Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

En del av dina synpunkter håller jag med om. Dock inte denna.

Att Lingärde kände Elmér "privat en smula" står i Lingärdes anförande hos kommissionen 1995. Det är inget nytt. Hoten mot Lingärde i februari 1987 (efter hans första debattartikel i DN den 28 januari) var verkliga. Även barnen hotades. Familjen fick skydd under en tid (av den lokala polisen). Tidningarna skrev om hoten. De kom från svenskar. Om de var dårar eller inte är okänt. Hoten var verkliga. Därför började han sin granskning av mordet (som pågick 1987 - 1990). Han samarbetade med journalister och privatpersoner (varav många är okända). Många lämnade tips till Lingärde (efter hans framträdanden i massmedia). Några som lämnade tips bad han att granska andra tips. Lingärde samarbetade med ett 20-tal journalister och privatpersoner (se SvD den 30 mars 1988 och DN den 17 juli samma år). Han skrev flera debattartiklar i DN, Arbetet och Sydsvenska Dagbladet. Några gånger deltog han i radio, en gång i TV (debattprogrammet Diskutabelt i TV3 den 1 maj 1989). Viktiga tips lämnade han till polisen (ofta till Ulf Norlin). Att Lingärdes granskning av mordet upphörde 1990 bekräftades i Aftonbladets intervju den 10 februari 1991. I hans sista debattartikel om mordet (i DN den 25 juli 1990) nämnde han några tänkbara lösningar. Det finns ingen anledning att tro att han visste mer om lösningen än han skrev där.

Att Elmér var "bollplank" (när Lingärde granskade mordet) står också i Lingärdes anförande hos kommissionen 1995. Det är heller inget nytt. Att Elmér uppskattade Lingärdes granskning av mordet på Elmérs gamle vän är självklart. De citerade uppgifternas uppenbara syfte är att bekräfta detta.

"Lingärdes PM" var ett privat brev till journalisten Olle Stenholm. Brevet var ett scenario (inte en anklagelseakt). Spekulationer (blandade med fakta). Orsaken till brevet var Lingärdes frånvaro i Stenholms debattprogram Norra Magasinet i TV2 den 27 februari 1992. Lingärde var inbjuden till debatten, men deltog inte (som framgår av brevet). En annan journalist fick en kopia (som hamnade hos polisen). Kopian hamnade hos allmänheten (efter kammarrättens beslut 1995). Att detta inte var Lingärdes avsikt står också i Lingärdes anförande hos kommissionen 1995. Brevet till Stenholm var hans "privata funderingar".

Ulf Lingärde (1944 - 2001) föddes i Småland. Som barn bodde han i Härnösand. Hans far var dövstumlärare. På 50-talet flyttade familjen till Lund. Lingärde studerade vid LTH och Lunds universitet 1962 - 1973. Han var civilingenjör i elektroteknik. En pionjär i IT-branschens barndom från 70-talet och framåt (se boken "Persondatorn förändrar Sverige" från 1993). Hösten 1976 var han lärare på kursen "Social intelligence" på Lunds universitet och skrev kursboken "Datorn i underrättelsetjänsten" (se DN den 19 november 1976). En av övningarna på kursen var att identifiera författarpseudonymen Bo Baldersson med hjälp av AI (1976!) Han arbetade inte hos SSI (eller Säpo). Han drev ett företag (en tidig konkurrent till Hogia). Flera artiklar finns i Dagens Industri (med foton av Lingärde och hans medarbetare). En bror var också i IT-branschen, en annan var läkare.

Lingärde gjorde uppdrag åt IB i Östeuropa 1968 (han gifte sig med en småländsk läkarstudent några månader tidigare). Därför kände han Elmér "privat en smula" (och sannolikt någon hos Säpo). Lingärde var en begåvad IT-tekniker (som han visade i en rad populära fackböcker på 90-talet). Elmér föreslog Lingärde som IT-chef hos KSI (när SSI bytte namn till KSI 1989). Att han inte fick jobbet står också i Lingärdes anförande hos kommissionen 1995. Lingärde var en populär person i Lund. Han uppvaktades med en artikel i Sydsvenska Dagbladet på sin 50-årsdag. Inte alla förunnat.

Allt detta finns i offentliga källor (även uppdragen åt IB 1968). De är inte svåra att hitta. Det tog mig ett par timmar.

Så här ska nog årtalen och namnbytena se ut om jag minns rätt: IB 1965-1978, GBU 1978-1992, SSI 1992-1994, KSI 1994-f.f. Något av det mest ögonbrynshöjande som Lingärde skrev (tycker jag) var att Jan Guillou hade jobbat för IB i Östeuropa. En uppgift han kanske fick från Birger Elmér? Hursomhelst tycker jag den idén ger en ytterligare kryddning till IB-avslöjandet. Eller i varje fall fler tänkbara scenarion.

Den frågan besvarar Almäng i artikeln i Kvartal 2021 när han nämner Lingärdes brev till Inga-Britt Ahlenius 1998. "Lingärde skriver bland annat att Säpos ryssrotel under mordnatten planerade en operation i Stockholm. Operationen syftade till att gripa 'en mycket hög militär på bar gärning i sin kontakt med öst'. Men operationen ska inte ha haft något med mordet att göra. Däremot ska en del av iakttagelserna av män med walkie-talkie ha gjorts av ryssrotelns personal. Lingärde verkar onekligen ha känt till att ryssroteln var ute under mordkvällen och hans uppgifter förtjänar av den anledningen att tas på allvar." Tillslagsplatsen var Embassy Club vid Humlegården. Som framgår av förhöret med Rose och andra handlingar.

Nästan rätt.

G-byrån (Gränsbyrån) 1939 - 1942, C-byrån 1942 - 1946, T-kontoret 1946 - 1965, IB 1965 - 1977, GBU (Gemensamma Byrån för Underrättelser) 1977 - 1982, SSI (Sektionen för Särskild Inhämtning) 1982 - 1989, KSI (Kontoret för Särskild Inhämtning) 1989 - idag.

Vad som hände 1994 var att MUST (Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänten) bildades och KSI blev en del av den.

Jan Guillou var Vecko-Journalens reporter i Tjeckoslovakien sommaren 1968. Efter invasionen i augusti ville han återvända. Gränserna var stängda. Två IB-agenter (som Guillou inte visste var IB-agenter) ordnade falska dokument (Georg och Maria Libik). Då kunde han göra en ny resa. Man kanske kan säga att Guillou var IB-agent några veckor utan att veta det själv. Lingärde syftade nog på det. En närmare beskrivning av Guillous äventyr i Tjeckoslovakien 1968 finns i Paul Frigyes bok.

Tjusigt. Men man får inte heller glömma bort B-kontoret som 1965 slogs samman med T-kontoret till Försvarsstabens särskilda byrå med Elmér som chef och som fick namnet IB. Det var Elmérs B-kontor som hade haft till uppgift att hålla koll på inrikeskommunisterna och som sedan blev en separat avdelning på IB under Ingvar Paues chefskap. Paret Libik (eller snarare IB:s administratörer) måste ju ha bett Guillou att leverera något "matnyttigt" till dem från sin öststatsresa och det borde väl åtminstone ha ringt en liten klocka hos Guillou. Guillou är ju mycket men inte dum.

Att Cosi fan tutte skulle vara den operation som Lingärde talat om är på intet vis fastställt, utan som jag tidigare sagt är det mer troligt att Lingärdes uppgift handlar om en systeroperation som löpt parallellt med Cosi fan tutte och där de två operationerna i vissa avseenden hakat i varandra.

Att Cosi fan tutte skulle gå ut på att gripa en högt uppsatt svensk militär framgår inte av det material som kommit ut, utan det påståendet utgör en sammanblandning av de nya uppgifterna om Cosi fan tutte med Lingärdes gamla uppgifter om operationen där den höge militären ska gripas.

Att Embassy Club skulle vara tillslagsplats finns det heller ingen egentlig grund för. Visserligen är det dit de går – eller ska gå – efter Café Opera, men vad de ska dit och göra framgår inte av Cosi fan tutte-materialet.

Att Cosi fan tutte inte skulle ha något med Palmemordet att göra är helt klart desinformation. Rose S berättar i förhör att ett annat tjänstehjon som troligtvis heter Bengt Nylander dök upp "vit i ansiktet" och meddelade att statsministern hade blivit skjuten. Då ställde man in hela operationen och åkte hem till Tore Forsberg i Enskede för att slicka såren. Varför skulle man ställa in operationen om den inte var avhängig Olof Palmes liv och hälsa? Det går inte att hävda att operationen inte hade med mordet att göra.

Att Cosi fan tutte-folket rings på årsdagen varje år för att prata om eländet visar att det här inte handlar om småpotatis utan om att någonting mycket stort stått på spel. Som jag uttryckt det i tidigare inlägg så hade man inte satsat gården utan firman på det här. Varför skulle luttrade Säpochefer annars bli vita i ansiktet och ringa terapisamtal på årsdagen efteråt? Återigen går det inte att hävda att Cosi fan tutte inte hade med Palmemordet att göra. Men det betyder ju inte med nödvändighet att operationen som Lingärde talar om fallit under rubriken Cosi fan tutte. Tvärtom verkar Cosi fan tutte ha varit en relaterad operation som man nu lättat lite på förlåten om i syfte att skapa ett fikonlöv för Lingärde-operationen. Ungefär så ser jag på det här.

Att de inte klargör vad Cosi fan tutte gick ut på betyder att vi måste utgå från att det finns bitar i den operationen som hakar i Palmemordet. Idag vet vi inte om Lingärdes uppgifter rörande operationen där en hög militär ska gripas är riktiga. Det vi vet är att en operation pågick på mordkvällen och att den heter Cosi fan tutte. Vad den egentligen gått ut – annat än att perukförklädda gå ut på krogen och dricka sprit på skattebetalarnas bekostnad – är fortfarande oklart. Framgången med Cosi fan tutte har i alla fall tvivelsutan varit avhängig att Olof Palme fortfarande befann sig vid liv och hälsa. Så mycket vet vi, men resten blir en fråga om hypoteser i det här skedet.

Men nu ligger det till på detta viset att du inte är moderator i den här tråden. Inte heller är det din egen intressesfär som skall dominera. Vad du själv önskar diskutera och debattera härinne. Att palmemordstråden ibland far in på små stickspår (på gott och ont) är något du bör lära dig tolerera. Annars kommer du att få en hjärtinfarkt härinne...

Varför är deltagare i Cosi fan tutte operationen ens läckta eller medvetet publicerade kan man undra? Censur av namn med känsliga befattningar i hemliga operationer är annars obligatoriskt hemligstämplade åtminstonde i 70 år(speciellt om det handlar om spionage, utländsk inblandning) - får inte riktigt ihop logiken här... det är inga alias /undercovernamn vad jag förstår utan riktiga namn.

Nej jag ville bara höra vad du menar att Guillou i Tjeckoslovakien och omorganisationen på den militära sidan har med Palmemordet att göra. Att du börjar yra om vem som är, eller inte är, moderator på forumet tycker jag tyder på att du inte har något svar på den frågan. Då hade du kanske kunnat nöja dig med att säga det.

För egen del tänker jag att Guillou hela tiden varit knuten till tjänsten, och att hela IB-affären mest bara varit ett spel för gallerierna. Sedan dyker ju samme Guillou upp igen som torped i avslöjandet av Harvard-ärendet. Så idén om att det finns en koppling är inte alltför långsökt. Men som sagt ville jag höra om vad du hade för tankar om det. Då får jag alltså oförskämdheter till svar. Det är inte seriöst.

Ok, kanske missförstod dig på någon punkt men du var då inte så särskilt trevlig heller kan tycka. Kan säga att jag delar uppfattningen att Guillou kan ha jobbat för IB vid tiden för avslöjandet och att jag ibland t.o.m har tänkt att Birger E. möjligen sprängde sin egen firma i luften. En kontrollerad sprängning pga att firman kanske var på väg att avslöjas av en helt annan fientligt inställd organisation. Men det tror jag inte har ett dugg med palmemordet att göra, så då skiter vi i det.

Det vi ska skita i är nog tjafset, tycker jag. Bättre att föra en sakdiskussion istället. Det här med att Birger spränger den egna firman, det är en tanke som även farit igenom min skalle, så det skulle jag vara intresserad av att höra mer om, dvs hur du tänker dig en sådan hypotes.

För som jag ser saken är IB-affären kopplad till Palmemordet på ett antal olika sätt. Det är därför som jag dristat mig till att ta upp IB-affären lite till och från här i tråden, men då har jag i alla fall försökt att skissa eventuella kopplingar till Palmemordet. Den jag nu föreslog – om Guillou som Elmérs kille – utgör bara en av flera sådana idéer.

Vid ett antal tillfällen har jag ju även pekat på möjligheten att den såkallade Grandmannen (eller Tensonmannen) som följer efter paret Palme från Grand till Dekorima skulle kunna vara just Birger Elmér. Om det stämmer så blir ju kopplingen ganska konkret.

Det finns i alla fall olika varianter och just därför menar jag att det är fullt legitimt och naturligt att tala om IB-affären och Palmemordet i ett sammanhang.