Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Ulf K, förste fotograf på plats, säger i en artikel att han kan ha blivit misstagen för en Walkie Talkie-man.

Det verkar finnas ganska många Walkie-Talkie observationer så han kan knappast varit upphov till alla.

Vilken version av boken har du? I den engelska versionen står inte Areskough med...

Tack, men en spelteoretisk modell av så hög dimensionalitet kan du aldrig hitta en entydig lösning på. Så det där upplägget är dödfött redan av det skälet. Sedan om du tänker dig att lägga in en massa preferenser och liksom hitta någon slags "nationalekonomisk" allmän jämviktslösning på ett överdeterminerat system så blir det ju dina preferenser som hamnar i modellen och bestämmer var lösningen hamnar. Att specificera en sådan modell är desssutom helt ohanterligt i praktiken.

Om Townley så är han väl knappast aktuell som Palmes baneman eller ens som medverkande vid attentatet. Karl'n är väl typ 190 cm lång för det första medan ballistiken röjer att Palmes mördare ligger kring 170 cm. Inte heller kan han vara Tensonmannen, för jag ser ingen anledning till att Palme skulle stanna och prata med Townley utan att Lisbeth sedan nämner det. Tensonmannen är någon Palme känner men som är hemlig och inte får omtalas. Det här har jag redan gått igenom många gånger i tråden.

Om det där med en "förhandling" som går snett så rimmar det illa med det forensiska. För hur ska en sådan förhandling kunna utmynna i att Palme utan förvarning blir skjuten i ryggen? Om Delsborn hade haft rätt i sina "två skott rakt i bröstet" så kunde man kanske börja tänka förhandling, men knappast ett direkt dödande skott mitt i ryggen. Lisbeth blir ju också överrumplad, vrider sig till vänster för att se efter och då går tvåan genom kappan på henne. Det är en sekund mellan skotten. Hur fasiken ser en förhandling ut som resulterar i det? Den förhandlingen finns kort sagt inte.

Ledsen ifall du uppfattar den här kommentaren som negativ, men när du plingar på mig med något som inte funkar så blir svaret alltid "tillbaka till ritbordet!" Hela det där databas-tänket är finfint, menar jag, för att registrera och lägga in data. Däremot går det nog inte så lätt att exploatera i någon slags lösning utan där får man arbeta mer traditionellt med att plocka fram det man behöver ur databasen och sedan sy ihop förloppsmodeller från det samt försöka passa ihop motivbilder och sådant med de fungerande förlopp man vaskat fram.

Det kan dock räcka med en, så börjar folk "minnas" saker och ting.

Om du tittar i https://docs.google.com/spreadsheets/d/1O37mhN5bMt5nd-CaO7ue_3KMbip6eVETWKXwfILsf3E/edit#gid=0 så ser du att observationer finns från flera olika platser så jag tror inte att han kan ha gett upphov till alla.

Spaningsledaren före Krister Petersson, Dag Andersson var intresserad av WT-observationer men kunde inte komma i mål.
Man letade också kopplingar mellan Stig Engström och Stay Behind där kan WT-observationerna varit intressanta om man hade hittat en sådan koppling.

Ok, tack för länken! Ska spana in det där.

Anér pratade ju mycket om Walkie Talkies redan 1989.

Man skulle kunna tänka sig att någon av de eventuellt inblandade tog bladet från munnen i alla fall.

Om det i så fall var ett annat spaningsuppdrag.

Om nu dessa observationer ens var på samma dag ...

Edelfeldt framstår som en alkad flummare. Han ska även ha varit mycket lång (över 190 cm) och mager så han har nog inte varit på plats iaf. Han verkar ha hörts i utredningen främst pga sin bekantskap med Ståhl och andra figurer kring Swedenborgskyrkan. Så Edenfeldt själv kan nog avskrivas från djupare samröre.

Pornografen Edenborg - ytterligare en urspårad vänsterkretin - redogör för ett möte med de två alkade herrarna Ståhl och Edelfeldt på ett antikvariat där de två trots sina politiska åtskillnader (Ståhl "extremhöger" och Edelfeldt "kommunist") på fyllan kunde förenas i en planläggning av att "mörda påven" under hans besök på Globen. Man får anta att detta var en poserande och "skämtsam" diskussion. Men det vittnar samtidigt om vilken slags ytterlighetskretsar dessa individer tillhörde. Där kan man alltså tänka sig att det skulle vara en fördel att blanda in verkliga konspiratörer bland ett kotteri av posörer och storsnackare. Möjligen att nyttja somliga av dem som patsys. Vilket ju KAN ha varit fallet med Jensen och eller Victor Gunnarsson.

Därmed blir det kanske svårt att veta om Anders Larsson snappat upp en verklig mordplan - eller om det bara är poserande vinalkisars spekulationer som cirkulerat i dessa kretsar och överhettat en redan varmkörd hjärna. Eller möjligen både och.

Nu går jag lite off topic men det var intressant att höra att Israel började sin atombombs industri med stulet uran därför att uran använder man bara till den "enklare" typen av kärnvapen "gun-type" (som användes i Hiroshima) innan man lärt sig implosion/plutonium (Nagasaki) och det var just gun-type som Sydafrika byggde sex stycken av i sitt numera nedlagda kärnvapen program. Det spekuleras i att Israel och Sydafrika samarbetade om en provsprängning som kallas Vela incidenten. Jimmy Carter skrev i sin dagbok att han trodde det verkligen var en äkta provsprängning.

Nej men Andrey Edelfeldt är ju inte intressant som medverkande i någon attentatsgrupp, det har jag aldrig föreslagit och den tanken har aldrig ens föresvävat mig. Den är kort sagt idiotisk. Utan Edelfeldt är intressant av två skäl.

Det ena handlar om skenäktenskapsfrågan och det faktum att Edelfeldt varit buksvåger med Andrei Tarkovskij via den där norska kvinnan Berit Hemminghytt. Edelfelt ska ha varit gift med Berit och Tarkovskij ordnade som sagt en oäkting med henne, nämligen Aleksandr Hemminghytt Tarkovskij. Från andra källor framgår emellertid, att modern till denne oäkting ska vara Inger Pehrson, som var gift med den norske fastighetsmagnaten Jan Pehrson. Frågan är om Berit Hemminghytt och Inger Pehrson bara är två olika identiteter för en och samma kvinna. Om du ville göra en insats för ta reda på det skulle det vara välkommet.

Det andra skälet handlar om Edelfeldts förbindelser med det swedenborgska kotteriet, genom vilket han lär ha känt Leif Zeilich Jensen, exmaken till "änkan" Christina Jensen. Till skillnad från Edelfeldt själv så är LZJ intressant både signalementsmässigt och ur andra synvinklar.

I många tidigare inlägg har jag skrivit om Fyrtornet & Släpvagnen, som är de två män som står och spanar utanför Palmes bostad på Västerlånggatan under veckorna före mordet. Direkt efter mordet när Lisbeth talar med Åke Rimborn inne på Sabbatsbergs sjukhus så uppger hon att hon känt igen den ene av de två männen vid mordplatsen som den kortare av de två män som hon sett stå på gatan utanför bostaden, dvs hon känner igen Släpvagnen. I det skedet har hon ännu inte förstått att det är mördaren hon känt igen, utan det framkommer via "det tekniska" (att Palme skjutits på så nära håll) under veckan efter mordet.

Ett liknande radarpar dyker sedan upp i materialet på Kammakargatan, där ett vittne hör en busvissling och sedan ser två män typ Fyrtornet & Släpvagnen, varav han jämför den kortare med rollfiguren Belker i tv-serien "Spanarna på Hill Street". Det här materialet ligger under D-639 och D-676 om du vill slå upp det och läsa på om det i arkivet.

Året efter mordet hör en kvinna vid namn Anna-Brita Allén av sig till radions Kanalen-redaktion där Lars Borgnäs fanns vid den tiden (se länk). Hon berättar att hon sett tre män springa i bredd på Holländargatan precis runt hörnet från Kammakargatan. Här har vi åter en Fyrtornet-liknande man i mitten, men här flankeras han inte bara en utan två Släpvagnar. Det här utspelar sig då i det swedenborgska rummet, för både kyrkan och lägenheten där Edelfeldt rumstrerade finns alldeles runt hörnet på Tegnérgatan.

https://drive.google.com/file/d/1RaoqGraiXG_zslEYoj3XdxgrlZN7fFjk/view

Fyrtornet dyker även upp utanför Grand, där vittnet Max Dager ser honom stå invid telefonkiosken. Dager jämför mannen med sångaren i gruppen Aston Reymers Rivaler, som var en slags calypsovariant på Dag Vag. Även Sigge Cedergren berättar om en Fyrtornet-kopia som i panik springer norrut längs Luntmakargatan och viker höger in på Tegnérgatan, och då är vi någon enstaka minut efter mordet. Mycket fyrtorn och släpvagnar blir det. Lite väl mycket för att det ska sakna reell grund enligt min uppfattning.

Den fråga jag ställer mig är hur man ska värdera Alléns uppgifter. Det kommer in lite sent men samtidigt finns det legitima skäl till förseningen. Om det varit två män hon sett – ett fyrtorn och en släpvagn – så skulle det "klicka" väldigt fint med Belker-grejen, men nu var det alltså tre gubbar – ett fyrtorn och två släpvagnar – i Alléns tips. Om man ska koppla ihop det här med de andra iakttagelserna så måste man kunna förklara var släpvagn numero två kommer ifrån. En möjlig hypotes är då att den ene är Tarkovskij och den andre är LZJ, med Jüri Lina i mitten som fyrtorn.

Då hoppas jag att du ser hur den sovjetiska axeln, det swedenborgska kotteriet och skenäktenskapsfrågan konvergerar. Det är i den skärningspunkten som jag tycker det kan brännas lite. Man kunde naturligtvis önska att alla de här figurerna som kutar kors och tvärs hade visat legitimation så att man kunde fastställa deras identiteter, men nu är det inte så det funkar utan det material vi har att arbeta med befinner sig dessvärre på den kvalitetsnivå vi talar om. Man får då arbeta enligt Cajsa Wargs modell och "taga vad man haver" och koka soppa på det. Även om det inte blir någon komplett bouillabaisse så har vi i alla fall betydligt mer än bara en spik till ingredienser för soppan.

Inte särskilt off-topic i min bok. Israels kärnvapen hör till de mest intressanta och lovande spåren i Kennedymordet och borde även göra det i Palmemordet – i alla fall enligt min uppfattning.

Det du säger om uranbomber (av kanontyp) jämfört med plutoniumbomber (av implosionstyp) är alldeles riktigt. Att bygga en av kanontyp är så enkelt att det nästan kan göras hemma i garaget. Svårigheten handlar om att få tag i det höganrikade uranet (HEU, över 90% anrikning) som behövs för ändamålet. Att framställa sådant HEU är en oerhört kostsam och utdragen process där man måste använda särskilda gascentrifuger och processa produkten kemiskt på olika sätt. Israelerna gjorde det här enkelt för sig genom att helt enkelt stjäla färdigt HEU från NUMEC-fabriken, som fick sådant levererat för att pressa bränslekutsar till atomubåtar. Ägaren och chefen för NUMEC var en stamfrände vid namn Zalman Shapiro, och han såg då till att manipulera bokföringen av HEU-flödena till och från NUMEC så att man kunde höja svinnet och lägga det åt sidan för just Lakams räkning. Skattningarna på kvantiteterna ligger på cirka 100 kg vilket räcker till åtminstone ett par sådana bomber.

Vela-incidenten 1979 är ju omdebatterad men däremot är kärnvapensamarbetet mellan Israel och Sydafrika väl belagt, och även om det råder viss osäkerhet så verkar sydafrikanerna (gamla regimen då) ha hunnit skaffat sig någon eller några taktiska kärnladdningar. Den här axeln mellan Israel och Sydafrika borde ju vara av intresse för Palmemordet med tanke på Olof Palmes engagemang i nedrustningsfrågor och förhindrandet av spridning av kärnvapen till fler länder liksom dennes engagemang för palestiniernas sak gentemot Israel respektive mot det dåvarande apartheid-systemet i Sydafrika.

Även om Vela-incidenten och den israelisk-sydafrikanska länken är intressant så menar jag ändå att den mer brännande frågan för Palmemordet handlar om Vanunu-affären som briserade 1985. Den israeliske juden Mordechai Vanunu arbetade på kärnanläggningen i Dimona men drabbades av samvetsnöd efter att ha konverterat till kristendomen. Då for han till England och kontaktade där Sunday Times med avslöjandet att Israel hade en underjordisk kärnvapenfabrik i direkt anslutning till Dimona-reaktorn. Det här förhållandet var knappast nyheter för underrättelsetjänsterna men däremot var det nog nyheter för den tidningsläsande allmänheten.

Vanunu kunde i alla fall delge redaktionen så pass mycket detaljer att uppgifterna framstod som tillräckligt trovärdiga för att kontrolleras ordentlig. Då kontaktade man två experter på området som fick tala med Vanunu i syfte att utvärdera sanningshalten i vad denne hade att berätta. Den utvärderingen ledde då till tummen upp för publicering, vilket satte igång en skandal. Israelerna svarade med att gillra en honungsfälla för Vanunu som for till Rom på kärleksresa med kvinnan ifråga men istället för det blev han kidnappad av Mossad och förd till Israel. Väl "hemma" igen fick han sitta bortåt 20 år i isoleringscell men är numera frigiven om än fortfarande belagd med munkavle. Ett otroligt öde.

Vad har det här med Palmemordet att göra? Jo, en av de två experter som anlitades för att utvärdera Vanunus uppgifter var Frank Barnaby, före detta chef för SIPRI-institutet i Bergshamra strax norr om Stockholm. Barnaby var förstås britt och knuten till MI6, och jämte honom fanns på SIPRI även Olof Palmes "femme fatale" Emma Rothschild, som hade fungerat som "forskningssekreterare" i FN:s Palmekommission för gemensam säkerhet och som sedan blev kvar i Stockholm och verksam just vid SIPRI.

Dessutom bodde Emma R bara runt kvarteret på Prästgatan, i en lägenhet som på senare år bebotts av Olof Palmes yngste son Mattias. Emma R är dotter till Victor Rothschild, tredje baron och ledare för den beryktade bankirklanen. Pappa Victor misstänktes länge för att ha varit sovjetisk spion, vilket sedermera bekräftats ur KGB-chefen Ivan Serovs dagböcker. Dessutom var både pappa Victor och mamma Tess knutna till MI6, och då är det ju ingen långsökt gissning att även Emma var det.

Emma R hördes även om Palmemordet och de förhören ligger numera ute i arkivet. Inget av särskilt intresse framkommer dock i de förhören, inte minst därför att hon låtit sig förhöras enbart under förutsättning att hon inte ska få några frågor om hennes privata relation till Olof Palme. När förhörsledaren ändå försöker så blir det tvärstopp.

Så Vanunu-affären lär ju knappast ha gått Olof Palme förbi utan tvärtom torde den ha varit ett hett ämne under månaderna som ledde fram till mordet. Då kan det mycket väl finnas något under ytan där som vi inte kan se, men som kan ha betydelse för mordet.

Jag ska även nämna den andre experten som anlitades av Sunday Times, nämligen den legendariske amerikanske kärnvapendesignern Theodore "Ted" Taylor. Alla som intresserar sig för det här kärnvapentemat torde vara betjänta av att läsa John McPhees lilla samtalsbok med Ted Taylor, "The Curve of Binding Energy" (publicerad 1973, se länk för nerladdning).

https://oceanofpdf.com/authors/john-mcphee/pdf-epub-the-curve-of-binding-energy-a-journey-into-the-awesome-and-alarming-world-of-theodore-b-tay lor-download-90105874770/?id=000399524465

Efter att Taylor slutat som designer så började han engagera sig i säkerhetsfrågor inklusive problemen med svinn och stölder av höganrikat uran och plutonium. I boken finns många intressanta resonemang och detaljer om det. En annan pikant grej i boken är när Taylor sitter med McPhee i det knappt färdigbyggda World Trade Center och samtalar om hur man medelst små kärnladdningar skulle kunna får tvillingtornen att kollapsa.

Cirkeln sluts då via Lakam-männen Zvi Malkin och den tidigare nämnde Avraham Shalom Bendor som för Shaul Eisenbergs räkning försökte ta över säkerhetskontrakten för just World Trade Center redan 1987. Detta avslöjades emellertid vilket fick dåvarande ägaren av WTC, Port Authority of New York and New Jersey (kallad P.A. i den länkade sammanfattningen) att säga upp kontraktet. Det var alltså nära ögat redan då, men kunde ändå avstyras den gången.

https://www.minds.com/PhableOmsri/blog/the-real-story-about-911-following-the-money-1027783831721050112

Saken är, att när man beger sig ner i det här kaninhålet om Israels kärnvapen så hamnar man i en värld där samma namn dyker upp om och om igen på ställe efter ställe. Och överallt de dyker upp handlar det om saker som kan få även den mest luttrade att bli mörkrädd. Att det här gänget och de här frågorna inte skulle ha något alls med Palmemordet att göra, det håller jag kort sagt för osannoikt. Tvärtom är det i den här riktningen som vi kanske främst borde rikta sökarljuset.

Hade någon hunnit lägga kroppen i framstupasidoläge innan Anna Hage kom fram dit?

Expressen 860301
"Anna fortsätter: — Palme låg i framstupa sidoläge. Det blödde ymnigt från det var svårt eftersom det blödde från munnen hela tiden. Killen försökte torka bort blodet från munnen och fortsatte med mun-mot-mun-metoden, men det

https://tidningar.kb.se/4112703/1986-03-01/edition/11242/part/1/page/9/?q=sidol%C3%A4ge%20munnen&from=1986-03-01&to=1986-03-01