De som inte vill ha barn - vilka egenskaper har de i övrigt?

Har samma känsla. Ett liv utan barn blir tomt och meningslöst.

Men det är klart, vissa kan inte. Och då får de så gott de kan fylla livet med mening ändå och intala sig att de inte levt förgäves. För många av dessa är ämnet säkerligen extremt känsligt och om någon tar upp ämnet kommer de att reagera med att väldigt aggressivt hävda att livet utan barn är precis lika bra. Trots att de egentligen inte anser det.

Sedan finns det ju en kategori kvinnor som kan, men faktiskt frivilligt väljer att avstå. Oftast tycks det röra sig om individer som själva vill leva som barn hela livet. De "har inte tid" med barn eftersom de vill ägna all sin tid åt att leka själva. Resa, shoppa, umgås med vänner, vräka sig i konsumtionskultur och TV-serier, och bete sig som om de fortfarande vore 20 när de är 35. Ofta är de väl någon form av "feminister" dessutom.

Själv värdesätter jag ekonimsk frihet högt jag har ingen lust att arbeta resten av livet i kalla sverige jag vill ha möjligheten att dra utomlands och ta ut min "pension" tidigare.

Om det är egoistiskt eller ej låter jag vara osagt men hade varken varit bra för barnet eller mig själv om jag skaffade barn.

Bekant med flertal kvinnor som sagt att dom inte vill ha barn, detta säger dom när dom är mellan 20-30 år gamla. De flesta har barn idag eller försöker skaffa barn.

Dom har någon feministisk ide om att dom skall leva sitt eget liv och inte ta hand om några jävla ungar, sen tar instinkten över så ändrar dom åsikt. Lyckas dom hjärntvätta sig själva genom instinkten så sitter dom ensamma och gamla och ångar sig så småningom.

En yngre kollega i 25 årsåldern har fått iden att hon inte skall ha barn, hon skall däremot ha massor av djur
Hon förstår inte att det är modersinstinkten, otroligt korkat.

Och det är barn en garanti för, menar du?

Om du är en bra förälder kanske. Men de flesta som ynglar av sig är ju inte det, utan använder kidsen som nån slags social media content.

Tycker människorna som skrivit i tråden och inte har barn berättar ganska bra vilka människor de är.

"Jag vill ha upplevelser, det kan man inte med barn"

Antar de hoppas deras föräldrar dör tidigt också, så de inte behöver ta hand om dem och kan få upplevelser istället. Morsan eller en vecka på Maldiverna? Maldiverna såklart!

Chansen ökar om du tycker relationer och kärlek är det viktiga i livet och inte pengar, karriär och upplevelser.

Jo, problemet tycks mig vara att många verkar se barn som en del av det sistnämnda paketet.

Hör hela tiden om 80-åringar som möglar bort ensamma på nåt hem trots att de har 5 vuxna barn och en miljon snorungar till barnbarn.

Vad gör man efter 40 med barn?

Du kan inte använda ett Darwinistisk Kontext på exempelvis det västerländska samhället fullt ut. Det finns hur många psyksjuka, missanpassade, kriminella etc. som skaffar barn idag. Detta möjliggörs tack vare att människan har uppfunnit "saker" som "förhindrar" det naturligt urvalet. Så som det moderna samhället med sin etik och moral, ett socialt skyddsnät, medicin, teknologi och så vidare.

Eller anser du att en psykiskt sjuk missbrukare som får barn kontra en barnlös Nobelpristagare är det naturliga urvalet?

I det traditionella naturliga urvalet som Darwin talar om, har egenskaper som intelligens och anpassningsförmåga varit avgörande för överlevnad och reproduktion. I dagens svenska och moderna samhället avgör inte ovanstående egenskaper om en person kan skaffa barn eller ej. Istället spelar andra faktorer, som sociala, ekonomiska och teknologiska resurser en mycket, mycket större roll om någon får barn.

Förutom incels så brukar normala personer som inte vill ha barn hellre satsa på sig själva och sin fritid. Massor av kvinnor får barn efter fyrtio nu. På nittiotalet var det kanske en i hela skolan som hade en gammal mamma.

Karriär, resor, roliga aktiviteter med kompisar, lite forever young, och i många fall lättja kan vara anledningar till att inte vilja ha barn. Barnlösa tror att man tappar möjligheterna att ha roligt när barnen kommer. Är man inte en barnkär person är det lätt hänt att man väljer det bekväma barnlösa livet, och det är vanligare idag när kvinnor väljer bort barn pga karriär, plus att det finns så mycket att hitta på idag. På femtiotalet hade folk knappt tid eller råd med intressen, så barn var den enda glädjen för en kvinna, och mannen var fostrad i att bli familjeförsörjare. Hade 99% av alla kvinnor verkligen velat ha barn/knullat fram barn pga socialt tryck hade männen i längre förhållanden tvingats ge med sig, men om bara 70% vill ha barn och många av dessa kvinnor vill vänta tills de fyllt trettio så blir det barnlösa livet normalare.

Oftast har väl en man knullat fram 50 ungar medans många andra inte gjort några alls.

Det är väl bara så det är, vissa är mer attraktiva än andra.

Känner ett par som inte skaffade barn. Mannen har lätt ADHD; kan inte koncentrera sig eller fokusera på någonting en längre stund. Även lätt egoist. Samt arbetsskygg. Men inte elak på något vis. Kvinnan är - hmmm, jag vet inte men lätt bipolär - kan ibland vara kreativ och duktig (bland de mest kompetenta kvinnor jag träffat), men för det mesta apatisk och sitter framför tv:n och tittar på meningslösheter. De passar inte (eller passar, hur man nu ser det) i dagens samhälle som ger så många möjligheter att inte göra meningsfulla saker.

Personligen kände jag ingen större drift efter barn vid yngre ålder och min numera fru gjorde klart att hon inte ville ha barn när vi träffades som unga. Tiden gick och alla runt en skaffade barn - då intervjuade jag barnföräldrar på mitt arbete om för- och nackdelar med barn. Och frugans barnbehov kom sent och då började det. Kanske var det i vårt fall TS hormondrifter; men på något vis kickade det igång när folk i ens omgivning skaffade barn.

Det var lustigt att se när första dottern växte upp. Grannarnas äldre döttrar ville gärna leka "dagis" med vår dotter när de var i femårsåldern. De hade barnbehov redan som små. Vår första dotter var helt ointresserad av barn när hon var i den åldern. Men bara ett par år efter puberteten började hon kika på barn: -"Åh, vad gullig....". Hon hade sedan barnsug under hela tonåren och letade efter en lämplig pappa till sina barn redan i gymnasiet. De skaffade barn ganska tidigt. Hennes kamrater uppvisade inga sådana tendenser i skolåldern och skaffade barn betydligt senare.

Frugan och jag hörde till de som inte hade en stark barndrift och under andra omständigheter kanske inte skaffat barn. Men så här efteråt kan jag säga att skaffa barn är det bästa beslutet i livet. Själva känslan går inte att förklara rationellt, men det är helt enkelt livets mening.

Så de som inte skaffar barn är enligt mina ovanstående erfarenheter:

1) Psykiskt instabila, egoister.
2) De som saknar barndrift av någon anledning. (Det kunde varit frugan och jag, men önskan kom till slut och blev sedan det bästa vi gjort.)

3) När jag tänker efter, kan ett tredje alternativ vara att ett par är tillsammans utan att vara jättekära i varandra - de är eller har blivit mer som kompisar. Och vem vill skaffa barn med en kompis?

Sedan känner jag en del män som helt enkelt inte ens träffat en kvinna. I flera fall är de blyga. Någon eller ett par kan vara smygbögar som inte kommit ut. Och några är helt enkelt så annorlunda att de inte träffat någon kvinna som matchar. En av dem åkte till slut till Thailand och träffade en kvinna som flyttade med till Sverige. Den här killen är bekväm av sig och vill ha allt på sitt sätt. Kvinnan flyttade tillbaka till Thailand. Men hennes pappa lär säkert vara glad - hans dotter lyckas troligen ta hem två hemgifter.