Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Ang, Borgnäs& Wall

Dina inlägg om B&W kan tolkas som att de är fullfjädrade desinfomatörer. Är det så du menar och i så fall i vilken "riktning" och motiv ?

Varför håller du på så här? Dialogförhöret ifråga har jag pekat på och citerat från i vår förra diskussion där jag kunde påvisa att du ljugit genom att montera ihop falska citat. Nu underlåter du förstås att nämna att bandförhöret hölls först i oktober 1986 och att de uppgifter Hans Johansson lämnar där direkt motsäger vad han tidigare sagt och därför saknar trovärdighet.

När Johansson gör sin u-sväng så kommer han inte runt 180 grader utan stannar bilen med bakänden pekande snett ut mot gatan. Så skulle han knappast ha stått om han gjort din "förlängda u-sväng" som du föreslog och ritade in i din karta. Den förlängda u-svängen motsägs av vittnesuppgifter och även av det här med hur bilen stod.

Framänden av Johanssons bil hamnar då precis mitt för glipan mellan barackerna och husväggen, vilket gör att Johansson kan följa den flyende mannen hela vägen fram till trapporna och rentav några steg uppför trapporna. När han får syn på mannen befinner sig denne cirka 25 meter in i gränden, vilket blir drygt halvvägs fram till barackerna om man ska ta metrarna bokstavligt.

Mannen springer då rakt in och den enda avvikelse Johansson ser är att han kastar en blick över axeln för att kolla om någon kommer efter. Sedan finns då en betydande överlappning mellan den bit som Johansson ser och den som Jeppsson ser. Det tar cirka 6-7 sekunder att springa från mordplatsen och fram till barackerna och ytterligare 2-3 sekunder förbi barackerna. När Jan Länninge springer sträckan "i 70% tempo" så är han framme vid trapporna efter 12 sekunder.

Nu försöker du alltså få det till att Hans Johansson skulle ha iakttagit att mannen joxat med något framför sig medan han sprang iväg, och att detta joxande skulle avklaras på de 4-5 sekunder som ligger mellan det att han själv får syn på mannen och det att mannen kommer in i Jeppssons blickfält. Det är totalt nonsens.

Märk även att när Johansson svänger runt så har han fyra passagerare med sig i bilen, varav en till höger i framsätet. Framsätespassageraren har ju inte suttit kvar i bilen medan Hans Johansson börjar ropa på radion utan han öppnar bildörren och kliver ur. Först när denne är ur bilen kan Johansson få ögonkontakt med den springande mannen. Dessutom är Johanssons synfält under någon sekund skymd snett åt höger till, vilket gör att han lätt kunna missa om en andre man fanns därinne i gränden enligt vad Lisbeth Palme sagt både i polisförhör och vid rättegångarna.

Nu hoppas jag att vi fått ordning på det här med Hans Johansson. Jag har varit ganska irriterad, ska jag erkänna, över hur Thomas Pettersson i synnerhet missbrukat Hans Johanssons uppgifter för att driva sin tes. Sedan kom den där idiotdokumentären "30 sekunder" där Bo G Andersson också missbrukar Hans Johansson (jämte det andra skakiga vittnet Leif Ljungqvist) för att driva sin egen ohållbara tes. Det är ju märkligt att lögnerna och manipulationerna aldrig tar slut, utan den ena följer efter den andra i ett pärlband utan ände.

Men varför tror du att HJ i första förhöret skulle tyckt det vara en viktig uppgift och lämna till polisen att mannen inte sprang med utsträckta armar rakt framför sig? Ungefär som att han skulle tyckt det vara lika viktigt och nämna att mannen inte försvann på en kängurustylta.

Vi vet ju också hur slarviga de första faktauppsamlande kontakterna med vittnen är.

Och sen har vi det långa dialogförhöret där HJ berättar om att mannen sprang iväg med utsträckta armar rakt framför sig.

Njae, jag har väl varit ganska kritiskt inställd både till både Borgnäs & Wall, och då blir det lätt så att man plockar ut sådana grejor som ter sig problematiska för att understryka poängen.

På det hela taget menar jag att Borgnäs har gjort många bra radio- och tv-program om Palmemordet och att hans insatser måste betecknas som seriös journalistisk bevakning av frågan. Där finns visserligen en del klavertramp och framför allt en del övertramp, men samtidigt måste man ju ha klart för sig att det inte är det lättaste att hitta rätt avvägning i alla frågor när man arbetar mer eller mindre i realtid. Det är lätt att sitta och peka finger många år efteråt, men det nog bara befogat i några få fall där det blivit för hårdvinklat med politiska förtecken.

Sedan när det gäller Borgnäs' böcker om Palmemordet så har han ju två stycken, varav den första ("En iskall vind") är väldigt bra medan den andra ("Olof Palmes sista steg") är en ren kalkonprodukt. Jag tycker det är väldigt synd att han förstörde sitt eget goda rykte som Palmeförfattare genom att publicera den nya boken.

"En iskall vind" hör till de bästa böcker som publicerats om Palmemordet, och särskilt den första halvan av boken som handlar om Christer Pettersson tycker jag står sig väl som kanske den enda rättvisa betraktelse som publicerats i bokform om just Christer Pettersson.

Den andra halvan av "En iskall vind" innehåller en massa sakinformation och idéer som var mycket värdefulla för Palmegrävare när boken kom ut och ända fram till nedläggningen av utredningen. För på den tiden var det brist på information. Idag har så mycket kommit ut att vi istället snarare har ett överflöd av information som man måste sålla i, och då har värdet av informationen i "En iskall vind" devalverats i motsvarande mån.

Sammantaget har jag ändå en ganska positiv syn på Borgnäs, fast menar att hans politiska förtecken liksom hans terrieraktiga mentalitet leder till en massa onödiga snedvridningar och direkta misstag. Man tänkte kanske att när han gått i pension så skulle han lägga sina skjutjärnsjournalistiska later på hyllan, men det är visst lättare sagt än gjort. Det är där jag ser den största bristen, för den mentaliteten gör det omöjligt att komma framåt mot en lösning på Palmemordet.

Vad Gunnar Wall beträffar har jag på det hela taget en negativ syn på honom både som person och som Palmeförfattare. Visserligen är åtminstone ett par av böckerna väl genomarbetade och väl belagda med fotnoter och sådant, men han förmår inte formulera en grävagenda som kan leda någon vart utan allt står och stampar.

Sedan har Gunnar Wall en mentalitet som jag kallar för "rivningsfirman", och som går ut på att höja bevisribban för alla andras idéer så att inget går att bevisa. För sina egna idéer däremot åker bevisribban emellertid ner till fotknölarna, vilket inte minst visas av hans engagemang i Eva Rausings nonsens. Lustigt nog var det först då som jag insåg att Gunnar Wall är egentligen bara en foliehatt, men han har lärt sig att prata på ett sätt som får honom att tas för seriös ute i medierna och därmed av allmänheten. Det enda han är seriös i, det är Mörkläggning, för det har han ju rentav guldspade i.

Aha! Intressant. Vilket år eller århundrade utspelade sig detta?

LJ ger dock som bekant en ingående beskrivning av GM:s springstil redan i april 1986.

Det vill säga, långt innan du och Borgnäs slog klorna i honom:

"F: Och beskriv vad du ser!

LJ: Jag ser en bred ryggtavla och nånting på huvudet som ser ut som en keps, nån typ :.... .... keps. Jag tänkte inte så noggrant på kläderna. just då, utan nu efteråt när jag hade kontakt med polisbilarna så hade jag fått för mig att det var en typ mörkblå täckjacka eller nånting.

[...]

F: På vilket sätt springer han?

LJ: Något framåtlutad, inte mycket men något i alla fall.

F: Något. Hur springer han? Man kan ju springa på olika sätt.

J: Tungt.

F: Tungt. Tunga steg.

LJ: Jaha, snabba men ändå tunga på nåt sätt.

F: Ja, kan du närmare i detalj försöka utveckla det? Vad kan det bero på?

LJ: Jag vet inte. Det kanske beror på att han var tung i sig själv kanske.

F: Jaha, men du uppfattar som det är tunga men ändå ganska snabba steg?

LJ: Jaha.

F: Och något framåtlutad?

LJ: Jaha, något framåtlutad, ja.

F: Var det något speciellt i hans sätt att springa som du la märke till?

LJ: Inget speciellt. Han kanske ........ armarna fram och tillbaks något men -.

F: Han gjorde det?

LJ: Jaha.

F: Höll han dom på ut-?

LJ: Egentligen såg jag bara armen som var närmast mig, höger arm då. Den förde han liksom framåt, bakåt.

F: Fram och tillbaka.

LJ: Ja.

F: På vilket sätt då?

LJ: Jaha, böjda armar ungefär.

F: Böjd i armbågslederna?

LJ: Armbågsled, ja.

F: Fram och tillbaka?

LJ: Det var inte några snabba svängar men ändå

F: Nehej.

LJ: Kanske något långsamma sving.

F: Något långsammare. Verkade han van att springa? Har du erfarenhet av sådant?

LJ: Nehej, inte nån större erfarenhet, men om han hade nån bra kon-, rätt bra kondition.

F: Tror du det?

LJ: Jaha. Inte -, om han brukar springa ofta kunde jag inte bedöma men att han hade rätt schysst kondition, det är möjligt om han sprang uppför trapporna då.

[...]

F: Du ser att han liksom pendlar med sin högerarm utefter sin sida va

LJ: Mm. Hur han- hur han hade armen det kan jag inte svara på, men den for fram-bakåt."

Ja, numera pressar jag Skandiamannen-hypotesen hårt, men det växte fram ur materialet.

Bred ryggtavla, keps, något framåtlutad, tunga men snabba steg och långsamt pendlande armar ...

Det utesluter inte SE, precis.

Hur går det med timewarp-paradoxen? Hur flög du från SE springer förbi LJ till denna?

Det första förhöret är ju inget dialogförhör utan en sammanfattning. Då är det väl alldeles uppenbart att man frågat Hans Johansson om han såg något vapen eller någon väska. I det sammanhanget är det inget konstigt att man frågar om mannen verkade ha "joxat" med någonting framför sig, vilket i så fall skulle ha framgått av hur han höll armarna. Det är en helt naturlig frågeställning, och om något kan man i så fall fråga sig varför så få vittnen fick sådana frågor. Så det där med att vända på steken och mena att det skulle komma spontant från Hans Johansson och sedan förvrängas till sin diametrala motsats, det tror jag inte ett ögonblick på.

Saken är väl, att Hans Johansson är ett lågkvalitativt vittne precis som Leif Ljungqvist. Deras historier ändras betydligt över tiden, det läggs till och dras ifrån ganska friskt beroende på vad andra säger och vad som står i tidningarna. Ljungqvist i synnerhet är liksom mediakopplad och verkar få en kick av uppmärksamheten och när han ser att han kan driva en grej så att det får genomslag i pressen. Johansson har en lägre profil men verkar mest liksom hänga på vad andra – och särskilt Ljungqvist då – har sagt.

Så tycker jag situationen ser ut, och då är det säkrast att gå efter de tidiga uppgifterna innan de hunnit påverkas så mycket av medierna. Du har visserligen rätt i att de tidiga förhören ofta är lite torftigare men det är bättre med torftiga uppgifter som är rättvisande än med utförliga uppgifter som är totalt missvisande. Alf Lundin är ju ett exempel på någon som givit väldigt fylliga och därför till synes mycket trovärdiga uppgifter – men som sedan visar sig vara falska raktigenom. Det finns allt möjligt i det här materialet.

Jo jag håller ju med dig i hela den här beskrivningen av armrörelserna och kepsen och hela faderullan. Däremot menar jag som du vet att Stig Engström fortfarande befinner sig inne på Skandia när detta utspelar sig. Mannen som springer upp på åsen är visserligen lik Stig Engström, men det är ändå inte Stig Engström.

Mötet med Borgnäs och Jeppsson skedde någon gång kring julen 2017 vill jag minnas. Det är sex år sedan med andra ord och alltså före Thomas Petterssons Filter-artikel. På den tiden var det inte så mycket hallå kring Stig Engström och ingen hade heller hört att Jeppsson tänkt att det var Stig Engström han såg springa där. Det måste förstås understrykas att Jeppsson aldrig varit säker på att det var Engström han såg, utan det han menar är att mannen kunde vara Engström eller liknar Engström.

"Timewarpen" som du nämner är redan genomdiskuterad på extrem detaljnivå i otaliga inlägg så den tänker jag inte ta upp här. Kanske återkommer jag till den längre fram i någon slags repriskörning, men då vill jag ta upp den separat och inte i ett sådant här sammanhang där folk bara sitter och ältar en massa strunt.

Utan om du vill tröska detaljer kring Engström så föreslår jag att du gör det i den tråden och helst då utan min medverkan. Nu råkade han komma upp här, men det var bara för att stämma av Hans Johanssons uppgifter mot Jeppssons.

Det första "förhöret" är inget dialogförhör, där är vi överens. Men din krystade förklaring till varför HJ där skulle sagt att mannen inte sprang med armarna rakt utsträckta framför sig tror jag inte ett ögonblick på.

Förklaringar.

1. En hastig blick gjorde att hon tolkade och mindes PW och CV som ett ev äldre par.

2. Hon har en minnesbild av LOP som hon kastar om i tid.

Eftersom du gång på gång håller på och trollar mig om det här istället för att bara lägga ner så undrar jag om syftet med den här föreställningen om att Hans Johansson – tvärtemot vad som står i förhöret den 4/3 – skulle ha sett och sagt att den flyende mannen höll armarna framför sig.

Vad har det här för betydelse för Palmemordet? Vad är det som du far efter? Det måste ju rimligtvis vara något väldigt viktigt som står på spel eftersom du lägger ner sådan oerhörd energi på att ljuga om det här. Man får sitta och hålla efter dina pisslögner, vilket är ett skitjobb utan dess like. Du manipulerar och förfalskar citat, du plockar saker ur deras sammanhang, och nu sitter du med någon idiotgrej om vad Hans Johansson sagt om händerna på den flyende mannen.

Vad handlar det här om egentligen? Ta nu och berätta det för oss alla i tråden så man slipper sitta och hålla på med de här evinnerliga jönserierna. Det drar oerhört mycket bränsle att sitta och vederlägga dina förfalskningar på punkt efter punkt, dag ut och dag in. Jag har tappat räkningen på alla grejor du kokat ihop för att förvränga. Bara idag har du först förfalskat Hans Johanssons u-svängen och sedan det här om händerna på den flyende mannen. Bara häromdagen förfalskade du citat för att förvränga bilden av den flyende mannens springstil. Vad håller du på med egentligen?

Per och Christina Wallin befann sig på västra trottoaren cirka 25-30 över Sveavägens vägbana från Skandiahuset. Knappast troligt att ett var de.

Anna Hage säger att hon först såg en man falla som sedan visade sig vara Olof Palme.

De enda som enligt det "officiella narrativet" befinner sig mellan Skandias entre och mordplatsen var Anders Björkman och Stig Engström och Anders Björkman var alldeles för nära.

Så Stig Engström är ett alternativ, men vem var kvinnan i såfall. Ett nytt vittne som inte hörts?

Där här vi "en boll" för grabbarna i Engström-tråden att sparka runt.

Borgnäs har även skrivit "Nationens intresse" där myndighetshanteringen av U-båtsincidenterna Estonia-olyckan, och MOP tas som intäkt för en mörkläggningskultur som i värsta fall försöker dölja att "statsapparaten" varit inblandad, där ett avslöjande skulle få förödande effekter för denna statsapparats legitimitet.

Det är dock först i den sista boken han han pläderar för den omvända skottordningen där LP skulle ha beskutits först, och att det inte var ett vådaskott. Om skottordningen diskuterar LB och GW på GW:S hemsida strax efter LB:S publicering. Jag tar inte ställning för vare sig det ena eller andra men tycker att argumentationen för att det inte var ett vådaskott är märklig.