Meningen med livet - samlingstråd

Så tjusigt av dig att rycka in till hans försvar. Tills man noterar att du faktiskt vill att han ska dö, och att inte du heller har något alls av värde att tillföra om filosofi. "Du ljuger därför att du inte tänker som jag".

Vet du vad som verkligen är förnedrande?
Svar: det patetiska gnället från de s k pessimisterna i den här tråden. Ingen tåga alls. Inget driv alls. Ingen jävlar anamma! Ni har själva kastat bort nappen, och för det är ni förbannade på mamma och pappa. Väx upp!

Ja döden är bäste vän i nöden. Det finns ju ytterligare ett skäl att hoppas på WW3 utöver potentiellt kärnvapenkrig, man får tillgång till vapen och kan skjuta skallen av sig om inte något annat tar en före.

Jag menade inte att det är komplicerat eller enkelt. Det handlar mer om vare sig man inbillar sig att man har koll eller inte.

Vad gäller mening så är det nåt man kan komma fram till utan minsta osäkerhet. Nånstans så har du väl ändå en gnagande känsla av att det givetvis helt uppenbart inte finns nån? Följer man den lösa tråden inombords så kommer man fram till att visst, det finns ingen. Det är så, och det är rätt uppenbart också. Åh nej! 😀

Men om man nöjer sig med vad andra pekar på så är det gott och väl. Det om nåt verkar däremot vara ett enda bla bla bla; "det pekar hit och dit." Blaha blaha till och med. 😄

Det får vara en fråga om vad som helst. Om en människa sätter sig själv ovanför en allsmäktig allvetande varelse som skapat universum, av något skäl alls, så kan jag inte annat än häpna.

Spekulationen har redan fyllt sin funktion! ^^ Vad gäller sakfrågan så kan jag bara hålla med om att det vore märkligt att förvänta sig saker om något som är helt okänt.

Finns och finns …
abstraktioner som mening och fri vilja är inte ting som kan sägas finnas eller inte finnas.

Så det tjänar inget till att se efter om något finns där, som någon här trodde.
Det är inte så vi använder begreppen.

Det kan vara meningsfullt att skilja på en frivillig och en ofrivillig handling däremot.

Hehe i så fall verkar du ha breddat den! Men visst, alla som handlar har något skäl, eller kan åtminstone komma på ett skäl i efterhand. Är det så du ser på saken? Om man har ett skäl så får man mening på köpet?

Skulle det göra nåt om allt liv, låt säga hela universum, försvann utan ett spår imorgon? I så fall har existensen ett egenvärde enligt dig, eftersom alla subjektivt värderande varelser är borta men ändå har något gått förlorat så att säga. Enligt mig saknas den typen av mening eller värde.

Vad gäller att spänna en båge så är ju det trevligt, och det är så klart roligare att försöka träffa nåt än att bara skjuta utan mål, men jag skulle inte säga att det har någon mening, utöver såna subjektiva saker. Det går så klart bra att kalla det mening också, men i vilket fall så förblir det subjektivt. En slags fantasi som jag brukar kalla det; något som måste animeras med tro.

Personligen har jag inget intresse av varken paradis eller evighet, utöver det som redan finns tillgängligt. Allt som förändras får gott fortsätta med det, i mina ögon. ^^

En del kan väl tänkas nöja sig med det lilla, och vissa tror sig kräva något större. Det som är gemensamt är nog att båda grupperna försöker fylla ett oändligt tomrum med spadtag eller grävskopor.

Nånstans så kan jag gissa att alla inser hur absurt och lönlöst det är. Varken "lite mer" eller "mycket mer" blir någonsin tillräckligt. Finns det nån som lever ett helt liv utan att någonsin erkänna det? Finns det nån som inte känner tyngden av det erkännandet?

Men visst kan man ta sig till en bättre plats. Inget fel med det, och om man lär sig om uppskattning på vägen, desto trevligare. Om man finner det tillräckligt, gott och väl.

Jag vet förstås inte hur det är för dig—vi kanske pratar om samma sak med olika ord—men jag är åtminstone glad att inget av betydelse beror på vare sig jag finner en bättre plats eller inte.

Nu har du ju själv inbillat dig och är förvirrad och tror, när du hävdar att man kan komma fram till att det inte finns någon mening utan minsta osäkerhet. Du säger emot dig själv.

Absolut. Sedan gör vi en ragnordning där vissa aktiviteter anses vara meningsfullare än andra baserat på hur de bidrar till något större.



Begrepp som värde är självklart inte applicerbart utan värderande varelser.
Det är därför jag inte förstår ”egenvärde”. Det blir bara ett nonsensord.

Vi brukade värdera sånt som kött och honung till exempel. Ganska jordnära saker alltså.
Ordlekar som "meningen med livet" kom senare när vi fick tid över till annat.


Mening är något vi projicerar på världen, ja. Det är en del av vårt operativsystem.
Förmågan att göra oss mentala koncept för att kunna navigera i världen.
Här finns ett spektrum mellan vidskepelse och nyttiga fiktioner.

Samma här. Jag tycker ändå att allt är ett mysterium och det är spännande nog för mig.

Vad finns det för tomrum utom tomrummet som är kvar efter att man förlorat något?
Om man inte gör sig några illusioner utan accepterar det som är, och gör det bästa av det så har man inget att förlora. Då kan man till och med unna sig att fantisera lite ibland.


Jag känner ingen tyngd, hehe …

Det beror på vad du menar. Blomman söker sig till ljuset.
När du äter är du på en bättre plats än när du var hungrig.

Enligt mig skulle det vara ganska fånigt ifall någon sa "mja alltså jag är osäker, fast allting pekar på att det inte finns någon tomte…" Om någon säger detsamma om mening så är det ännu fånigare enligt mig.

Det kanske finns något i universum som kan leva upp till vad vi kallar jultomten, vem vet? Framför allt, vem bryr sig?

Jag har i vilket fall definitivt genomskådat min tro på tomten (och mening) utan minsta osäkerhet. Om du vill se någon slags motsägelse i det så är det fritt fram.

Men man kan ju skapa saker själv och då finns de. Skapa själv en mening med ditt liv, så finns det en mening med ditt liv.

Kanske mycket bättre än någon objektiv mening? Dvs en mening som någon annan eller annat (Gud? Föräldrarna? Staten? Determinism sedan Big Bang?) har skapat. Vi är fria att att själva bestämma, och det är faktiskt riktigt bra.

Hur menar du större? Att man tycker nånting får större påverkan eller resultat?

Eftersom vi varit troende varelser genom historien så misstänker jag att de flesta funderat på såna frågor. Vid lägerelden, tittandes på natthimlen.


Men jag håller med, det är åtminstone lättare att förstå sig på den typen av mening man finner i det enkla. ^^

Haha ja, kanske det. ^^

👍

En slags total ensamhet som finns där även i gott sällskap. En slags törst eller ett behov. En strävan som antyder att något saknas. Ett hål som är så djupt inbyggt i oss att man kanske inte ens ser det.

Gott.

Jag har mina personliga preferenser, men jag ser det inte som att jag är bättre mätt än hungrig. Whatever is, is right. Jag kommer att kämpa emot att svälta imorgon men om jag svälter så är det inte bättre eller sämre än om min kamp lyckas.

Det är i vilket fall det hålet jag pratar om. Rädslan att försvinna finns inte uttryckt i en blomma på samma sätt som i våra sinnen, men det är ändå den rädslan som sträcker sig mot solen. "Skin på mig, så att jag kan vara kvar här."

Allting strävar mot fortsättning, men det är bara en fantasi som vi har, om morgondagen. Det är bara vi som kan se det så. Själva mekanismen, där det inte finns några tankar och tolkningar, strävar i ren panik, frenetiskt, utan att veta nåt. Att se det som en flykt från döden är en närmare tolkning (och betydligt mer relevant för oss), men man kan givetvis kalla det nåt annat, som en fantastisk kämparglöd och så vidare; en ek som står och trotsar vinden är ofta mer inspirerande än t.ex. en del medlemmar här på forumet. 😄

Inget fel eller nåt sånt med allt det, men ett sinne är det första verktyget som låter oss genomskåda till och med nåt som är så djupt begravet inom oss. Inte för att kasta bort sin vilja att leva eller nåt sånt; det går ändå inte. Bara för att få se, om det finns något gemensamt bakom en frisk ek och en döende björk. "Fight for the sake of duty, treating alike happiness and distress, loss and gain, victory and defeat." ^^

Det är nåt jag skulle föreslå till alla som tycker det är jobbigt eller dåligt att ingen Gudagiven mening eller dylikt finns.

För mig själv så drar sig ett citat till minnes. "Sense you have to make up is nonsense."

Jag har inget behov av mening. Skälet till att vi är fria är just att det inte finns någon mening, och jag behöver inte binda mig själv. Det är okej att jag eller mitt liv inte spelar någon roll; mer än okej. Det är att sluta bära världen på sina axlar. Det finns tillräckligt att kämpa med ändå. ^^