De som inte vill ha barn - vilka egenskaper har de i övrigt?

Men ska man tycka om andra enbart för att de också har barn?

När min son var liten avskydde jag alla aktiviteter med andra småbarnsföräldrar.

Har själv inga barn. Vill aldrig ha heller.

Tycker det ganska ofta känns som att andra med barn vill att man ska dras ner i deras träsk också.

Jag tycker bara inte om barn. Jobbiga, högljudda, ohygieniska och allmänt äckliga.

Känns lite:

"Happ, nu har man knullat fram några ungar. Nu ska det bytas blöjor, kosta pengar, tid och tålamod i många år. Har jag satt mig i denna skiten, och låst fast mig, ska fan alla andra också göra det. Vill dom inte det, är dom skumma idioter!!"

Tycker inte att det är ofta man ser/hör folk vara genuint glada över att dom har barn och familj. Mest påklistrad glädje, och ett behov av att hela tiden behöva avsluta allt med "Men det är ju rätt kul med barnen och allt det ändå" för att sedan sucka.


Oss kollar folk snett på. Det gör dom alltid på enstöringar. Antingen är man bög, pedofil, våldtäktsmördarpsykopat, pyroman eller något annat skumt och äckligt. För egen del, får folk gärna tro det. Då håller dom avstånd, och håller sina äckliga brölande horungar borta från en. Ingen blir gladare än jag!


Jag är nästan oförskämt nöjd med mitt liv. Jag äger min egna bostad. Har ett bra jobb, en stadig ekonomi, och ett lugn. En tystnad. När jag kommer hem, gör jag det till en välstädad, tyst och tom lägenhet. Sinnesfrid. Jag behöver det.


Skillnaden på oss skumma enstöringar, och barnmaskinerna är denna:

Vi frågar aldrig varför dom skaffade barn. Eller varför dom gör/inte gör si eller så. För vi är nöjda med våra liv. Vi sköter vårat.

Dom frågar alltid "Jaha, och ska inte du skaffa barn då" - "Varför gör du si/så, blir det inte ensamt? Vad har du för mål i livet" - Detta gör dom, för att dom förmodligen stör sig lite. Har dom valt den vägen, ska alla gå den vägen. Den är jobbig. Alla ska gå den vägen ändå. Hade dom varit så tillfreds och nöjda med sina liv, hade dom aldrig ens ägnat en tanke åt oss barnfria skumma enslingar. Vi skiter i dom. Dom skiter inte i oss.


Nåt att tänka på. Nu ska jag slå igång Breaking Bad. Behöver inte gå upp vid 02.34 inatt och byta några äckliga blöjor, och lyssna på något bröl.


Ha det 😊👍

Nä men de verkar undvika alla med barn... De har inga bekanta med barn överhuvudtaget.

Har man en liknande livsstil så är det väl rätt naturligt? De med barn har ju ofta barnen som intresse, och då har man inget att kontra med.

Vi hade nyss en liknande tråd. Och jag har även fått skit i tråden om Einbusk systrarna som tog livet av sig för att jag sa att barnlöshet och självmord "indikerar" skadat gods.

Livet är rätt långtråkigt. Så utan kärlek blir det tomt. Kärlek till livskamrat, kärlek till barn.

Det finns väl skäl att misstänka att de som skyr elden har bränt sig på ett eller annat sätt? ALdrig upplevt kärlek, skilsmässofamiljer, kanske själva inte ser hur de skall orka.

Som Jordan Peterson påpekat: Vad gör man efter 40 utan barn?

Eftersom jag har hög självinsikt kan jag svara för egen del.

1. Jag gillar inte var världen är på väg och vad som har hänt
2. Kvinnan ska vara lojal och hålla ihop i nöd och lust. Varannan veckas helvete är inget för mig
3. Jag vill inte rasblanda även om jag måste bestämma mig snart
4. Jag har legat runt som fan men har knepigt att binda mig. Känner mig alltid ensam i en relation, utanförskapskänsla
5. Lite halvt som halvt separationsångest
6. Inte särskilt bra ekonomi för att skaffa barn (räknat på två barn)
7. Låg samvetsgrannhet och pliktkänsla, kan inte planera långsiktigt och binda mig ifall intresset avviker och då vill jag inte sitta låst

Exempelvis så kan kvinnor ha ett extremt känsloliv och det påverkar om man vill ha barn eller inte. Om man lider av så stark ångest känner kvinnan att det inte går och att hon samtidigt kanske är lite äldre och det sätter press, tillslut gick energin till något annat än att hon skaffade barn. Kanske var lika bra. Men som sagt, detta är bara ett exempel, men det är väldigt vanligt. Jag kommer i alla fall vilja ha barn, det har jag känt sedan jag var liten och om man inte har tänkt eller fantiserat om det när man var yngre är det kanske ett tecken på att man inte är intresserad av barn. De är jobbiga när de är små men man får bara låta det gå en tid.. så får man hoppas att den spermiens som vann inte är helt störd

Man är nog en tråkig person om man inte kommer på något att göra. Sedan finns det människor som har ändlös energi och måste göra saker hela tiden. För dem går tiden i ett annorlunda tempo.

Han kanske fuskade? Därför han vann.

Jag umgicks / umgås med folk jag gillar; inte pga barninnehav.
Nu när barnen är vuxna har folk återgått till att bli normala igen (vilket jag vanligtvis inte tycker att småbarnsföräldrar är).
Häromdagen satt jag bredvid 2 kvinnor (de var kollegor), och de visade bilder på sina resp barn.
Jag brydde mig inte det minsta om andras barn, utifall att jag inte kände dem och gillade dem.

Det finns ingen existentiell mening med livet. Jag har försökt svara på den frågan i princip hela mitt liv. Alla svar är icke-svar. Det är därför jag aldrig kommer skaffa barn. ”Att hitta sin egen mening” är inget svar, hade det funnits något större syfte med livet så hade man inte behövt hitta på en.

Jag lider oerhört mycket av den frågan och jag kommer nog aldrig komma förbi den mentalt heller. Det är en spärr för min fortplantning.

Finns det källa på det?
Hur är det med EQ? Framkommer det?