Jag har ångest efter abort och separation

Fyfan... Det kommer inte bli lätt, men det är bara att gneta på! Ett steg framför det andra, pissa i motvind.

Kämpa på!

Hej

Det ordnar sig.

Just nu känns det som om hela världen har gått sönder och inte finns mer.

Men jag lovar.

Du kommer vakna upp imorgon och andas och alla 8 miljarder människor här kommer vara kvar

Du har fått bra råd ifrån han mannen som du talat med mycket i tråden

Här kommer mitt

Jag tror vi är ljusvarelser och lever fler liv i evighet.

Jag tror på spiritualitet (alla religioner dock tror jag är påhittade för att kunna utöva makt.)

Alltså kommer du få leva fler liv i evighet och när vi är klara med livet vi lever för tillfället kommer vi tillbaks till ”helheten” eller vad man ska kalla det.

Då mår man fantastiskt bra och vet allt och kan allt tillsammans med alla andra.
Som ett kollektivt medvetande fyllt av oändlig energi.

Läs gärna mer:
Sök på NDE på youtube.

Ja detta om detta.



Hursomhelst.

Då sätts detta i perspektiv:

Du kommer få träffa alla nära och kära du har tyckt om i detta liv igen i framtiden.

Bara på ett annat sätt än här på jorden.

Mer som i energiform.

Vad jag försöker säga är att då kan du försöka leva resten av ditt liv här på jorden såhär:

Gör vad du vill.

Så länge du inte skadar eller sårar andra.

Njut till fullo av sådant enkelt som god mat, några få nära vänner och upplev spiritualitet.

Kort sagt…. Njut till fullo av det du redan har och kan få

Sedan om man ska ge ett råd angående man och barn:

Jag tror vi egentligen är ämnade att leva i små byar nära naturen och uppleva spiritualitet.

Bo med alla nära och kära.

Arbeta för de andra i byn och prata på kvällen om vilka fina saker man byggt och skapat för varandra i den lilla byn.

Umgås varje dag på kvällen hela stora tjocka släkten och alla vännerna.

Kvinnor skall ej arbeta och studera.

Kvinnor skall ta hand om sin man och sina barn.

Mannen tar hand om kvinnan varje sekund och gör henne fullständigt lycklig varje sekund.

Alltså kommer kvinnan göra allt för sin man… allt

Typ så…

Hoppas de går bra för dig

Lycka till

Det är lugnt, nu har du erfarenheten med dig i nästa förhållande. Massor med människor skaffar inte barn förrän dom är 35-40. Det är nog de som är mest smarta som väntar tills de är riktigt bra läge och inte bara skaffar när dom är 20 utan att tänka

Tvärtom skonat en ofödd själ för inte bara livets vanliga vedermödor, man tagit ett beslut för att skona ett nytt liv från en ungdom i trauma och ångest!

Smältande polarisar, klimatförändring, kollapsande golfström, världs- o kärnvapenkrig på G (o då har Kina inte ens börjat att röra på sig) o dessutom islam….

Oerhört ansvarsfullt och korrekt handlat än ett barn utan föräldrar tillsammans!

En medalj!!

Välmenat men hon bor faktiskt i civilisationen och inte på landet för 200 år sedan.

Kvinnor behöver inte ta hand om make o barn om dom inte vill.

Kvinnan har liksom gått vidare… (regeringens och börsbolagens toppskikt är proppfullt av kvinnor, som dessutom har både barn o make)

Du sätter hård press på dig själv och naturligtvis är dina tankar kaotiska och smärtsamma.

Förvånar mig att dom skrev ut dig utan längre observation, bevakning och uppmärksamhet.

Försök sov, vila och försök undvika att tänka på foster och fader. Stäng ute jobb o förväntningar från utanför. Sjukskriv dig o ta en timme, en dag en vecka i taget.

Låt tiden gå och låt sådan läka. Steg för steg kommer du att må mindre dåligt, börja må bättre och börja må bra och börjar bli glad o får lust att bli lycklig igen

Dessutom är det snart vår, ljusare o varmare o sen har du sommaren

Puss o bamsekram!

Darling,

Det där är smärta och hormoner som pratar. Det gör ont det du går igenom. Ont på alla vis.

Det är också sorg. Och sorg gör ibland väldigt ont oavsett om en relation var bra eller svajigt. Hjärtekras.

Du är inte onormal eller konstig. Du är heller inte ensam om att ha känt sådär.

Aborten är bara din ensak. Inget omgivningen bör få veta. Att mannen försvunnit lär omgivningen märka på egen hand. Du är inte skyldig nån en förklaring där heller, det räcker gott att säga att du är ledsen.

Många många kramar. Det kommer ordna sig. Värmen och ljuset kommer snart. Du kommer klara dig. Mjukglass i sommarsol. Barfota i gräset som snart är grönt igen. Midnattsbad i sammetsnatts i augusti. Choklad. Främlingar med snälla ögon. Gulliga djur. Snygga kläder och känslan av nytvättat hår. Det finns mycket att leva för, inte låta onda tankar ta över så som nu.

Du är inte fel. Du är inte ensam. Det är okej att vara skör.

Många kramar igen. En liten bit i taget, du fixar detta!

Jag kan nog lova dig att du inte är ensam om din upplevelse. Både abort och separation är oerhört påfrestande och jobbiga saker och du har varit med om bägge, som det verkar, på en och samma gång.

Jättesvårt att ge råd. Att dela med någon du känner att du kan lita på. Och som kan lyssna på ett bra sätt. Om någon sådan finns.

Du får nog acceptera att det kommer vara en väldigt jobbig period nu och att det krävs tid innan du liksom kommer på fötter igen.

Kanske vända dig till någon stödlinje eller liknande.

Många liberaler samt populister tycker ju att abort inte är någon big deal... Men men...

Du får se till att gå till någon som kanske kan få dig att rätt tankar, finns professionell hjälp. Mitt tips till dig är att inte nämna att du gjorde abort, men det är min uppfattning av det hela när jag ser/hör när någon har gjort sådär.

32 år är inte en stor åldern, men nu är jag man och är i ca den åldern så det är kanske annorlunda för en kvinna.

Edit: Staten tar ju hand om de flesta barn i dagens era, många vabbande och vobbande, bara att kolla upp statistiken... Ett barn som är född i denna tid är ju guldvärt, och det behövs faktiskt mer barnfödande. Annars får man ju förlika sig med AI och robotteknik, vilket jag ser som en fördel, men sedan finns det ju människor som är skarpt rädda för denna utveckling

Tyck inte synd om dig själv, ta tag i ditt liv.

Oj. Vill du inte ha barn? Nu kommer du ju förmodligen inte hinna träffa en ny och skaffa barn med. Hur kunde du döda ert barn? Klart du känner dig tom, din kropp hade redan börjat förbereda sig på att bära ditt barn. Din kropp kommer alltid sakna barnet du är dö.

Kommer genuint aldrig förstå mig på kvinnor som gör abort. Det skulle gå emot varenda cell i min kropp.

Flashback kanske inte är bästa stället att be om råd på i denna situation, jävligt okänsliga svar. Trodde att vi var mer liberala kring abort i det här landet..

Att känna som du gör nu är FULLT naturligt i din sits. Det kommer att kännas jobbigt ett tag men du kan vara 100% säker på att det känns lättare med tiden. Efter ett tag kommer du knappt kunna relatera till hur dåligt du mådde. Du ska fan inte skämmas för aborten, du hade dina skäl för det och dina omständigheter går inte att jämföra med andras.

Du får vara ledsen, let it out. Gå och prata med någon. Försök att lägga undan tankarna om misslyckande. I slutändan är vi bara dumma köttmaskiner som springer runt en kort stund på en jävla sten i rymden. Vi behöver inte ta livet så seriöst.