Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Ja, jag syftar förstås på dina senaste inlägg. Det känns som ett rätt hårresande orostrollande att frukta ett "öppet" propagerande för svensk representation i denna av alla trådar. Vad för hemskt skulle hända om det inför öppen ridå problematiserades varför t ex judisk identitetspolitik tycks följa på judisk överrepresentation som i sin tur tycks följa från ingruppspreferens vid anställningar av personer som anställer personer som anställer?

Vad vi kan belägga är just denna snedfördelnings följder, både i trådens studieobjekt och dagsaktuell geopolitik i Gaza. "Meritokratin" ÄR satt ur spel av identitetspolitik sedan länge, vilket den undermåliga svenska debatten visar. På samma sätt som folkrätten och krigets lagar har blivit en fiktion sedan länge, i meningen något som gäller alla och inte bara vissa.

Poängen är att din ensidigt påbjudna icke-ingruppspreferens för svenskar är orättvis och illasinnat har riktats mot oss och andra europeiska majoritetsbefolkningar, med ofattbar skada som direkt följd. "Vi har varit naiva" som trodde att andra ingrupper fungerar som vi gör, med internaliserad respekt för andras rätt. Den inre kompassen saknas fullständigt.

Att inte balansera andras ingruppspreferenser med egen, är inget försvar för en meritokrati, eftersom den är fiktiv. Eller för en fungerande mångkultur, för den delen: om olika intressen ÖPPET ställs mot varandra, finns åtminstone möjligheten att jämka. Att bara fortsätta sticka huvudet i sanden och hoppas att det löser problemen som följer med det mångetniska tillståndet, är lika dåligt som det var att förneka att de skulle uppkomma.

"Vi har varit naiva", på den mest grundläggande nivån av önsketänkande. Alternativt härskarteknik mot individer och folk man vill illa.

Jag köper inte teorin om att meritokratin är satt ur spel. Att tro det är också bara att vara blind för den mångetniska situationen. Identitet är starkt kopplad till lojalitet, så att ha rätt identitet är i sig en merit i alla sammanhang där lojalitet är viktig.

Svenska män som bildar familj med svenska kvinnor är det största hotet emot den liberala oligarkin. Inom ramarna för nuvarande system är det därför en högst verklig merit att inte tillhöra den gruppen. När regimen ivrar för att byta ut oss överallt så är det ett uttryck för meritokrati, utifrån regimens egenintressen.

För oppositionella svenskar är det på samma sätt en antimerit att inte tillhöra den gruppen. Muslimhatande bögar, antiwoka alibiblattar m.m. är inte tillförlitliga. De har egna intressen som bara fläckvis kommer att överlappa med våra. De saknar grundläggande meriter.

Sedan är det en fråga om att balansera meriter emot varandra: identitet är en kompetens men det behövs såklart kompetens på flera områden för att det inte ska bli pannkaka. Här kommer sådana som Meiji åberopar in. Dessa slår larm om att kvaliteten har blivit lidande när man har gått för snabbt fram med folkutbytet, och det riskerar att leda till bakslag för liberalerna. De vill att folkutbytet ska gå lite långsammare och skötas lite smidigare, för att inte riskera att européerna gör uppror och skapar nya samhällen som passar dem själva i stället.

Du skall fråga dig vad syftet med dokumentären är. Du kan analysera dokumentären på flera nivåer. Dess engelska namn är "Praying for Armageddon". De som ligger bakom den är norska dokumentärfilmaren Tonje Hessen Schei samt amerikanen Michael Rowley. Filmen är finansierad och sanktionerad av EU samt norska, finska, svensk och danska staten och riktar sig till en nordisk publik. Det kommer också visas exklusivt i Norden. När du ser en sådan finansiering vet du att du har en politiskt motiverad dokumentär framför dig. På samma sätt vet du att du har en politisk motiverad film eller dokumentär framför dig om produktionsbolaget är kinesiska Bona Film Group.

Dokumentärens antagonister är evangeliska kristna, kristna nationalister, israeliska bosättare, Likud och GOP samt politiker som Trump, Reagan, Bush Sr., Bush Jr. Pompeo och Cruz. Filmen varnar explicit för Donald Trump de sista fem minuterna. Dokumentären gör också intervjuer med två, i USA, framträdande evangeliska kristna Robert Jeffress och John Hagee. Fox News beskrivs också indirekt negativt precis som sionistiska Christian United for Israel (CUFI).

Protagonisterna är demokraterna samt liberala sionister. Det är därför dokumentären kort följer Arik Ascherman, en rabbin och liberal sionist. Han är tidigare ordförande för "Rabbis for Human Rights" (RHR). RHR får pengar från New Israel Fund (NIF) och EU. New Israel Fund får sin tur pengar från rika judiska liberala sionister i USA, Kanada och Europa men också tex. amerikanska Ford Foundation som är nära knuten till amerikanska utrikesdepartementet. Syftet med NIF är att trycka ned judisk ultra-nationalism och samla israelerna kring det liberala sionistiska etablissemanget i Tel Aviv. Intressant nog är Larry Wilkerson (som jag uppskattar) inhyrd som "expert".

Jag skulle gissa på att syftet med dokumentären är varna en nordisk publik för Donald Trump, Republikanerna, Likud, israeliska bosättare och amerikanska evangeliska kristna. Samtidigt undviker dokumentären alla former av diskussion om den judiska delen av den Israeliska lobbyn som är långt större än den evangeliska kristna delen. AIPAC undviks i synnerhet;

https://twitter.com/aipac/status/1187721114983849990

I slutändan skall vi nordisk folk (för den är gjord explicit för oss och inte amerikaner) samlas kring en liberal berättelse om att GOP, evangeliska kristna, Trump, Likud och israeliska bosättare är ett hot mot världsfreden medan Demokraterna och liberala sionisterna är på den goda sidan. Jag tycker som sagt att de sista fem minuterna i dokumentären sammanfattar det rätt bra.

De flesta dokumentärer som sänds i Sverige är explicit propaganda eller tar upp irrelevanta ämnen - men om de kan innehålla en del sanning. Nordiska länder är tex. kritiska mot Israel, GOP och kritiska till evangelisk kristendom. Det är därför vår vi den här typen av dokumentärer. I det här fallet vill EU:s ledare få svenskar att bli fientligt inställda till Donald Trump och GOP. För femton år sedan sände SVT Yoav Shamirs Defamation (2009) - en dokumentär som resulterade i mycket ilska från det judiska liberala etablissemangen i USA, Sverige och EU eftersom den kritiserade liberala och sionistiska ADL. Jag kommer ihåg att Dagens Nyheters ledarsida och kultursidor ogillade Defamation.

Själv tror jag att Donald Trumps presidentskap kommer bli plågsamt för alla inblandade. I synnerhet för det liberala etablissemanget i Europa. Politiken kommer inte förändras men det kommer bli skakiga fyra år. Detta har ingenting med policy att göra. Amerikansk inrikes och utrikespolitisk policy ligger fast. Den kommer inte förändras. Däremot kommer de personliga konflikterna i västerlandets etablissemang öka.

Vi diskuterar sällan detta i tråden men personliga relationer i extraordinärt viktiga. Många politiska maktstrider handlar egentligen om vem eller vilka som skall ha makten snarare än politiken. Med Donald Trump som president kommer dessa personliga maktstrider öka markant. Europeiska politiker som Estlands Kaja Kallas är tex. efterlyst av Ryssland. Det är inte så att "KGB" förlåter eller glömmer. Hur skall det politiska etablissemanget i Europa hantera detta? För USA däremot spelar Kaja Kallas ingen roll. Hon kan offras men för EU spelar hon roll. Europeiska politiker är rädda - mycket rädda och Trump gör dem inte lugnare. Som sagt - vi kan vänta oss instabila fyra år.

Jag såg förövrigt detta i TASS som förklarar en sällan diskuterad del av bakgrunden till kriget i Ukraina.


En något fördjupande artikel i TASS;

Utan tvekan finns det en etnisk aspekt som (delvis) ligger till grund för proxykriget mot Ryssland. Ryska staten blundade för pogromer riktade mot ryska och ukrainska judar som utfördes åren 1821-1917 och då specifikt 1821, 1881-82 och 1903-1906. Det handlade inte bara om mord på omkring 500 individer över 96 år men framförallt förstörd egendom. Vidare infördes diskriminerande lagstiftning riktade mot judar från 1881 till 1917.

Närmare en miljon judar lämnade Ryssland under 1800-talet varav en del lämnade Ryssland på grund av antisemitiska orsaker. Med några få undantag är nästan alla tongivande amerikanska neo-konservativa opinionsbildare är amerikanska östeuropeiska judar - många av dem har släktingar med ursprung från Ryssland. Det finns uppenbarligen ett underliggande hat mot Ryssland och etniska ryssar i den ashkenaziska communityn i USA, Kanada och Europa.

Det är intressant att Vladimir Putin tror att man kan utbilda bort det här hatet mot Ryssland genom att öppna arkiven. Att du kan tala östeuropeiska amerikanska judar eller någon etnisk grupp om pogromer utifrån rationalitet är inte möjligt. Den ashkenaziska community i västvärlden ser detta som ett intergenerationellt trauma. De kommer inte ge sig förrän USA är förintat. På samma sätt har Putin i fel om att du kan förbjuda ukrainsk nationalism. Klart var att Tucker Carlson inte vågade diskutera detta med Putin - som inte hade några problem med detta. Tucker var antagligen rädd för repressalier i USA.

Det är poängen jag gör; det finns ingen objektiv storhet "meritokrati" som man kan åberopa på det sätt som ursprungligen gjordes i tråden. Annorlunda uttryckt kan man tala om relativa meritokratier där förstås någon som Ivar Arpi fullföljer kriteriet "primärt lojal mot judar" med bravur. Han är överjävligt kompetent inom det meritokratiska systemet, medan någon som Keith Woods saknar all sådan merit. Om kriterierna däremot handlade om att vara primärt lojal med europeiska majoritetsbefolkningar, är Woods meriterad medan Ivar Arpi eller Rickard Jomshof diskvalificerat sig.

När man som svensk söker med ljus och lykta efter meriterade företrädare utifrån lojalitetskriteriet borde det mycket riktigt vara uppenbart vid det här laget vilka som är suspekta, det borde gå att följa enkla tumregler som att undvika "alibiminoritetsallierade" eller sionister (kanske rentav kvinnor?) som representanter. Man får bara inte låta sig luras oändligt antal gånger och var det något som bevisats av händelserna kring Gaza så är det ju att alla som överhuvudtaget var det minsta tveksamma, inte gick att lita på.

Sedan finns det ju precis som för "nationalism" också för "meritokrati" en nivå (i) i linje med det ovan skissade (meriter, urvalskriterier är relativa olika syften som kan vara sinsemellan motstridiga), men också en nivå (ii) som faktiskt är baserad på något mer än värdenihilistisk chimpans-tribalism (se post ovan). De urvalskriterier som Ivar Arpi uppfyller är inte likvärdiga med att att vara en rationell människa som på en och samma gång är solidarisk med sin egen ingrupp och skulle säga ifrån om det var den som blockerade hjälpsändningar till svältande människor ur en utgrupp. Det ÄR sämre att inte ha en internaliserad mänsklig anständighet utan bara en gränslös tribalism.

Meritokrati är inte nödvändigtvis av godo.

Meritokrati tas upp som ett argument för arbetskraftsinvandring men man glömmer att kompentens är långt ifrån den enda faktorn som avgör om ett samhälle fungerar. Styrs landet av en elit bestående av engelsk-talande människor "based in Stockholm" som hänger med expats och lever skillt från det svenska samhället kommer det leda till ett djupt splittrat samhälle. Importerade tech och finansgurus jobbandes på klarna eller på ett företag i silicon valley har ingen samhörighet med folket i resten av landet. Istället för att de är lojala till landet blir landet en plattform för deras karriär som lätt kan bytas ut när de får ett mer lukrativt uppdrag.

Umgås man i tech-kretsar så inser man att för mycket av den importerade kompetensen är Sverige en serie tjänster som man når via bankID och verksamheter kring hötorgsskraporna. Folk med hög intelligens som inte ens bemödar sig med att gå på SFI trots många år i Sverige eftersom de klarar sig med engelska bör inte få inflytande över landet även om de är kompetenta.

Paolo Macchiarini var säkert mycket kompetent när det gällde själva arbetet. Anledningen till att det blev en skandal var inte att han inte klarade av att hantera an skalpell, skandalen var att han var mer lojal till sin karriär än sina patienter. Väljer ni en genomsnittlig kirurg som genuint vill patientens bästa eller en stjärna som ser sina patienter som redskap för den egna karriären?

Ett samhälle bygger på hög tillit och en elit som är lojal till samhället. Det får man inte med meritokrati. En svensk man med två svenska barn med en svensk fru, en bostad som han har köpt i Sverige och som har gjort lumpen och vars son ska göra lumpen är bättre än en utlänning även om utlänningen har ett bättre CV.

Du ska få ett kortare och enklare svar än tidigare givits dig:

"Vad som är meritokrati avgörs av vem som bestämmer vad som är meriterande."

Sverige är en perfekt fungerande meritokrati. Alla icke-"failed states" är perfekta meritokratier. Det är bara det att en av liberalismens många vanföreställningar är att "kompetens" eller "begåvning" ska begränsa sig till det nyttiga, trots att man inom t.ex. politiken kan se att det som är meriterande är maximal lögnaktighet, falskhet, rygghugg och imperiebyggande. Dessa fruktansvärda personer -- de sämsta människorna i Sverige -- är onekligen "kompetenta" och "begåvade" på dessa vis.


Ja, eftersom han är en showman.

Nej, eftersom han inte äger några medier. Att äga medier är grundförutsättningen för att framgångsrikt kunna propagera en agenda. Berlusconi förstod detta. Trump verkar inte begripa det, eftersom alla hans mediaansträngningar har varit reaktiva, ofta efter att under buller och bång slängts ut från någon annans plattform. Inte heller "högern" i Sverige har på det stora hela taget begripit detta.


Nej, Macchiarini är en charlatan som hävdar att mänsklig vävnad kan ersättas av bitar av plast. Att han fick hållas beror på att även sjukhuset där han verkade drabbats av meritokrati, i den ironiska meningen "de som de facto klöst sig upp till höga positioner". Ingen läkare -- eller ens en normalbegåvad medelsvensson -- kan fås att tro på att det Macchiarini et consortes påstod stämde. Ändå inte bara skedde det, utan sjukhuset förföljde visselblåsare och sanningssägare och höll charlatanen om ryggen. Detta kan bara ske genom olämpliga, inkompetenta personer på de högsta posterna, som använder sig av auktoritetsargument. Och det är detta som är den svenska meritokratin; ett enda stort argumentationsfel.

Menar du, att om makthavare kan bestämma, att hudfärg/etnicitet/släktskap formellt är lika eller mer meriterande än utbildningsmässiga meriter, så följer av det, att en meritokrati baserad på utbildningsmässiga meriter *i sig* är suspekt?

Meritokrater skiljer sig inte nämnvärt från andra -krater. Deras första mål efter maktövertagande är att sparka undan stegen och införa en oligarki/privilegiesamhälle. Praktiskt går det så till att man inför en rad formella, irrelevanta, kriterier för framtida rekryteringar. (Konkret exempel krav på uttagen examen, vilket förstås inte har något att göra med kompetens och meriter. Hokus-pokus-tester av diverse slag. Även kvoteringar hör hit och syftar till neutralisering av meritokratins hot mot de f.d. meritokraterna. Bara fantasin sätter gränser för meritokratiskt irrelevanta men oligarkiskt funktionella åtgärder.).

Men även här gäller Poppers tumregel: Det viktigaste är inte vilka som styr (eller hur de tar sig dit). Det viktiga är att de är lätta att byta ut. (F.d.) Meritokrater kan till och med vara svårare att byta ut. (intuition - kommer inte på någon bra anledning/mekanism för detta just nu).

Och, allra viktigast, vilka har de omsorg om? Tredje person? Bygger de ett hållbart tillits-samhälle, eller är de bara "effektiva".

Meritokrater tenderar att avancera för sin effektivitets skull, inte för att de bryr sig.

Jag påpekar främst att din (eventuella?) föreställningsvärld att utbildningsmässig meritokrati spelar roll är helt felaktig, för övrigt precis som Totius förr ofta torgförda åsikt att makthavarna "bara borde följa lagarna!". Det reella tillståndet är dock att makthavarna själva bestämmer vad som är sanning, vad som är kunskap och vad som är moral -- och sedan lagfäster detta.

Den meritokrati som finns i Sverige är förstås ingen formell, kommunicerad meritokrati, utan det är en följd av maktprocesser; den främst skönjbara repan i lacken är här den ofta upprepade lögnen att vissa partier skulle besitta en viss regeringsduglighet, som alltså uppenbarligen trumfar all annan form av duglighet.

Det vore mycket märkligt att förespråka, att en utbildningsmässig meritokrati bör avskaffas, eftersom detta ideal i praktiken tyvärr inte realiseras fullt ut. Och på samma sätt kan man förstås förespråka, att all lagstiftning bör avskaffas, eftersom lagar kan kringgås eller ignoreras.

Anser du verkligen, att det vore lika bra eller en förbättring, om en utbildningsmässig meritokrati ersätts av s.k. "spegelrepresentation" = utgör svarta 13% av totalbefolkningen så bör det finnas 13% svarta i alla församlingar dvs 13% svarta åklagare, 13% svarta professorer (i alla ämnen), 13% svarta violinsolister osv - utbildningsmässiga meriter, kunskap och relevant kompetens för verksamheten är sekundära eller t.o.m. helt ointressanta.

TILLÄGG

Det du och bl.a. oyto skriver framstår som ytterligare ett steg, när man gör det bästa till det godas fiende. Eftersom det bästa (=en utbildningsmässig meritokrati) i praktiken inte realiseras fullt ut, så kan man avskaffa formella krav på utbildningsmässiga meriter för tjänstetillsättning och befodran och ersätta det med s.k. spegelrepresentation.

Det är oklart (för mig) om ni tror, att en sådan reform inte skulle ha någon praktisk betydelse eller om ni tror, att det är uteslutet att något sådant kan inträffa.

Extrema påståenden kräver rejäla förklaringar och motiveringar.

"Ofta efter att"? Trump blev avständ från Twitter och andra plattformar när två veckor, veckor!, av hans presidenttid återstod. Låt oss för en gångs skull tala sanning i den här tråden.

Omröstningar i riksdagen har ingenting med "media" att göra, annat än att media kan göra politiker uppmärksammade på diverse saker de inte är medvetna. Det har ingenting med att genomföra en agenda att göra.

Det fanns ingen som inte var medveten om vad Trumps "agenda" var. Det var verkligen inga hemligheter.

"Tycks". Av dig. Låt oss titta noggrannare.

Representation inom vilket område? Som ledarskribenter eller kolumnsiter? Uppenbarligen saknas inte någon sådan representation. Jag tror inte att någon annan förstått att när oyto pratar om "Naomi" inom citationstecken handlar det om den faktiska Naomi. Vem eller vad finns det annars att ta upp? Ingen. Inget.

Hon skrev ledare för Expressen för sex-sju år sedan. "Ingruppspreferens". "Överrepresentation".
https://www.expressen.se/ledare/naomi-abramowicz/

De kolumner hon skrev som har med "judisk identitetspolitik" att göra handlar om muslimer och islamister.


Det kan absolut inte beläggas. Du studerade Swejjman för tio år sedan. Tio år sedan och du väljer att kalla honom "trådens studieobjekt" när det enbart är ditt studieobjekt och detta skedde för ett decennium sedan. Det finns gott om Palestina-vänner i Sverige. Kanske inte lika många som under Palmes dagar men det kan bara beklagas om man är Mattias Wåg eller Mona Sahlin.

Ren fakta motsäger dig på varje punkt. I dagens läge, i världen - inklusive väst, är det mer Palestina-engagemang är någonsin. Detta motsäger det du försöker göra gällande.


Ja, det är önsketänkande. Du må känna dig härskad över av Löfven men det beror inte på Löfven eller någon annan än dig själv.