Konstnären SONIA HEDSTRAND skriver om klass-skillnader hos konstnärer. Hon gör dock enbart jämförelser mellan konstnärer, inte t ex mellan en konstnär och en undersköterska.
Är konstnär ett yrke som man som utbildad på konsthögskola borde ha rätt att kunna försörja sig på?
” Hur kan konstnärer tala om klass och ekonomisk trygghet utan att blotta sin privata situation och finansiella bakgrund? Kanske är dessa saker oskiljbara, menar Sonia Hedstrand som här reflekterar över vem som har möjlighet till en lång konstnärlig karriär.
Tänk dig att du varit vän med någon i många år. Ni har rest och arbetat tillsammans och fört djup-lodande samtal om konst, politik, relationer och till och med sex. Nu ska din vän separera från sin partner som hen bott tillsammans med i en stor bostadsrätt i Stockholms innerstad. ”Ska ni sälja bostaden nu?” undrar du. ”Nej, jag bor kvar själv, jag har inga lån på den”, säger kompisen.
Det är då du förstår att din kompis alltså har haft en förmögenhet på flera miljoner, men aldrig nämnt något om det. Men? Hen har ju pratat jättemycket om sitt extrajobb på timme i ett låglöneyrke. En gemensam kompis berättar att din vän bara tar ett pass i halvåret för syns skull.
Det är kusligt på något sätt.
Du tänker på alla år då du känt dig så otroligt dum i jämförelse med den här konstnärsvännen. Hur kan hen vara så lugn och avslappnad, ha kontroll på läget, medan du ständigt är på ruinens brant och riktar hårda anklagelser mot dig själv? ”Vad är det för fel på mig som inte hittat ett sätt att klara mig ekonomiskt som konstnär trots att jag jobbar så hårt?”
https://kro.se/konstn%C3%A4ren/konst...t-och-utbrand/
Är konstnär ett yrke som man som utbildad på konsthögskola borde ha rätt att kunna försörja sig på?
” Hur kan konstnärer tala om klass och ekonomisk trygghet utan att blotta sin privata situation och finansiella bakgrund? Kanske är dessa saker oskiljbara, menar Sonia Hedstrand som här reflekterar över vem som har möjlighet till en lång konstnärlig karriär.
Tänk dig att du varit vän med någon i många år. Ni har rest och arbetat tillsammans och fört djup-lodande samtal om konst, politik, relationer och till och med sex. Nu ska din vän separera från sin partner som hen bott tillsammans med i en stor bostadsrätt i Stockholms innerstad. ”Ska ni sälja bostaden nu?” undrar du. ”Nej, jag bor kvar själv, jag har inga lån på den”, säger kompisen.
Det är då du förstår att din kompis alltså har haft en förmögenhet på flera miljoner, men aldrig nämnt något om det. Men? Hen har ju pratat jättemycket om sitt extrajobb på timme i ett låglöneyrke. En gemensam kompis berättar att din vän bara tar ett pass i halvåret för syns skull.
Det är kusligt på något sätt.
Du tänker på alla år då du känt dig så otroligt dum i jämförelse med den här konstnärsvännen. Hur kan hen vara så lugn och avslappnad, ha kontroll på läget, medan du ständigt är på ruinens brant och riktar hårda anklagelser mot dig själv? ”Vad är det för fel på mig som inte hittat ett sätt att klara mig ekonomiskt som konstnär trots att jag jobbar så hårt?”
https://kro.se/konstn%C3%A4ren/konst...t-och-utbrand/
