Meningen med livet - samlingstråd

Från mitt perspektiv är det här lite som att någon i en magisk värld (typ i en bok eller whatever) säger "äh, man måste ju ha bättre bevis på att det här är en ovanlig värld än att kunna kasta eldbollar och teleportera sig, det är ju helt normalt."

Jag är som bekant inte speciellt intresserad av att försöka hitta någon mening med saker och ting, men om man inte tycker att knarr i trappan eller duvor och döda förfäder är något "magiskt"—i sig själv alltså, utan att behöva fantisera om någon skäggig gubbe som sitter uppe bland molnen och försöker prata med en—så kanske man redan har missat nåt.

Hmm, det låter som ett rätt arrogant perspektiv? Låt säga att Gud faktiskt finns, och han har bestämt sig för att vi inte ska få veta om det, då är det alltså vidrigt enligt dig? Du vet alltså bättre än Gud i det läget?

Ja tar han inte hänsyn alls till sina skapelser så är det vidrigt.

Jag måste säga att det är fascinerande att någon kan finna sina egna tankar och åsikter så meningsfulla att dom anser att självaste Gud måste böja sig inför dom.

Nä det kan inte vara på riktigt. Du måste driva med oss? Hur kan man komma fram till att man vet bättre än en allvetande varelse som skapat universum? Det går ju inte. 😄

Ett citat från Mark Twain's verk gör sig påmint:

You perceive, now, that these things are all impossible except in a dream. You perceive that they are pure and puerile insanities, the silly creations of an imagination that is not conscious of its freaks—in a word, that they are a dream, and you the maker of it. The dream-marks are all present; you should have recognized them earlier.

Nej det är en fråga om empati, men jag vet ju att du saknar sådan så det blir liksom inte begripligt för dig hur man än försöker.

Nu är det hursomhelst knappast meningsfullt att spekulera eftersom det högst troligt inte finns någon gud eller skapare. De flesta har vittnat om att dom blir medvetslösa vid klinisk död, så det är vad som kommer ske, kanske får du någon slags dröm innan ljuset aldrig återvänder.

Man gör bäst i att undvika existentiella frågor och fokusera på livet istället. För det finns inga säkra svar att få så det blir bara en återvändsgränd.

Du och ditt bla bla bla. Det handlar inte om att bedöma världen som komplicerad eller enkel utan om att försöka komma fram till om det finns någon mening med allt eller inte. I nuläget pekar det mesta mot att det inte gör det.

Ja det är det bästa om man kan, för den som har energin och orken.

Min definition av mening är väl bred nog för att täcka in allt som motiverar till handling?

Medan hobbynihilisterna här inte har någon definition alls utan kastar begreppet på sophögen märkt "övernaturligt".


"Egenvärde"? Vad är det egentligen?
Känslan av mening är att spänna bågen och sikta på ett mål.
De abstrakta målen du nämner får människor att spänna sin båge i vardagen.
Men vad skulle du göra om du faktiskt kom till paradiset och fick leva i evighet?
Har evigt liv ett "egenvärde" även om det är meningslöst?



Nej, tvärtom.
Mening kan vara något konkret och enkelt, vad som helst som tar den apatiska personen till en lite bättre plats. Det är ju det som är mitt budskap, att meningen först och främst finns i det lilla som skänker glädje. Det behövs inga storslagna löften om eviga paradis för att livet ska vara meningsfullt.
Tvärt om kan det eviga livet vara förfärligt meningslöst om du inte har just förmågan att uppskatta magin där andra går kallt förbi.

Det är lite som att ligga kvar i sängen och inte röra på sig för att försöka komma fram till om man har en fri vilja.

Sluta hacka på Tandan nu, din jävla mupp! Den enda verkliga hjälpen är döden. Att sitta och svamla med en psykiatriker är ju bara att förnedra sig själv ännu mer och delta i samhällscharaden, som är det skamligaste som finns.

Inget av det finns ju...och givetvis kan man ligga i sängen och komma fram till det, eftersom det inte handlar om att agera fysiskt utan att tänka.