Citat:
Ursprungligen postat av
nextlife
Aa exakt. Medger det absurda i det samtidigt som jag nu i realtid ska försöka förmedla hur tankeprocessen gick när jag skrev inlägget om metadon.
Levt i ett helvete snart ett helt decennium. Det har alltid fattats en pusselbit inom mig. Har 50 tal gånger försökt på egen hand att bli drogfri genom att applicera rutiner som är goda för mig. Något som inledningsvis känns bra men efter bara några veckor gör mig djupt håglös till den punkt att jag drunknar i depression. Försökt och försökt och försökt genom att kombinera bra kosttillskott ihop med riktigt kvalitativ föda, träning, promenader, arbete, god sömn, osv, osv men det har aldrig någonsin fungerat i längden och jag alltid återfallit just pågrund av denna tomheten. Inte tomhet som att jag är ensam. Har människor runtomkring mig. En fantastisk familj, en god vän, men det är mer att jag aldrig kommit undanfund med att fylla det där tomrummet. En del av mig vill skylla på kemisk obalans i hjärnan sedan barndomen då jag alltid varit tämligen ointresserad utav det mesta. Ville egentligen bara vara ifred och spela WoW, (tidiga tonåren.) I gymnasiet upplevdes jag något gladare emellanåt kanske men det har alltid existerat det där tomrumet som är så påtagligt kraftigt att bara tanken på att det kanske förblir så skrämmer mig. Är inte ens 30 år. Nära men inte än. Hela min förhoppning är att jag vid 30 ska ha fått den skjutsen jag behöver av dessa två medicinerna, (sub och adhd medicin,) men att jag naturligtvis behöver arbeta med det jag påtalat om innan men som aldrig räckt till.
Vill ha hunnit bygga upp mig på gymmet, snart få arbete och vara där ungefär 2 år tills jag är redo att plugga den enda jag har som kall, och som jag kan, (träning, kost och hälsa,) ha egen lägenhet, fått ordning på ekonomin och då kan vardagarna absolut se enformig ut men på helgen är det viktigt att den fylls med något. Men med ett kraftigt missbruk fanns där aldrig utrymme för att planera så pass långsiktigt.
Ja, jag lägger stor vikt på medicinerna - det måste jag få göra - men är införstådd i att jag behöver göra grovjobbet - något det äntligen finns luft till att göra om det håller sig såhär bra som den gör med bupen.
Vad är din tanke kring kemisk obalans? Makeae det sense det jag säger tycker du?
Jag har ringt 11 gånger till laro under 3 års tid och bokat för att sedan avboka besök. Så tro mig när jag säger att jag verkligen försökt på egen hand. Detta har gjort att jag accepterat min plats på laro också. Alltid känt att det verkligen är en slutdestination och ett sorts misslyckande men med buvidal på sikt så har man ju knappt med laro att göra. Det vore ju helt fantastiskt. Anser inte laro att vara missbrukare. Rent krasst så är det ju så, men de allra flesta begriper att det inte är något waaaaaoooow att smällta en 8a under tungan. Något jag är riktigt stolt över mig själv över är att jag aldrig, trots möjlighet pga dålig övervakning, spottat ut pillret för att snorta det. Vill ge det här en ordentlig chans och då ska jag fan inte börja sådär för det slutar inte bra
Jag förstår helt hur du känner och har inte menat att låta dömande ens innan du kom underfund med att metadon nog inte är rätt för dig pga det resonerandet, hoppas du förstår det.
Jag är ärligt inte super kunnig på det här med kemiska/nervsystemet i hjärnan. Men jag har alltid på behandlingar/kurser och LARO fått lära mig att ”kemisk ångest/depression” är vanligt från och till under en ganska lång period när man slutat med droger.
Men då detta är något du har med dig så långt som sen barndomen så rekommenderar jag dig verkligen att redan nu så prata med din laro-kontakt om det så att ni kanske kan förebygga det med hjälp av antidepressiva eller regelbundna samtal så det inte blir värre än innan du började missbruka.
