De som inte vill ha barn - vilka egenskaper har de i övrigt?

Att skaffa barn och familj måste vara, enligt mitt perspektiv, det dummaste man kan göra. Noll fritid och frihet. Noll pengar över. Alltid behöva planera för att få ihop sitt livspussel. Enorm press att klara av det ekonomiskt för att kunna försörja familjen.

Har inga barn.
Har aldrig haft någon inre önskan att ha några. Dels för att jag i ungdomen hade släktingar som fick barn som visade sig vara rejält störda. Det kaos de stackars föräldrarna hamnade i var ett uppvaknande: det finns inga garantier för att ens barn är rart eller ens tillnärmelsevis hanterbart.
Dessutom tyckte jag inte själv att det är något vidare att leva: det skulle vara hemskt att se egna barn lida på samma sätt.
Detta var när jag var 20-30. Sedan har jag väl egentligen inte tänkt på saken så mycket. Det intresserar mig inte. Är lite fascinerad av hur upprörda somliga i tråden blir av barnlösa och hur djupt de spekulerar om vad som är fel på oss.

Du har en extremt skev bild av vad det innebär att skaffa barn.
Med barn har du MER frihet, har du SGI så kan du i i princip vara borta från jobbet i flera år utan att någon tycker det är märkligt via föräldraledighet, vab osv.

Du har alltid ett ess i rockärmen med �Jag har barn�, det är en magisk fras som i princip avskriver dig allt ansvar de åtminstone 10 första åren.

Sen jag skaffade barn har jag kunnat göra MER saker än vad jag kunde innan, jag kan gå tidigare från jobbet varje dag, ta pappaledigt och driva mitt AB och fortfarande få betalt av min arbetsgivare.

Att det skulle vara �egoistiskt� att skaffa barn är klassisk slav/losermentalitet.

Jag tycker det later konstigt att du kanner sana manniskor. Varfor har du kvar dem i ditt liv? En normal person hade tagit bort personer med de egenskaperna fran sina liv, tror jag i alla fall.

Jag undrar lite om det ar sa att du projicerar har egentligen, for nar du sager att "alla ska tycka som dem" sa tycker jag mig samtidigt se den tonen i hela ditt inlagg, namligen att de som inte tycker som du ar pa ett visst satt.

Vi som har barn vet ju hur det är att inte ha barn. Ni som inte har barn, kan aldrig någonsin föreställa er hur det är att ha barn. Ni kan därför inte dra några slutsatser om era egna val. Den livslånga mening som föräldraskapet ger kan inte jämföras med något annat.
Sen har du inte så meningsfull fritid, det är något du intalar dig för att rationalisera att du inte fortplantat dig.

Du har en extremt skev bild av vad det innebär att skaffa barn.
Med barn har du MER frihet, har du SGI så kan du i i princip vara borta från jobbet i flera år utan att någon tycker det är märkligt via föräldraledighet, vab osv.

Du har alltid ett ess i rockärmen med ”Jag har barn”, det är en magisk fras som i princip avskriver dig allt ansvar de åtminstone 10 första åren.

Sen jag skaffade barn har jag kunnat göra MER saker än vad jag kunde innan, jag kan gå tidigare från jobbet varje dag, ta pappaledigt och driva mitt AB och fortfarande få betalt av min arbetsgivare.

Att det skulle vara ”egoistiskt” att skaffa barn är klassisk slav/losermentalitet.

Vilken korkad logik

”Du kan inte föreställa dig hur det är att spela hockey, därför är du en idiot som inte spelar hockey”

Barnlösa över 40 är vandrande skelett. Tänker man 100 år fram i tiden på en daglig basis ser man bara vandrande lik när man tittar på barnlösa. Det är olustigt. Ett rent ut sagt kusligt symptom på vår (väst-)världs undergång. En form av självhat. Bristande ansvarskänsla. Finns ingen kämparglöd. Ingen gnista. De är på ett andligt plan redan sex meter under jorden.









Buhu, ni är helt psy-op'ade och redan döda. Ni representerar det sämsta av mänskligheten, motsatsen till ideal och heroism.



Men varför ska du äga din bostad, varför ska du ha en stadig ekonomi, varför göra något öht när du inte har någon att lämna ditt "livsverk" åt? Eller har du någon yngre grabb i bygden som du planerar att ta under vingarna, som de gamla (barnlösa) rommarna gjorde?



Hela ditt inlägg skriker late stage civilization. Hur smart är man om man avstår från det mest basala, det som borde vara det mest naturliga i jordelivet, nämligen familjebildning och barn? Alla som kom före dig lyckades med det. Idag lever vi t o m med sån "lyx" att en familj kan se ut i stort sett hur fan som helst. Som kvinna behöver du inte ens ha en man, bara gå till spermabanken. Ändå är folk inte nöjda. Intelligenta människor väljer att avstå från barn, och försöker övertala andra om att de avstår i kärlekens namn. Kusligt.



Skaffa ett kärleksbarn och dela vårdnaden 50/50 då? Finns inget som tvingar dig att stanna i en lång relation med barn annat än dina föreställningar om att allt måste vara bäst och optimalt.



Visdomsinlägg i sanningens tecken.



Barbariet, som är människans naturliga tillstånd, överlever alltid. Det är enbart den civiliserade människan som lyckas rationalisera och prisa sin egen undergång.

Vilken korkad logik

”Du kan inte föreställa dig hur det är att spela hockey, därför är du en idiot som inte spelar hockey”