Början på ett mediakrig om mångkulturen?

min fetning

Och ju mer "demokratiska" och västerländska federationerna är, desto mer rigida. USA skulle aldrig ge upp Hawai, UK aldrig Nordirland och Spanien aldrig Katalonien.
För att nämna 3 exempel. Eller Frankrike aldrig Korsika.
Vad som fattas är att samma kritiska hökögon i västs media mot konflikten Ryssland-Ukraina aldrig funnits t e x i England- och Nordirlandkonflikten som är så mycket längre.

Federationen USA är gynnsam liksom Kinas om den än benämns med andra bokstäver.
Världen hade blivit ett hoola-bandoola annars.

Kanske t o m norrbaggarna kunnat bli värdens herrar då? Skulle inte förvåna.

Jämförelsen med Storbritannien vore lite mer adekvat om de som jämförelse än idag hade gjort anspråk på Republiken Irland, där engelska makthavare i London skickar militära styrkor för invasion utav Irland, med motiveringen att Irland är ett hittepåland som aldrig har förtjänat självständighet.

Detta hade kunnat gjorts med i stort sett samma övergripande anledningar som Ryssland idag använder mot Ukraina.

Identitetspolitik innebär "tillhörandets politik". Det handlar om att stärka (in)gruppens politiska, ekonomiska och kulturella intressen och odla sin särart. Med undantag för HBTQ och feministisk identitetspolitik är i princip all identitetspolitik etnisk.

Identitetspolitik kan förekomma i uttryck av territoriell separatism. Det är vad SNP i Skottland handlar eller BQ i Quebec handlar om - formandet av en egen nationalstat. De flesta fall av identitetspolitik handlar dock om etniska minoritetsgrupper som inom ramen av en befintlig stat vill värna sin särart och försvara sina kollektiva etniska intressen mot (ut)gruppen vilket i många fall (men inte alltid) är en majoritetsbefolkning. För att citera svenska Wiki;

Sverigedemokraterna kom till för att stärka (etniska) svenskars intressen - vilket innefattar motstånd mot tex. massinvandring och andra exo-nationella minoriteters intressen (dvs. inte samers intressen men väl arabiska intressen) i Sverige.

Sverigedemokraterna har till viss del övergivit en pragmatisk identitetspolitisk nationalistisk hållning för ett liberalt ideal där de flesta former av identitetspolitik - dvs. kollektivt identitetsskapande skall tryckas ned. Istället skall alla folkgrupper i Sverige samlas under ett "liberalt" vi. En tvingande föreställd gemenskap i vilken medlemmarna förväntas samla sig kring ett antal delvis obegripliga och svagt definierade liberal värderingar - vilket också utgör efterkrigstidens "liberal demokratiska" ideal.

Johan Lundberg försökte under sin tid som chefredaktör för Axess (2007-12) lyfta in ett bredare perspektiv. Enligt honom måste Sverige samlas kring något mer än det juridiska (tex. vikten av att följa lagen) och liberala värderingar. Enligt Lundberg bör vi samlas kring kulturella uttryck i form av tex. levnadsmönster, beteende mönster, konst, ritualer, vanor, religiösa attribut osv. När Lundberg drev den här linjen omkring 2009-10 mötes han med nästan omedelbar fientlig från det politiska och mediala svensk etablissemanget vilket resulterade i Lundberg 2012 fick sparken.

Fientligheten mot Lundberg kom från två sidor. Den enda sidan förespråkade ett liberalt ideal (tex. Liberalerna) som alla med undantag för nationella minoriteter samt vissa invandrargrupper. De skulle endast delvis behöva underkasta sig liberala ideal.

Den andra sidan förespråkade ett (liberalt)mångkulturalistisk ideal i linje som i sin minst radikala form påminner om det Will Kymlicka och Charles Taylor (se; tex. Det mångkulturella Samhället, 1994). På den här sidan fanns även en liten grupp som förespråkade till en benhård och i viss mån explicit anti-europeisk anti-liberal kommunitarism som förespråkades av bland annat Masoud Kamali.

Fientligheten mot Johan Lundberg bottnade i vad du finner i första stycket i den engelska Wikipedias definitionen av identitetspolitik;

Genom att tex. upphöja Lucia till en svensk tradition som alla (både etniska svenskar och invandrare) bör omfamna resulterade det i att Lundberg anklagades för att exkludera muslimer och judar eftersom Lucia är en kristen högtid. Att samlas kring midsommar vilket är en hednisk högtid uppfattades också som exkluderande och där med rasistisk. Den kritik, som ofta uttrycktes i fientlighet mot Lundberg, var enligt min uppfattning på teoretisk nivå högst adekvat och utan tvekan även på en praktisk nivå. Johan Lundberg hade utan tvekan rätt och fel i både teoretisk och praktisk mening vilket så även gällde hans kritiker.

Sedan ett par år tillbaka talar vi sällan om "hedersmord" i Sverige eftersom det är en kulturell praktik irrelevant för den (etno)svenska majoritetsbefolkningen. Det är irrelevant för svensken om invandrare i någon generation dödar sina egna barn. Svensken kanske blir förbannad men på ett personligt plan drabbas han/hon inte av vad invandrare gör i de segregerade förorterna.

Debatten om assimilation, integration eller det mångkulturella medborgarskapet har övergått till en debatt där invandrarna ses som en fientlig (ut)grupp varav en pluralitet av dess medlemmar fysiskt bör avlägsnas från Sverige. Liberalerna besegrade de "normativa mångkulturalisterna" och idag står liberalerna inför en konflikt med nationalister - varav många överhuvudtaget inte är intresserade av assimilera migranter in i en föreställd gemenskap byggd på liberala ideal. Nationalisterna vill att en pluralitet av migranterna skall åka hem.

Konstantin Kisin tillhör en kategori av anglosaxiska liberaler (eller om så vill liberalkonservativa) som vill återföra den politiska diskursen (ett bättre begrepp i det här sammanhanget) till diskurs mellan liberaler och normativa mångkulturalister. Det vill säga den diskurs som uppstod i Sverige i slutet av 1990-talet och då i synnerhet omkring 1999-2002 med Liberalernas (L) språktest.

De liberalkonservativa är inte inte bara rädda för europeiska etniska nationalister. Det handlar även om att det deskriptiva mångkulturella samhället är i sig själv tämligen problematiskt. De olika etniska och religiösa grupperna i väst är på god väg att bygga sina egna politiska communities. Dessa icke-vita communities har demografin på sin sida. Stödet för Israel har kraftigt reducerats i USA.

https://www.brookings.edu/articles/the-generation-gap-in-opinions-toward-israel/

Det finns flera förklarande indikatorer till varför det förefaller så. En av de statistiskt viktigaste förklaringarna är att USA etniska demografi har förändrats. Icke-vita människor är tämligen ointresserade av att okritiskt ställa sig bakom Israel för att Washington DC och (elit)institutioner säger så. Den färgade vänstern förkastar inte bara den liberala vänstern men även den socialistiska vänstern.

https://www.expressen.se/nyheter/sverige/v-politikern-utbuad-nar-hon-fordomer-terrordadet/

Vi lever i en ny tid och identitetspolitik kommer bli allt viktigare - för alla.

Moderaterna är ett mycket sjukt parti. Partiet vill ha massinvandring och bekämpar fortfarande svensk identitetspolitik. Partiet vet att om de gör det öppet förlorar de väljare. Istället väljer M att inte tycka någonting i offentligheten. De presenterar också en mild kritik av volymerna.

Liberalkonservativa opinionsbildaren och komikern Konstantin Kisin, som av vissa i tråden ses som någon form av expert på internationella relationer, Ryssland och politisk teori skrev detta på Twitter år 2020 angående invandringen och brittisk identitetspolitik;

Konstantin Kisin argument går ut på att den post-marxistiska vänstern är ett hot mot den liberala ordningen eftersom den av politiska, sociala och socialpsykologiska anledningar driver människor till höger om Boris Johnson.

För att de liberala eliterna skall fortsätta att styra måste de mest extrema avarterna av minoriteternas identitetspolitik och det mest rubbade av liberalt och post-marxistiskt vansinne tryckas ned. Det här argumentet är inte nytt. Tino Sanandaji framför det i boken Massutmaning (2017). Axess presenterade ett liknande argument för tjugo år sedan. Faktum är det här argumentet återfanns i svensk debatt på 1990-talet. Jag kommer ihåg att Thomas Gür drev en sådan linje för 25-30 år sedan. Moderaterna och KD skulle gå litet åt höger i migrationsfrågan och kritisera de värsta avarterna av post-marxism och minoriteters identitetspolitik för att stoppa Sverigedemokraterna. Liberalernas språktest från 2001-02 hade en liknande logik.

För liberaler och liberalkonservativa handlar det om att rädda den liberala ordningen och det mångkulturella samhället. För att citera de sista två meningarna i Kisins twitterinlägg; The only way to prevent this is to reverse the [europeisk] re-racialisation of our society. Either we learn to live together or the very idea of a multi-ethnic society is over.

Visst är det så. Det mångetniska samhället har en politisk, social och kulturell dynamik som många liberaler och liberalkonservativa inte riktigt förstår. De har definitivt ingen motståndskraft mot det. Jag tror att de försök till "tvångsassimilering" som vi hör från vissa i debatten kommer att misslyckas. Identitetspolitiken kommer bli allt viktigare - för alla.

Identitetspolitik har inte "marxistiska" rötter. Marxister tenderar att vara kritiska till identitetspolitik. För att citera Wikipedia;

Du sammanblandar post-marxism med marxism - vilket är underligt givet dina många initierade inlägg i tråden. Vidare skall identitetspolitik inte förknippas med intersektionalitet - vilket är en maktteori om "över och underordning" mellan tex. raser, klass och kön. Förvisso finns det intersektionella kritiker av identitetspolitik. Den teoretiska (läs; akademiska) debatten är komplex och mångfacetterad.

Claudine Gay fick inte avgå för att kopierat ett par stycken i avhandling. Hon fick avgå för att judisk-amerikanska identitetspolitiker och sionister hävdade att hon var antisemit för att hon inte ville förbjuda pro-palestinska studentorganisationer och inte helhjärtat ställde sig bakom israelisk policy.

Ingen människa är blind inför ras, etnicitet, kön och religiös tillhörighet, Tvärtom är detta ytterst relevanta sociala och biologiska identitetsmarkörer. Till skillnad från liberaler kan jag se skillnad på en kvinna och en man. Politik behöver utformas för maximera båda gruppernas intressen.

Vad jag anser är ett problem med identitetspolitik är när den tar sig i uttryck inkompetenta politiska positioner så som feministiska snöröjning - vilket skulle leda till allvarliga konsekvenser för sjukvården, polis och brandkår. Moderaternas ledning försökte tex. införa ett tredje kön på deras stämma. En position driven av identitetspolitiker från LBTQ+ communityn. I debatten som följde reste sig en sjuksköterska upp och sade att detta skulle leda till vårdskador eftersom män och kvinnor är biologiskt olika. En majoritet av M-ledningen, inklusive Ulf Kristersson, förstod inte detta.

Mycket av "kulturkriget" är något av en chimär. Ytterst litet av den policy som den identitetspolitiska vänstern driver genomförs i praktiken annat än tex. homoäktenskap och att homosexuella män kan ge blod. Moderaterna har arbetat för båda - där bland för att homosexuella män kan ge blod. Jessica Polfjärd och hennes politiska sekreterare vill göra det ännu lättare för homosexuella män att ge blod. De motiverar det på följande sätt;

Även om överrisken är minimal ökar risken för HIV-smitta. Det presenteras inga statistiska och naturvetenskapliga argument. Istället presenteras värderingar; "Allas blod skall värderas lika", "mänsklig värdighet", "likvärdig respekt". De reducerar en vårdfråga till en fråga om värderingar. För att uttrycka mig som Putin; "Those are highly incompetent people".

Om homosexuella skall få ge blod är dock en liten fråga. Jag har läst en hel del SOU-rapporter som är fullständigt skrämmande i sin karaktär och som sedan används som underlag för politiska beslut. Det om något är skrämmande.

Om man vill slippa "knäppigheterna" ser man till så att politiken, media, byråkratin, skolsystemet, akademin, icke-statliga organisationer, kyrkor, fackförbund, näringslivet gör sig av med personer som är uppenbart olämpliga. Tyvärr är västerlandets institutioner så pass infekterade av "knäppigheten" att litet kan göras. Däremot vill jag hävda att vi har nått en zenit när de kommer till de värsta avarterna från den liberala och post-marxistiska vänstern. Även de måste förhålla sig till en verklighet. Jag förhåller mig dock skeptisk till framtiden.

Vi lever mycket riktigt i en ny tid. Svensk media har i sin utrikesbevakning i samband med kriget i Ukraina och Mellanöstern använt sig flitigt av ISW. Det sträcker sig över all svensk media från SVT till kvällspress. Vad är då ISW (Institute for the Study of War)? Grundare är en Kimberly Kagan. Kagan?
Det namnet känner jag igen.

Kimberly Kagan är gift med Frederick W. Kagan, som råkar vara bror till Robert Kagan. Vänta nu?

Robert Kagan känner jag också igen. Han grundade en thinktank en gång. Tillsammans med Bill Kristol, som är gift med Victoria Nuland. Robert och William grundade en thinktank som hette
Project for the New American Century som skrev en rapport som hette Rebuilding Americas defenses for a new century (https://resistir.info/livros/rebuilding_americas_defenses.pdf).

Robert och William skrev en rapport i september år 2000 som innehöll frasen:


För er som tror på en okorrumerad vetenskap kan jag säga att det finns parallella univerum, med internets roligaste "kittens" on a cuddly planet just like ours.

Här är lite comic relief mitt i inlägget.
https://www.youtube.com/watch?v=0-Lvv1f5Qu4&ab_channel=ComedyCentral

Tjugo år senare är det samma jävla människor Putin pratar om som är iblandade i kriget mot Ukraina som jag redogjort för i tidigare inlägg. Victoria Nuland är "EU? Fuck EU!"-tanten, som tyckte att CIA skulle implementera "regime change" i Ukraina.

Bill Kristol sa att Tucker Carlson inte skulle vara välkommen till USA "until our government officials can figure out what is going on".

ISW hänger tätt ihop med Brookings. Det gör Carl Bildt också, och sen funderar ni på varför Expressen är "strategisk partner" med CNN och statlig TV och raido hänvisar till ISW i sina analyser angående omvärldsanalyser och krigsrapportering.

På andra sidan till dessa neo-cons står Donald Trump, Xi Jin Ping, Erdogan och Vladimir Putin.

Förstår ni nu varför Sverige är så inihelvete offside? Kan vi snälla nån sluta prata om integrationspolitik och vakna. Snälla. Bara snälla.

Syftar du på SD:s klagomål över att befolkningen idag är splittrad pga hur massinvandringen har förändrat demografin?


Hur menar du att Johan Lundberg utan tvekan [hade] rätt och fel?


Som jag förstår Konstantin Kisin, så är han rädd för ett allas krig mot alla.

Personligen är jag tveksam till, om det är möjligt att reverse the re-racialisation of our society.

Det är möjligt att jag misstolkar dig och oyto, men jag får intrycket att ni anser, att vita människor måste bli lika medvetna om sin egen ras/identitet som bruna och svarta människor. Det låter sig ju sägas.. men det kanske inte är möjligt? Vita kanske är mindre flockbildande och mindre etnocentriska?

Du har missförstått det här på alla sätt. Det är Putin/Ryssland som är inblandat i kriget mot Ukraina, inte Nuland. Det är Putin/Ryssland som vill implementera "regime change" i Ukraina. Det var därför de gav sig på Kiev i början av kriget.

Att Kristol tweetar påverkar ingenting. Carlson är inte portad från USA.


Det finns gott om klagomål på att svensk media varit för Rysslandsvänlig. Traditionen lever kvar uppenbarligen.


Turken!

I verkligheten var det Trump som kampanjade mot Kina rejält med start 2015. Inte direkt på samma sida. Kan vi sluta prata om trådens ämne i tråden? Förhoppningvis inte.

oyto har i åratal försökt sig på identitetspolitik men har aldrig kunnat konkretisera vad den skulle kunna handla om. Jag tror att det är därför oyto tycker om att prata om "rasism". Diverse minoritetsgrupper pratar om "rasism" och de bedriver "identitetspolitik", så om oyto pratar om "rasism" å svenskars vägnar så kommer "identitetspolitik" dyka upp. Det är idén som misslyckats i tio år nu.

Är man den överlägsna supermajoritetsgruppen kan man inte bedriva "identitetspolitik" som en så kallad "svag", "utsatt" grupp.

Är det en viktig skillnad mellan "marxistiska rötter" och "post-marxism"?


Varför skulle inte en (hittillsvarande) majoritetsgrupp kunna vara mer eller mindre dålig på att värna särart och egna intressen? Behöver svenskar bli bättre på att värna om Sverige och svenskarna eller inte?

Här är det första problemet. Det fetmarkerade. Om du ska skulle försöka sprida detta evangelium skulle 99/100 svenskar inte förstå vad det är du pratar om. Och du kan inte förklara det.

Jag tycker att Sverige borde värnas mer på alla möjliga sätt. Så det vore bättre om det gjordes, ja. Och det behöver göras av svenskar och inte av judar som oyto inbillat sig. Som du kan se på de senare i sidorna i den här tråden som anser att man värnar Sverige genom att krypa för turkar, mullor och kineser. Innebörden i att värna Sverige är inte självklar för alla. Ytterligare ett problem.

Att mena att "meritokrati" är lösningen är att begå en variant av the fallacy of misplaced concreteness. Samma problem finns nämligen med meritokrati som t ex "aristokrati" eller dagens "demokrati", men också andra abstraktioner som "marknadskapitalism", "proletariatets diktatur" eller varför inte "rättssamhälle" eller "en fri press".

I alla dessa fall finns å ena sidan den abstrakta idéen och å den andra idéens praktiska implementerande. Ideal i etern och konkret handling i verkligheten. Universella idéers förverkligande sker alltid utifrån partikulära individers perspektiv och i ett socialt sammanhang med andra individer som i sin tur är lika perspektivbundna.

Med andra ord är det alltid någon eller några som mer eller mindre egenintresserat uttolkar abstraktionerna och bestämmer vilka som är "de bästa" eller vad folket får och inte får bestämma, när vinstintresset står högst och inte, vilka som bäst företräder arbetarklassens vilja, hur lagarna ska implementeras eller vilka händelser som ska belysas i nyhetsrapporteringen.

Att tro att allt detta (eller ens något av det) sker utifrån oväldiga, objektiva kriterier är oförlåtligt naivt. Inte ens det mest objektiva man kan tänka sig i form av naturvetenskaplig forskning är fritt från politik och nepotism, för att inte tala om humanvetenskaperna, kultur eller politisk diskurs. Är inte trådens studiebjekt tillräckligt bevis för att det mediokra tänkandet belönas medan framåttänkande och klarsyn per definition inte får plats?

Ens om det nu finns några någorlunda "meritokratiska" kriterier som borde implementeras, är alltså frågan - vem ska stå för det objektiva applicerandet av dessa kriterier? Samma eliter som infört dagens kaos? Om inte, vilka (politiska, ekonomiska, kulturella?) krafter ska tvinga fram nya eliter?

Bara om man förstår att inte ens "globaliseringen" eller "kapitalismen" är annat än verktyg i händerna på egenintresserade, nätverkande aktörer, har man chans att förändra saker till det bättre. Om det är något som kriget i Gaza bevisar, är det ju att den upphajpade "globalismen" väger lätt mot åtminstone ett etniskt särintresse.


Ja, tänk om det fanns exempel på etniska svenskar som agerar identitetspolitiskt i något av våra grannländer... Eller historiska epoker då europeisk nationalism var en grej?


Jag har ju inte varit annat än konkret: 1. Svenska ungdomar råkar ut för etniskt hat i Sverige. 2. "Naomi" tar upp all plats i det offentliga rummet. 3. Det är förkastligt av tråddeltagare att uttrycka omsorg mot "Naomi", eftersom hon inte bryr som om 1. Utan svensk publik, blir 2 vad det bör reduceras till, en intern sak, tills dess 1 synliggjorts.

Nu är ju min uttryckta besvikelse uppenbarligen inte en tillräckligt bitande sanktion för att ändra någons beteende, men det är ett exempel på hur ett svenskt grupptryck måste se ut: att svika de egna måste bli skamligt (ett inre grupptryck) för att gruppens yttre tryck ska bli kännbart.

Mer praktiskt blir det inte: alla har en skyldighet och möjlighet att verka solidariskt, om inte annat så genom att INTE gilla något X-gnäll från personer som inte visar reciprok omsorg om svenskar. Detta minimala klarar alla av och nästan alla betydligt mer än så.

När svenskt grupptänk kombineras med den gamla förmaningen att "inte vara blåögd", alltså en i mångkulturen nödvändig misstänksamhet mot andras motiv, så kommer utgrupperna anpassa sig och visa ömsesidig omsorg. Då gäller det att påminna om att de inte brydde sig, förrän de var tvungna.