Citat:
Ursprungligen postat av
VinnarenSkriver
Det är inget ideal. Jag är intresserad av hur saker faktiskt fungerar och hur människor faktiskt är. Inte av ideal.
“Men will not look at things as they really are, but as they wish them to be - and are ruined”
― Niccolò Machiavelli
Det är mycket troligare att man är bunden till sina instinkter än att man är oändligt formbar. Man kan vara formbar till en viss gräns, det kan jag medge. Men det krävs väl inget geni för att erkänna att en fisk trivs bäst i vatten, ett lejon i savannen och en pingvin i Antarktis. Om man ska försöka bryta ner eran ståndpunkt så blir det ungefär såhär:
1. Det feminina sättet att vara är överlägset
2. Man kan, i allmänhet, forma de flesta män till att bli feminina till sättet
3. Männen som inte kan formas till det sättet är psykiskt sjuka, och ska få "vård"
Har inte läst allt du skrivit i denna tråd, men uppenbart är att du har en väldigt märklig syn på dessa saker, mycket som jag faktiskt inte ens gitter att svara på för det är så totalt förvirrat.
Det finns inget "feminint sätt". Det du verkar tolka som feminint och maskulint eller "instinkter" som du skriver, är oftast normer/ ideer kring kön som samhällen format genom lång historia och inte ett skit, eller i rätt liten grad, grundat i några faktiska biologiska skillnader mellan könen. Normer som dessutom bevisligen ändrats flera ggr om genom vår kända historia.
En sådan är ex. synen på kvinnlig sexualitet...den har gått från att betraktats som direkt hotfull, kvinnor ansågs som sexuellt omättliga, direkt farliga för stackats män som kunde få sin mannakraft förstörd av dessa sexuella monster till kvinnor, fram till ca 1500, till att på 1800 talet anses som icke befintlig, kvinnor hade ingen egen sexualitet.
Idag har vi vetenskapliga bevis för att kvinnlig sexualitet definitivt existerar, och är lika mycket något av godo för kvinnor, som det är för män.
En annan är förmågan att äga och uttrycka känslor. Ett absolut måste för varje hederlig karl från 1700 talet för att sen bli ett stort no-no för män på 1800-talet fram tills nu ungefär.
Idag vet vi att män, precis som kvinnor, självklart har ett känsloliv. Och utan känslor skulle ingen människa kunna fungera, eftersom dessa är en så stor del av hur vår hjärna "tänker".
Att medvetet trakassera en annan människa sexuellt, ex. tafsa någon person som man vet inte vill bli tafsad på, är ingen "instinkt". Det är ett maktutövande.
Och den makten har alltså patriarkala samhällen gett män, och den maktpositionen har upprätthållits av
ex tankar som "boys are boys", som ursäktar och garanterar män att få lov fortsätta slippa respektera kvinnor.
I verkligheten så kan man precis lika självklart kräva av en man att han ska respektera kvinnor som man kan kräva av kvinnor att hon ska respektera en man, och inte ta honom på kuken, bara för att den tanken råka flyga genom hennes huvud.