Ursprungligen postat av
Lessler
I senaste poddavsnittet säger Patrik: ”Idag är tyvärr lagstiftningen på det sättet, att det räcker inte med att komma in och säga att jag har varit med om det här och det här och det här. Det duger inte i en rättegång”, varpå Sara fyller i: ”Nej, det räcker inte, stödbevisningen är hur väsentlig som helst för en fällande dom.”
Vadå ”tyvärr”, Patrik? Han menar alltså, om vi ska ta honom på orden (och det bör vi väl göra?), att det skulle vara tillfyllest med en polisanmälan och vad anmälaren påstår skulle räcka för fällande dom. Grejen är den, att vemsomhelst kan anmäla vemsomhelst för vadsomhelst närsomhelst. Om anmälarens ord vore tillräckligt, skulle det inte vara mycket bevänt med rättssäkerhet och rättssamhälle.
Därför var det bra att Sara nämnde stödbevisning, för i en rättegång är som utgångspunkt inte målsägandens ord mer värda än den åtalades. Om så vore fallet, skulle det ju räcka med polisanmälan och påståendena däri. Då skulle vi inte behöva någon domstol som hör båda parter på lika villkor, som prövar och värderar bevisningen. Då skulle polisen kunna utdöma straff direkt baserat på innehållet i en anmälan, utan att låta den anmälde få komma till tals. Det är inget samhälle jag vill leva i.
Sexualbrott mot barn är ett vidrigt fenomen, men det innebär inte att vi ska tumma på de bevisregler som gäller för samtliga brottmål, inklusive brott mot barn. Även den som anklagas för sexualbrott mot barn har rätt att försvara sig, det är kärnan i rättssäkerheten, i en rättsstat värd namnet.
Sara har i krönikor raljerat över hur försvarsadvokater för sin klients talan i sexualbrottsmål, typ som om advokater vore dumma i huvudet. Då har man inte fattat, eller velat fatta, någonting om värdet av en fristående, från staten oberoende, advokatkår i ett rättssamhälle. Ingen är skyldig förrän domen har avkunnats. Vi vet från andra mindre lyckade länder hur det kan gå till när folk godtyckligt kastas i fängelse utan rättvis rättegång och det är ingen vacker syn, inget eftersträvansvärt för ett demokratiskt rättssamhälle som Sverige.
Dumpens arbete för att vidga det straffbara området beträffande sexualbrott mot barn är i flera avseenden behjärtansvärt, men Sara och Patrik visar samtidigt i sin ivriga ambition hur oprofessionella de är, när de uppenbarligen inte förmår se helheten i ett rättssäkerhetsperspektiv:
Nej, advokater som gör sitt jobb (att bevaka sina klienters intressen) är inget att raljera över. Ja, det är bra att det krävs mer än anmälarens ord för fällande dom, även vad gäller sexualbrott mot barn, hur jobbigt det än må vara att somliga frias.
Patriks ”tyvärr” i poddavsnittet avslöjar ett frapperande tunnelseende och okunnighet om vikten av rättsstatlighet, icke värdigt en organisation som är mån om att framstå som seriös i sitt påverkansarbete, vilket jag utgår ifrån att Dumpen är.
