Ska ”yrkesutbildade” konstnärer ”ha rätt” att kunna försörja sig på enbart konst?

Hon menar sig inte ha råd med semester:

”… varken ha tid att göra konst eller råd med ateljé, semester eller sjukskrivning. ”

Vet inte om hennes museibesök räknas som arbete, inte turistande:

” …beger jag mig i eftermiddagshettan till Piazza Santa Croce och sjunker ned på en uteservering. Känslomässigt utmattad av att ha sett verk av Sandro Botticelli, Piero della Francesca och Caravaggio med egna ögon. Efter en vecka i Milano och Florens kan jag inte ta in någon mer konst överhuvudtaget.”

Har ”OBS” betalat? Det har jag svårt att tro. Resestipendier räknas kanske inte som semester?

https://sverigesradio.se/avsnitt/hur...ramfor-konsten

Hon berättar - av någon anledning - att det blir lågprisflyg hem.

” Med en släng av Stendhal-syndromet och en baksmälla av toscanskt 1500-talsmått värdig Caravaggio hasar jag till lokaltåget mot Bergamo och hinner precis med lågprisflyget hem till Sverige, där jag kan vila upp mitt känsliga skönhetssinne.”

Istället för den statliga inkomstgarantin för konstnärer, finns långtidsstipendier: https://www.konstnarsnamnden.se/stip...pendium-musik/

Ettårigt arbetsstipendium är på 80 000 kronor och är skattefritt

Tvåårigt arbetsstipendium är på 100 000 kronor/år och är skattefritt

Femårigt arbetsstipendium är på tre prisbasbelopp per år (för närvarande innebär det 171 900 kronor per år) och är skattepliktigt.

Långtidsstipendium är på tre prisbasbelopp per år (för närvarande innebär det 171 900 kronor per år) och är skattepliktigt

Urvalet baserar sig på kvaliteten på den konstnärliga verksamheten och den sökandes ekonomiska behov.

Arbets- och långtidsstipendier behöver inte redovisas.

Det finns mer än så.

Är man "konstnär", finns en egen arbetsförmedling, "branscharbetsförmedlingen kultur och media". Där matchas man inte mot övriga brancher. Det får till följd att den som skrivs in där, enbart behöver söka jobb som erbjuds där, och således inte behöver ta andra jobb. Eftersom få jobbtillfällen finns, får man lättare bidrag som arbetslös som "konstnär" än inom andra yrken.


Om du själv väljer att kalla dig konstnär, sprutar ett par röda och blå streck på betongbakgrund och säger att det visar ekonomiska migranters död på medelhavet, kan du kalla dig "autodidakt konstnär" och få privilegiet att ingå i kulturarbetsförmedlingen. Kraven för att godkännas som autodidakt är låga och godtyckliga.

https://arbetsformedlingen.se/for-ar...-bli-inskriven

Är du autodidakt konstnär behöver du ha uppfyllt flera av följande kriterier under de senaste fem åren:

• fått statligt, kommunalt, landstingskommunalt eller annat enskilt konstnärsstipendium
• utfört konstnärliga gestaltningsuppdrag i offentlig miljö
• deltagit i utställning på konstmuseum, konsthall eller etablerat galleri
• inköpt eller registrerad av stat, landsting, kommun, stad eller annan offentlig institution
• på annat sätt kan visa att du är yrkesutövande inom området.

Kraven är mycket låga för att skrivas in där, så länge du har hjärtat till vänster och kan övertyga en handläggare.



I flera kommuner finns ateljébostäder, ofta fina bostäder på bra platser, som bara "konstnärer" får söka


https://bostad.stockholm.se/sa-gar-d...ljebostadskon/


I flera kommuner finns "kulturlotsar" (https://foretagsservice.stockholm/ra...ts/kulturlots/). Du som skattebetalare står för notan när "konstnärer" återigen specialbehandlas.

Tack.

Kom på nu att jag sett att konstnärer i egenskap av företagare får göra avdrag mot tjänst mer än fem år:

"En litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet som man kan räkna till aktiv näringsverksamhet ger rätt till avdrag för underskott mot inkomst av tjänst samma år som underskottet uppstår. Det får då ske utan de begränsningar till fem år efter starten som annars gäller för sådan kvittning. Men kravet är att man redovisar inkomster av sådant kulturarbete under inkomståret. Och de föregående tre åren i inte alltför obetydlig omfattning. Eller ca ett halvt inkomstbasbelopp om året."

https://avdragslexikon.se/avdrag/kulturarbete/

Även:

"Resor för kulturarbetare
Riksdagen har särskilt uttalat att så kallade fria kulturarbetare ska bli särbehandlade när det gäller rätten till exempelvis avdrag för resor, arbetsrum med mera."

"Man har särskilt markerat att resor kan ingå som ett naturligt led i verksamheten. Att make och barn medföljer på resan eller att resmålet är en populär turistort ska inte vara ett hinder för avdrag."

"För löpande utgifter, som till exempel resekostnader, får man dra av under det första verksamhetsåret även om kostnaderna uppstod kalenderåret före året då verksamheten startade. Sådant avdrag får leda till underskottsavdrag."

Det är ofrånkomligt att det uppstår ett prekariat inom kultursektorn när så många känner sig kallade och så få är utvalda -- marknadsekonomin i sin prydno.

I ljuset av detta är det beklämmande med den föraktfulla attityden artikelförfattaren har gentemot sina olyckssystrar i skrået: bibliotekarierna.

Debatterade i en tråd om överbetalda yrken och tog upp kulturarbetare. Nu vet jag ännu mer att jag hade rätt.

Ja, jag reagerade också på detta. Det var i en av hennes artiklar om konstnärens arbetsmiljö:

” Vid 16 stänger den konsthallsansvariga bibliotekarien biblioteket, och därmed även konsthallen. Jag frågar henne var min vernissage är någonstans. ”Ja du”, hånskrattar hon och går hem. Jag inser att hon inte lyft ett finger. Det finns inga inbjudningar eller något arrangemang alls. Curatorn blir tvungen att åka. När jag är klar med verket så står jag helt ensam i en stängd konsthall.

För att fira släntrar jag över till Systembolaget och köper en liten flaska ljummen champagne och skålar med mig själv. Verket blev ju riktigt bra! Synd bara att ingen fick se det. Några veckor senare kommer en recension i en norrländsk konsttidskrift. Kritikern skriver att när hon kommer till utställningen är ljudet avstängt. Bibliotekarierna snäser något om att de inte vill bli störda och därför har för vana att inte sätta på verket alls. Jag gör ett skämtsamt meme på Instagram om hur uruselt en kan bli behandlad på en svensk konsthall, utan att nämna namn.”

https://www.kro.se/konstn%C3%A4ren/k...ragorna-del-3/

Verkar som om ljudet till hennes installation var störande för ANDRAS ARBETSMILJÖ.

Jag vet i och för sig inte någonting om hur mycket ansvar en bibliotekarie brukar ha över en konsthall i ett kulturhus ute i bygden. Det kanske mest är att öppna och stänga lokalen.

Det rör sig i de flesta fall inte om några skyhöga löner/ersättningar - men i många fall har personer som kallar sig konstnärer eller musiker helt andra förmåner från skattebetalarna än vanliga människor. Totalt sett regnar det pengar över kultursektorn och det saknas helt incitament att spara för att använda skattepengar till viktiga saker. Så fort någon från politiskt eller tjänstemannahåll kommer med förslag på besparingar, finns media där till stöd för påstådda konstnärer, helt utan att ifrågasätta rimligheten i att det regnar pengar över kultursektorn helt utan krav på motprestation.

Som svar på rubrik så, haha, nej. De får pyssla med sin hobby på fritiden som alla oss andra.

Delar din uppfattning. Ska det offentliga rummet (park eller kommunal byggnad exempelvis) göras fint, borde det ske genom krav och upphandling.

När jag söker på konstnären i fråga så hittar jag inte så mycket konst utan jag hittar främst någon som sysslar med opinionsbildning. Det borde inte vara så svårt att bli en riktigt framgångsrik konstnär sett till att det är så många konstnärer som bara skvätter färg på en duk och kallar det för abstrakt konst, för att inte tala om alla de som använder starka färger och målar fantasifoster på ett kantigt och slarvigt sätt. Det produceras ju enorma mängder konst som inte lever upp till några krav över huvud taget. Vore det inte för att stat och kommun köper upp en del av den konsten så skulle den i det närmaste vara omöjlig att sälja på marknaden.

Just Sonia Hedstrand kan kanske ligga på ordentligt tack vare att hon skriver. Jag tycker i och för sig att hon verkar bättre på det, kanske är hennes olycka att hon kom in på Konstakademien, hon kanske hade gjort en bättre karriär som enbart kulturjournalist. Fast även där är väl många som slåss om brödet.

” Efter att storögt ha beundrat Caravaggios målningar på Uffizierna i Florens står jag och väljer mellan vykorten i museibutiken. Men vilken av alla reproduktioner av Bacchus ska jag välja? Den gräsligt beskurne eller den med sanslöst felaktig färgåtergivning? Som konstnär är det lätt att bli upprörd när kollegors verk blir misshandlade.

Kortens vårdslösa behandling av måleriet får mig att tänka på Walter Benjamin och hans klassiska text Konstverket i den tekniska reproduktionens tidsålder. Året är 1936 och han skriver om hur innovationer som fotografiet och trycktekniken gör konsten demokratiskt tillgänglig, men samtidigt berövar den dess aura.

Men redan i slutet av 1800-talet uppstod en oro för att kulturarvet riskerade att förflackas, då ett nytt socialt medium spreds över världen: vykortet.”

https://sverigesradio.se/avsnitt/vyk...pgang-och-fall

Jag vet inte vad man kan tänkas få för arvode för essäer i radio-form på SR.

Man får 7150 kr med F-skattsedel (2019):
https://sverigesradio.se/avsnitt/ess...ra-vara-nyttig