Citat:
Ursprungligen postat av
DenOsannolike
”Storknallen” är alltså möjligtvis den ”snärtiga lilla historia” som Engström hör när han just kommit ut från Skandia. Förutom att han säger sig bara hört ett skott så beskrev han det just som ett skott han inte kopplar till något särskilt. Samtidigt var han tillräckligt nära kyrkan för att ha uppfattat det.
Stackars Engström om det var så här det förhöll sig. Palme signade ned död till marken innan Engström hunnit ut och ”storknallen” är hans alibi på det. Hans story att han bara hörde ett skott, som han säger sig inte lagt större notis om, har då sin naturliga förklaring och det har inget med att han försöker manipulera utredarna. Hade han velat det hade han ju troligen sagt sig inte hört några skott alls.
Jag kände inte till ”storknallen” förrän du tog upp den. Undra om de som velat peka ut Engström som skytt också är obildade kring den eller om de valt att inte kännas vid den. Vad Engström anbelangar är den ju skitviktig.
Den som ska ha credit för "storknallen" är Faderlig, som pekade mig i den riktningen. Sedan gjorde jag ett analysjobb på den, som jag får ta ansvaret för.
Jag är numera helt övertygad om att mordet begicks medan Boforsarna (Björkmans kamrater) fortfarande var inne på Götabanken och tog ut pengar. Att Björkman inte har någon kontakt med kamraterna efter att de kommit ut från banken framgår av hypnosförhöret. Det är inte så lätt att ljuga under hypnos, men i andra förhör så ljuger eller missminner han sig om den här saken.
Dessutom verkar han ha manipulerat kamraterna till att också missminna sig om det här. Varför han gör det är en intressant fråga, som vi emellertid får spara till en annan gång. Vad jag ser är i alla fall att Björkman inte hamnat där av någon slump och när han ser kamraterna komma ut från banken efter skotten så varken ropar han eller försöker kila ikapp dem för att göra dem varse vad som hänt. Istället går de miste om århundradets händelse, som de missar därför att det ligger bakom ryggen 20-30 meter ner. Mycket snopet, och mycket suspekt vad Björkman beträffar.
Nu på eftermiddagen har jag roat mig med att plöja igenom förhören med Stig Engströms exfru Margareta. Bland annat nämner hon där att Stig var högerhänt, vilket ju också diskvalificerar honom eftersom mördaren sköt med vänster hand. Även om proffs tränas på att skjuta med bägge händerna så blir det nog svårt att hävda att Engström hörde till den kategorin.
Mitt intresse för Engström har varit ganska pissljummet sedan Petterssons & Peterssons samordnade pajaskonster drog igång 2018. Dessförinnan såg jag honom som intressant men inte som mördare utan som någon slags medhjälpare eller "funktionär" vid attentatet. Det talades om kopplingar till underrättelsetjänsten eller Stay Behind, vilket jag tyckte var intressant – och tycker nog alltjämt det.
Däremot hade jag aldrig ens lagt märke till Engströms nära kopplingar till Bofors, som går via just exfrun Margareta Hessle vars pappa Nils Hessle kuskade runt världen och sålde svenska kanoner för just Bofors' räkning. Men det stoppar inte där, för om jag förstått saken rätt så hade Nils Hessle två döttrar varav den ena gifte sig med Stig Engström och den andra med Mauritz Sahlin, som "reste över världen och sålde Bofors krigsmaterial." Det berättar Nils Hessles dotterson som också heter Mauritz och som varit VD och koncernchef för SKF.
http://www.boflv.se/arkiv/070911_Mauritz_Sahlin.pdf
Även farfar hette Mauritz Sahlin, så vi har tre stycken Mauritzar i rad. Farfar Mauritz var generaldirektör för såväl generalpoststyrelsen som telegrafstyrelsen och järnvägsstyrelsen. Dessutom var han expeditionschef på civildepartementet och överståthållare åt kungen. Mellan-Mauritz blev alltså Boforshöjdare och skötten den svenska krigsmaterielexporten med just Nils Hessle som alltså var Stig Engströms svärfar.
Det hade jag aldrig sett, att Stig Engström hade så oerhört nära band med den absoluta toppen inom såväl krigsmateriel som infrastruktur. Det förklarar varför en så pass låg försäkringstjänsteman ändå kunde umgås med betydligt större kanoner. Det var hans äktenskap med Margareta Hessle som skapade de förbindelserna.
Så det tyckte jag var väldigt intressant och kommer definitivt att borra vidare i det framöver. Engström är inte intressant som gärningsman, men däremot är han som sagt intressant som "funktionär" av vid attentatet. Det som ger honom alibi är inte "storknallen" utan det är mordtidskorrigeringen till kl 23.19, vilken gör att Engström inte hinner ner till mordplatsen i tid för att skjuta Palme. Men visst är det riktigt att han även hör "storknallen" som han mycket riktigt beskriver som en avgassmäll.
Den smällen ligger då ganska precis en minut efter mordet, och när Stig Engström kommer ut på gatan från Skandia så har Nicola Fauzzi redan tittat klart ner mot mordplatsen och fortsatt sin promenad norrut mot Odenplan och nattbussen. Engström hinner förbi Götabanken innan Boforsarna kommer ut därifrån efter avslutade uttag, och är alltså nere vid mordplatsen cirka 1.15 minuter efter skotten.
När Engström kommer fram till mordplatsen så kommer Boforsarna ut från banken, vilket Björkman alltså ser från sin position vid Dekorimas entrénisch. Han berättar om det i hypnosförhöret, att de fortsatt norrut utan att vända sig söderut, utan det var visst bara Klas Nyberg som hade givit ett ögonkast bakåt över axeln, men då alltså inte sett Björkman där. Vilket säkerligen kan bero på att Björkman höll sig undan från dem, efter att i sista stund lyckats skaka av sig dem vid banken.
"Den osannolike mördaren" i all ära, men sannolikheten att Stig Engström skjutit Olof Palme är lika med noll. När jag läst Thomas Petterssons Filter-artikel så tog jag kontakt med honom och under korrespondensen så skojade jag lite med honom på bästa Tage Danielsson-vis: "Engström är så osannolik som mördare att det rentav inte var han!" Det skämtet gick inte nog riktigt hem där, men det bjuder jag på. Den här senaste varianten på mörkläggningen av mordet använder Engström som ensam gärningsman just därför att man på så sätt kan sopa igen de verkligt intressanta spåren rörande Engström, och som handlar precis om de där förbindelserna som jag pekat på här ovan.