De som inte vill ha barn - vilka egenskaper har de i övrigt?

Idag kan jag förstå om man inte vill sätta ett liv till världen

Jag och tjejen har valt att avstå barn då vi anser att det saknas ett vettigt samhälle att leva i.

1. Jag gillar inte var världen är på väg och vad som har hänt

Det finns ingen existentiell mening med livet.

Världen behöver inte MER barn.

Jag vill inte ha barn för att världen är för sjuk, eller, ledarna är för korrupta, rättare sagt.. vill inte föda fram en skatteslav som inte ens får bestämma över sin egen kropp.

1. Omvärlden har blivit mörkare. Ta psykisk ohälsa bland barn som exempel. Fan, en sjuåring med panikångest är ju rent äckligt. Vilket ansvar för en förälder att axla.

Jag äger min egna bostad. Har ett bra jobb, en stadig ekonomi, och ett lugn. En tystnad. När jag kommer hem, gör jag det till en välstädad, tyst och tom lägenhet. Sinnesfrid. Jag behöver det.

Intelligens är det som skiljer svagbegåvade från just intelligenta.
Smarta människor inser att man inte bör skaffa barn av egoistiska skäl utan avstår av altruistiska skäl.
Homo Sapiens Sapiens i form av moderna människan är det vidrigaste som drabbat vår planet.
Det bästa för planeten är att den självdör och att evolutionen kan leda till något bättre.

Jag har allt. Utseende, ekonomi och mer. Min största anledning till att jag inte vill ha barn är att jag har svårt för att vara i långa förhållanden som jag ser som något bra om man ska ha barn.

Vi som har barn vet ju hur det är att inte ha barn. Ni som inte har barn, kan aldrig någonsin föreställa er hur det är att ha barn. Ni kan därför inte dra några slutsatser om era egna val. Den livslånga mening som föräldraskapet ger kan inte jämföras med något annat.
Sen har du inte så meningsfull fritid, det är något du intalar dig för att rationalisera att du inte fortplantat dig.

Dom som får många barn tänker med det mellan benen, dvs dom styrs mera av biologins drifter medan dom som inte vill ha barn vil jag påstå tänkar mere med huvudet. Människa som djur vs civilicerad människa?

Det kan väl vara socialt missanpassade, men tycker det är förvånande många normala som avstår barn. Är man än ganska ångestig person som jag själv ska man nog inte ha barn. Antingen oroar man ihjäl sig eller också stänger man av oron och barnen blir vanvårdade. Vanliga människor kan stänga av oron och ändå fungera på ytan som om de var normalt empatiska människor. En sådan som jag skulle hela tiden veta alla faror för barnet.

Barnlösa över 40 är vandrande skelett. Tänker man 100 år fram i tiden på en daglig basis ser man bara vandrande lik när man tittar på barnlösa. Det är olustigt. Ett rent ut sagt kusligt symptom på vår (väst-)världs undergång. En form av självhat. Bristande ansvarskänsla. Finns ingen kämparglöd. Ingen gnista. De är på ett andligt plan redan sex meter under jorden.









Buhu, ni är helt psy-op'ade och redan döda. Ni representerar det sämsta av mänskligheten, motsatsen till ideal och heroism.



Men varför ska du äga din bostad, varför ska du ha en stadig ekonomi, varför göra något öht när du inte har någon att lämna ditt "livsverk" åt? Eller har du någon yngre grabb i bygden som du planerar att ta under vingarna, som de gamla (barnlösa) rommarna gjorde?



Hela ditt inlägg skriker late stage civilization. Hur smart är man om man avstår från det mest basala, det som borde vara det mest naturliga i jordelivet, nämligen familjebildning och barn? Alla som kom före dig lyckades med det. Idag lever vi t o m med sån "lyx" att en familj kan se ut i stort sett hur fan som helst. Som kvinna behöver du inte ens ha en man, bara gå till spermabanken. Ändå är folk inte nöjda. Intelligenta människor väljer att avstå från barn, och försöker övertala andra om att de avstår i kärlekens namn. Kusligt.



Skaffa ett kärleksbarn och dela vårdnaden 50/50 då? Finns inget som tvingar dig att stanna i en lång relation med barn annat än dina föreställningar om att allt måste vara bäst och optimalt.



Visdomsinlägg i sanningens tecken.



Barbariet, som är människans naturliga tillstånd, överlever alltid. Det är enbart den civiliserade människan som lyckas rationalisera och prisa sin egen undergång.

Jag är rätt intresserad varför de som har barn hatar oss barnlösa så innerligt. Alla får väll leva som de vill?

De jag sett på släkt och vänner är att killar klarar sig bra utan barn men tjejer vill för det mesta ha barn(biologiska klockan).
Sett en del vänner skaffat barn med verkligen fel kvinnor och de har inte velat ha barn själva, bara damen och det slutar alltid i katastrof. En funderar på självmord för han klarar inte av det och har blivit alkoholist. Som skilsmässobarn kommer han aldrig skilja sig men förhållandet äter upp honom. Innan han går upp till sina 3 barn och frugan efter jobbet sveper han 3 starka i arbetsbilen. Efter barnen kom så tyckte hon inte det var så kul med barn och skiter bokstavligt talat i dem så han som inte ens ville ha barn får ta hela smällen.
Det är bara ett av flera skräckexempel jag har att gå efter.

Prio ett är att skaffa barn med rätt kvinna och ge barnen ett vettigt samhälle och hem att växa upp i. Dessutom vill man vara en bra förälder och de flesta är idag bokstavligt skit som föräldrar om jag vill inte bli en av dem som går runt och tror dom är bra när ungen sitter hemma och spelar i källaren tills de är 50 år.

Jag träffar och leker med kompisars barn, det kan vara kul. När jag ska gå frågar de alltid om jag vill ta med dom

Verkar som de flesta som skaffar barn idag inte vet riktigt varför dom gör det och inser inte hur mycket tid och ork dom tar. Har hört flera som i djup förtroende säger att de ångrar sina barn. Dom älskar sina barn...hoppas jag men skulle dom få ett val idag skulle dom inte ha barnen då de ofta var för unga eller inte insåg hur mycket tid de tar. Fel partner ligger rätt högt upp "när barnen kom som hon/han längtat efter så blev allt annorlunda och fel".

Jag kan tänka mig barn men för mitt barns skull är jag väldigt kräsen så att de kan få ett så bra liv som möjligt, skulle fler vara det skulle vi nog få en bättre värld överlag.

Skillnaden mot alla som hatar barnlösa så brukar vi barnlösa inte hata er tillbaka. Önskar er alla lycka till vare sig ni har barn eller inte.

Det som sticker ut är ofta högre IQ och högre utbildning. Ja, det är sant.

Det som sticker ut är ofta högre IQ och högre utbildning. Ja, det är sant.

Barnlösa över 40 är vandrande skelett. Tänker man 100 år fram i tiden på en daglig basis ser man bara vandrande lik när man tittar på barnlösa. Det är olustigt. Ett rent ut sagt kusligt symptom på vår (väst-)världs undergång. En form av självhat. Bristande ansvarskänsla. Finns ingen kämparglöd. Ingen gnista. De är på ett andligt plan redan sex meter under jorden.

Buhu, ni är helt psy-op'ade och redan döda. Ni representerar det sämsta av mänskligheten, motsatsen till ideal och heroism.

Men varför ska du äga din bostad, varför ska du ha en stadig ekonomi, varför göra något öht när du inte har någon att lämna ditt "livsverk" åt? Eller har du någon yngre grabb i bygden som du planerar att ta under vingarna, som de gamla (barnlösa) rommarna gjorde?

Hela ditt inlägg skriker late stage civilization. Hur smart är man om man avstår från det mest basala, det som borde vara det mest naturliga i jordelivet, nämligen familjebildning och barn? Alla som kom före dig lyckades med det. Idag lever vi t o m med sån "lyx" att en familj kan se ut i stort sett hur fan som helst. Som kvinna behöver du inte ens ha en man, bara gå till spermabanken. Ändå är folk inte nöjda. Intelligenta människor väljer att avstå från barn, och försöker övertala andra om att de avstår i kärlekens namn. Kusligt.

Skaffa ett kärleksbarn och dela vårdnaden 50/50 då? Finns inget som tvingar dig att stanna i en lång relation med barn annat än dina föreställningar om att allt måste vara bäst och optimalt.

Visdomsinlägg i sanningens tecken.

Barbariet, som är människans naturliga tillstånd, överlever alltid. Det är enbart den civiliserade människan som lyckas rationalisera och prisa sin egen undergång.