Citat:
Ursprungligen postat av
MOPspanaren
Gott, ja frågan är väl ändå hur misstänkt PU ansåg att han var eller om det var just Häggström som skapade detta intresse genom Skoglund?
Jag vill påstå att Häggström har en stor roll i detta.
För trots Häggströms uppgifter, väktarna och RB så blir det ingen konfrontation med SE kring detta, eller hur?
Rådde nog delade meningar om det i PU.
HH dominerade och hade PKK i siktet och ville ha SE avdiskad.
Fixade ström genom att skriva av honom som varande på platsen med stöd av JÅs utpekande av SE.
På banden hör man misstankar mot SE innan Häggström lämnar in sitt PM.
Irvell var den som bad Häggström om hjälp vid sidan om.
Irvell trodde nog på SE som GM ända tills han gick i pension
Citat:
Ursprungligen postat av
MOPspanaren
Ja som GM så borde SE självfallet hela tiden varit orolig för att bli påkommen. Känna sig både jagad och misstänkt.
Självförtroendet borde ha ökat hela tiden då han aldrig fick stå till svars för sina utsagor.
Det är detta vi vill fundera lite kring.
När blev han tryggare och när blev han orolig. Går det att se nått spår av detta.
Citat:
Ursprungligen postat av
MOPspanaren
Vad skulle poängen vara för SE som GM att medverka i artiklarna i Proletären? Skydd & Säkerhet?
Fortsätta spela vittne. Få uppmärksamhet men som vittne och det får duga om han inte vill ha det som GM.
En ventil att få prata om det då ingen annan orkade lyssna på hans historia som vittne.
Citat:
Ursprungligen postat av
MOPspanaren
Det fanns vad jag kunnat se inget "akut hot" för honom(som GM) som skulle föranleda att han behövde vika ut sig på det sättet. Han hade ju bara att förlora på att påminna folk om sin existens.
Eller ska man försöka förklara det med att då CP friades 1989, så blev SE orolig på nytt?
En rimlig hypotes
Sen var det lugnt till Aner skrev boken:Cover UP.
Kanske ville han stundtals åka fast, kanske därför han lekte med elden.
Kanske fick han inte för frugan.
Kanske insåg han att sanningen skulle komma fram för eller senare.
(Natttankar)