De som inte vill ha barn - vilka egenskaper har de i övrigt?

Folk som inte vill ha barn torde vara annorlunda än de som vill ha barn. På vilka sätt?
Vilka typiska egenskaper finns hos de som inte vill ha barn?
Finns det fysiologiska skillnader? Kanske hormonnivåer som påverkar det psykiska?

Skiljer mellan män och kvinnor?

Jag är rätt intresserad varför de som har barn hatar oss barnlösa så innerligt. Alla får väll leva som de vill?

De jag sett på släkt och vänner är att killar klarar sig bra utan barn men tjejer vill för det mesta ha barn(biologiska klockan).
Sett en del vänner skaffat barn med verkligen fel kvinnor och de har inte velat ha barn själva, bara damen och det slutar alltid i katastrof. En funderar på självmord för han klarar inte av det och har blivit alkoholist. Som skilsmässobarn kommer han aldrig skilja sig men förhållandet äter upp honom. Innan han går upp till sina 3 barn och frugan efter jobbet sveper han 3 starka i arbetsbilen. Efter barnen kom så tyckte hon inte det var så kul med barn och skiter bokstavligt talat i dem så han som inte ens ville ha barn får ta hela smällen.
Det är bara ett av flera skräckexempel jag har att gå efter.

Prio ett är att skaffa barn med rätt kvinna och ge barnen ett vettigt samhälle och hem att växa upp i. Dessutom vill man vara en bra förälder och de flesta är idag bokstavligt skit som föräldrar om jag vill inte bli en av dem som går runt och tror dom är bra när ungen sitter hemma och spelar i källaren tills de är 50 år.

Jag träffar och leker med kompisars barn, det kan vara kul. När jag ska gå frågar de alltid om jag vill ta med dom

Verkar som de flesta som skaffar barn idag inte vet riktigt varför dom gör det och inser inte hur mycket tid och ork dom tar. Har hört flera som i djup förtroende säger att de ångrar sina barn. Dom älskar sina barn...hoppas jag men skulle dom få ett val idag skulle dom inte ha barnen då de ofta var för unga eller inte insåg hur mycket tid de tar. Fel partner ligger rätt högt upp "när barnen kom som hon/han längtat efter så blev allt annorlunda och fel".

Jag kan tänka mig barn men för mitt barns skull är jag väldigt kräsen så att de kan få ett så bra liv som möjligt, skulle fler vara det skulle vi nog få en bättre värld överlag.

Skillnaden mot alla som hatar barnlösa så brukar vi barnlösa inte hata er tillbaka. Önskar er alla lycka till vare sig ni har barn eller inte.

Du är väldigt hatisk mot människor som valt bort barn, ångrar du i hemlighet att du skaffat barn? Det tycks trots allt vara ganska vanligt.

Folk som inte vill ha barn torde vara annorlunda än de som vill ha barn. På vilka sätt?
Vilka typiska egenskaper finns hos de som inte vill ha barn?
Finns det fysiologiska skillnader? Kanske hormonnivåer som påverkar det psykiska?

Skiljer mellan män och kvinnor?

Tack för du delade med dig. Intressant läsning.
Jag är inte i argumentations-mode utan bara nyfiken på just punkt 3. Känner du att du avstår barn pga rasblandning? Antar det betyder att du tycker du behöva skaffa barn med en person du ser dom en annan ras? Men finns det inte många rätt bra kvinnor av 'samma ras' enligt din åsikt?

Eller menar du att barnet kommer bli utsatt för- och tvingad till 'rasblandning' i en framtida demografisk värld som barnet kommer finnas i?

De jag känner, snåla.. egoistiska.. väldigt svag empati för andra människor.. Det enda som är viktigt är de själva. å att alla skall tycka som dom. De umgås inte ens med andra som har barn.

De kan inte planera sina liv. De har svårt att ta beslut. De kommer inte till skott. Ofta känner man att det är något off med dem, de saknar den normala biologiska familjebildningsdriften. Så har det iaf varit med de flesta jag träffat.

Sen får man väl som vanligt höra något defensivt svar i stil med att man så gärna har mer tid till att göra alla de där jätteroliga fritidsintressena, fast i själva verket är barnlösa över 40 losers, oavsett vad de gör eller åstadkommit i övrigt.

Har själv inga barn. Vill aldrig ha heller.

Tycker det ganska ofta känns som att andra med barn vill att man ska dras ner i deras träsk också.

Jag tycker bara inte om barn. Jobbiga, högljudda, ohygieniska och allmänt äckliga.

Känns lite:

"Happ, nu har man knullat fram några ungar. Nu ska det bytas blöjor, kosta pengar, tid och tålamod i många år. Har jag satt mig i denna skiten, och låst fast mig, ska fan alla andra också göra det. Vill dom inte det, är dom skumma idioter!!"

Tycker inte att det är ofta man ser/hör folk vara genuint glada över att dom har barn och familj. Mest påklistrad glädje, och ett behov av att hela tiden behöva avsluta allt med "Men det är ju rätt kul med barnen och allt det ändå" för att sedan sucka.


Oss kollar folk snett på. Det gör dom alltid på enstöringar. Antingen är man bög, pedofil, våldtäktsmördarpsykopat, pyroman eller något annat skumt och äckligt. För egen del, får folk gärna tro det. Då håller dom avstånd, och håller sina äckliga brölande horungar borta från en. Ingen blir gladare än jag!


Jag är nästan oförskämt nöjd med mitt liv. Jag äger min egna bostad. Har ett bra jobb, en stadig ekonomi, och ett lugn. En tystnad. När jag kommer hem, gör jag det till en välstädad, tyst och tom lägenhet. Sinnesfrid. Jag behöver det.


Skillnaden på oss skumma enstöringar, och barnmaskinerna är denna:

Vi frågar aldrig varför dom skaffade barn. Eller varför dom gör/inte gör si eller så. För vi är nöjda med våra liv. Vi sköter vårat.

Dom frågar alltid "Jaha, och ska inte du skaffa barn då" - "Varför gör du si/så, blir det inte ensamt? Vad har du för mål i livet" - Detta gör dom, för att dom förmodligen stör sig lite. Har dom valt den vägen, ska alla gå den vägen. Den är jobbig. Alla ska gå den vägen ändå. Hade dom varit så tillfreds och nöjda med sina liv, hade dom aldrig ens ägnat en tanke åt oss barnfria skumma enslingar. Vi skiter i dom. Dom skiter inte i oss.


Nåt att tänka på. Nu ska jag slå igång Breaking Bad. Behöver inte gå upp vid 02.34 inatt och byta några äckliga blöjor, och lyssna på något bröl.


Ha det 😊�

fast i själva verket är barnlösa över 40 losers, oavsett vad de gör eller åstadkommit i övrigt.