De som inte vill ha barn - vilka egenskaper har de i övrigt?

Kan du tanka dig att andra manniskor kan tanka kring varlden pa ett annat satt?

Eh, jo. Är man en person som t.ex. inte klarar av stress och har personlighetsdrag som inte passar in med att ta hand om en annan totalt krävande person så vet man mycket väl att man inte är lämplig som förälder. Barnet får bara lida av det.

Folk som inte vill ha barn torde vara annorlunda än de som vill ha barn. På vilka sätt?
Vilka typiska egenskaper finns hos de som inte vill ha barn?
Finns det fysiologiska skillnader? Kanske hormonnivåer som påverkar det psykiska?

Skiljer mellan män och kvinnor?

När man skaffar familj så bygger man sig ett liv. Ett framgångsrikt liv innehåller sannolikt mer än en egen familj, men utan en egen familj kan ett liv inte anses vara fullständigt och framgångsrikt.
Det här är en sådan fundamental del av ett komplett liv, så det är bortom vad som passar en eller inte. Jag skulle säga att det är definierande för ens persons liv.
Saknar man den här insikten och längtan efter liv och kontinuitet, så saknar man något i sin personlighet som gör en till en frisk individ.
I övrigt så är kvinnors roll att ta hand om familj. En mans roll är att skapa. Att skapa en familj, ett hem och en framtid. Att det moderna samhället försöker sabotera dessa naturliga roller med feminism, hbtq etc gör dem inte mindre sanna.

Jaha, så du har inte barn ännu, så därför kan de här människorna som inte vill ha barn umgås med dig? Och du umgås med dem trots att de är osympatiska? Men när du väl får barn kommer ni att sluta umgås.

Nä jag ville ha barn å alla syskon har det å jag ser en stor skillnad i inställning till livet om man jämför. De med barn har en mer ödmjuk inställning till allt. De utan mer egotrippade å tror allt kretsar kring dom.. sämre människor helt enkelt.

Och det är barn en garanti för, menar du?

Om du är en bra förälder kanske. Men de flesta som ynglar av sig är ju inte det, utan använder kidsen som nån slags social media content.

Haha, underbart! De här börjar nästan bli en följetong eller parodi kanske. Vi som valt bort barn. Verkar i allafall vara väldigt intressanta för de som har barn. Så man undrar hur kul deras liv verkligen är? När man slösar energi och tankar på det. Har noll intresse av folk med barn. Och spenderar inte en tanke på det. Har fullt upp med leva mitt eget liv. Män har en rätt bra dubbelmoral, där man kallar oss kvinnor som inte vill ha barn egoistiska ,kalla och stort behov av bekräftelse. Är inte män som inte vill ha barn samma då?

Om man är introvert, och helst håller sig för dig själv. På sin fritid. Som jag själv. Då kan de ju inte vara mer fel. Har inget bekräftelsebehov och uppskattar om jag får vara ifred. Som vanligt med de män som bara kastar ur sig saker hej vilt. Detta används för att de ska ge oss kvinnor dåligt samvete. Den där skiten biter inte på mig. Brukar skratta åt alla tokerier som kommer ur dessa munnar ibland.

Däremot tror jag att vi som valt bort det, oftast är väldigt trygga och starka individer i oss själva. Vi påverkas inte av grupptrycket och känner ingen press över att vi måste göra som andra. Vi är nog också väldigt logiska, och inte känslomänniskor. Vilket för mig som är kvinna. Kanske är ovanligt.

Då kvinnor oftast dras med i sina känslor. Och ska ha hela paketet med barn, en prins och villa stuket. Utan att fundera mer ingående på hur det kan bli. I många fall. Så nej, jag styrs nog inte av mina känslor. Men jag har heller aldrig satt mig i dumma situationer. Så mitt logiska tänkande har snarare varit min styrka och hjälp i livet.

Dessutom, varför i hela friden. Ska jag umgås med folk som har barn? Vi har ingenting gemensamt och de tycker nog de flesta med barn också. Vi söker oss helt enkelt till människor som man har saker gemensamt med. Vilket också är helt logiskt.

Jag är helt nöjd med min tillvaro som jag styr själv, och lägger upp min tid så som jag vill. Hag lägger mig dessutom inte i hur de som har barn lever. Eller frågar varför? Haha

Sen ser man på samhället och Sverige och Världen. Det är ingen rolig utveckling. Hade aldrig velat sätta barn till denna världen oavsett. Barn mår dessutom väldigt dåligt psykiskt, idag. Det är en oro i världen som tyvärr smittar av sig på barn. Titta i skolorna.

Har själv inga barn än men hatar trots det också folk som "valt bort barn". Egoistiska konsumtionsmänniskor som aldrig ska växa upp och istället tror deras egna hipster "upplevelser" på bucketlist-resorna till olika städer och skitländer är så unika.

Är introvert också och mår bra själv men det är såklart att man vill lämna en avkomma och det tror jag du vill också. Såvida du inte har tänkt att allmänna arvsfonden ska donera dina pengar till någon moske.

Dagens folk i västvärlden som ska vara barnlösa och istället jaga "upplevelser" kommer istället få det väldigt tråkigt på sina äldre dagar. Såklart kommer man aldrig erkänna att något är fel dock.

Jag har två längre förhållanden i bagaget så bekräftelse från kvinnor är inget jag bryr mig om. Jag känner mig inte direkt som någon vinnare när jag drar hem krogragg heller.

Jag har ett helt okej jobb, ganska mycket pengar i banken, ett någorlunda s.k socialt liv. Jag ser mig inte direkt som någon förlorare heller.

Livet har ingen inneboende mening trots all hedonism, eller artificiella vägar som människor försöker att gå för att skaffa mening. En kemisk cocktail som produceras via barnafödande eller en annan via samhällsbygge spelar ingen roll, det är en illusion.

Vi är programmerade för överlevnad, i slutet av dagen är du en lika äcklig varelse som en kackerlacka. Det finns inget heligt med mänskligt liv. Eller mänskliga samhällen. Vita bruna eller svarta. Vad spelar det för roll egentligen. Överlevnad för vadå. Genetiskt arv som är dödsdömt den dagen solen släcks.

Man löser inte frågan genom att föra vidare bördan till nya offer. Men det förväntar jag mig inte att folk som skaffar barn ska förstå. Ni är ju lika primitiva som gorillor.

Du sitter här och bankar dig på brösten som att du har vunnit någon lek i livet. En hund kan ejakulera i en hynda, det är inte så speciellt som du tror. Du förstår inte att det är ditt ego som projicerar för att din världsbild blir utmanad.

Har själv inga barn än men hatar trots det också folk som "valt bort barn". Egoistiska konsumtionsmänniskor som aldrig ska växa upp och istället tror deras egna hipster "upplevelser" på bucketlist-resorna till olika städer och skitländer är så unika.

Vad som hänt har trots allt alltid hänt, se universum eller existensen som en historiebok. Om du lever barnlös och dör av att runka ihjäl dig själv på ett hotellrum i Bulgarien så kommer det alltid vara ett event som skiftat tid och rum på sitt eget sätt. Även om 50 miljarder år är du fortfarande en orsak till hur världen ser ut då.