Citat:
Ursprungligen postat av
fadde1989
Att man ska rycka upp sig själv är en sak, men just nu känner jag att jag är en börda, jag medför inget gott eller nyttigt på planeten. Livsglädjen är helt nere, väldigt deppigt men det är så jag känner.
Skulle inte passa att ha en pappa till ett barn som vill bo utomlands.
Tack för att du delar med dig, ja många kvinnor och unga tjejer har gått igenom abort, men det är fortfarande ett känsligt ämne och man pratar inte helt öppet om det, om det är tabu vet jag inte, men jag vet att det är stelt och känsligt många gånger. Så jag förstår varför jag blir lite koko, jag var säker i mitt beslut, men kroppen säger att jag har gjort något helt jövla fel mot kroppen.
Jag har förlorat ett barn och en partner, men så är det, jag kan inte göra så mycket nu. Får försöka tänka att allt har sin tid och plats.
Du har inte förlorat ett barn, du har tagit livet av barnet för att det inte ”passade” att ha pappan utomlands. Du hör ju själv hur galet det låter. Självklart har du ångest nu, men det är gjort och nu finns bara en väg, och det är framåt. Om ett år när du ser tillbaka på den här tiden kommer mycket att ha klarnat, och du kommer förhoppningsvis aldrig, aldrig ta livet av ditt barn igen. Så många kvinnor, som jag har talat med, sörjer att de gjorde abort.
——
Du undrar vad du kan göra akut.
- Fyll en stor skål med kallt vatten, håll andan, stoppa ner huvudet i skålen och försök att stanna där, helst i en minut. Det blir en distraktion och hjärnan byter spår, så du får tänka på annat. Har du hjärtproblem ska du inte göra detta.
- Har du färsk ingefära hemma? Om inte, handla det imorgon, skär av en bit och tugga på. Finns inte en chans att du kan tänka på annat just i den stunden.
- Andas in, håll andan ett ögonblick, och andas långsamt ut. Upprepa. Det lugnar.
———-
Du gjorde det du trodde var den bästa lösningen. Ta väl hand om och var snäll mot dig själv, ett bad, en promenad eller annat du mår bra av. Om det så är för korta stunder, är det guld värt. Tvinga dig. En minut i taget. Tiden är på din sida, även om sorgen består.