståndet hela vägen hur mycket vi än försöker. Men det lär ju inte vara något att oroa sig över.

Crazy.

"Vem bryr sig om hur dagarna går
De vandrar som de vill
Medborgare om etthundra år
Finns du ej längre till.
Då har nån' annan tagit din stol
Det vet du inte av
Du känner varken regn eller sol
Nere i din mörka grav"

Öh, okej… Ditt resonemang håller inte.

Kul att vi kunde ha den här givande konversationen.

Nån av er får gärna peka ut var jag hävdat att man ska vara oberörd.

Om ingen lyckas med det så kanske ni åtminstone kan försöka smälta det jag faktiskt pekat ut gång på gång: Ni har någon egen slags bubbla ni lever i och tror att den är på riktigt.

Ja att slingra sig och oärlig argumentation är lite av ditt signum. Och en hel del pajaskonster. Tröttsamt. Det blir inte särskilt meningsfullt om man inte kan vara tydlig och saklig.

Varför inte då? Du sa ju allt i princip är subjektivt och att man "väljer bitterheten", ett mycket oempatiskt uttalande.

Du svarar inte på nåt av mina argument, trots att jag ställt konkreta frågor. Dina argument är typ "det här är inte på riktigt lalala" ungefär som en infantil 3 åring som har en filt på huvudet och låtsas att hen är i Narnia.

Det är bara att bemöta mina argument, om du inte gör det förstår ju alla vuxna i rummet att du inte har nåt att komma med.

På vilket sätt är din oförmåga att ta in saker ett argument för någonting öht?

Saker du gör och relationer du har spelar roll NU när du lever. Varför är det viktigt på något sätt alls om de inte har någon betydelse långt efter att du har dött? Det är ju t ex inget du kan lida av nu, och ffa inte då när du är död.

Japp den texten sammanfattar läget bra! Det verkar ändå vara rätt många filosofer och konstnärer bakåt i historien som har accepterat lights out.

Vad ska man göra liksom? 🙂

Det blir bara märkligt då att satsa så hårt på karriär och berömmelse. Men fåfängan och egot är väl den vanföreställning som är svårast att släppa. En slags revolt i desperation ut i tomma intet kanske, om man är välvillig.

Å andra sidan så kan det ju vara för att kunna leva på sin hobby också helt enkelt.

Ja sant. Filosoferna behövde väl dra in vin-pengarna. Det gick väl några liter i veckan.

Det intressanta i det hela är när man inser hur otroligt många vanföreställningar och biologins drifter som samspelar för att detta skall kunna fortsätta årtusende efter årtusende. Det är nästan så man undrar om det inte är planerat av ett ondskefullt geni, men bara nästan.