Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Edelfeldt krökade med Bo Ragnar Ståhl - som i sin tur hade kontakt med Anders Larsson som i sin tur verkar ha försökt varna Palme för att ett attentat förelåg. Larsson var medlem i en antikommunistisk organisation som samverkade med den svenska prosionistiska och högerkonservativa tidskriften Contra. Där Juri Lina brukade skriva. Många prominenta medlemmar i Swedenborgkyrkan verkar ha varit både högerkonservativa OCH andliga sökare. Somliga av dem både antisemiter OCH prosionister under olika epoker av sina liv. Edelfeldt frekventerade gärna bokhandeln Vattumannen på Drottninggatan. Där det inte känns särskilt långsökt att stöta på Juri Lina om man säger så.

Fler detaljer kring detta finns att läsa bakåt i tråden om man söker på personernas namn.

Det är väl känt att underrättelsetjänster gärna använder och infiltrerar just dessa slags organisationer, dvs som intar politiska extrempositioner eller starkt nationalistiska ståndpunkter - men även gärna att det finns religiösa undertoner. Detta är en kvarleva från äldre tider när "hemliga sällskap" var en mycket viktig organisationsform för politiska rörelser. I sådana organisationer finns exempel möjligheter att grooma vilsna och desperata personligheter - antingen som mördare, medhjälpare eller patsys. Samtidigt som det i en sluten organisation är lättare för den initierande eller styrande kraften att hålla sig anonym och på avstånd.

Man finner även undertoner av närstående idemässigt innehåll i Tarkovskijs dagbok och filmer - vilka också florerar i rörelser som Swedenborgskyrkan och New Age. Ideer som kan sammanfattas med begrepp som gnosticism, teosofi och ockult och/eller kristen mysticism. Swedenborgskyrkan kan te sig som en tämligen oskyldig kristen rörelse. Men läser man på lite ser man att det i andligt avseende är en tämligen radikal sekt som sysselsätter sig med väldigt ockulta och teosofiska spekulationer - vilka främst brukar attrahera individer på ruinens eller förtvivlans brant.

Jo det du säger här känns igen och ligger åtminstone ungefär i linje med mina egna tankebanor. Allt det där med Anders Larsson och Bo Ragnar Ståhl har jag kanske inte fäst så stort avseende vid utan det som intresserar mig här är främst den sovjetiska axeln mellan Tarkovskij och Edelfeldt, där Edelfeldt alltså tidigare ska ha varit gift med samma kvinna som Tarkovskij (själv ovetandes tydligen) fick barn med, nämligen Aleksandr Tarkovskij Hemminghytt.

Nu har jag inte hunnit titta närmare på det här under helgerna, men arbetshypotesen är i alla fall att Berit Hemminghytt bara är ett annat namn för Inger Pehrsson. Idag vet jag inte säkert om så är fallet, dvs att något slags namnbyte ägt rum, eller om de två namnen avser två olika kvinnor. Det är väl det första som behöver redas ut om du eller någon annan ville ta dig för med det. (Jag har så förbaskat mycket annat igång så det här ligger en bit bak i kön.)

Jag kollade rollistan i början av "Offret" och såg då att Inger Pehrssons namn saknades. Vilket ju är väldigt märkligt med tanke på den status det innebär att designa kostymerna till en sådan konstfilm. Kostymassistenten finns däremot med, som alltså är tvåan i hierarkin på kostymsidan. Kan det handla om att hon bytt namn under en tid just innan flytten till Norge?

Hemminghytt existerar visserligen som norskt efternamn men verkar ovanligt även med norska mått mätt. Annars är ju norrmännen duktiga på att hitta på konstiga efternamn. Sedan finns det en liten byhåla långt uppe vid Bodö som kallas Hemminghytt och då tänker man att det märkliga efternamnet kanske har sitt ursprung där. Så det här mysteriet måste redas ut på något sätt, och då är som sagt hypotesen att Hemminghytt = Pehrsson. Rätt eller fel?

Sedan var det då den där exilbalten Alexander Balmages, som ska ha ägnat sig åt en massa småfuffens inklusive förmedling av skenäktenskap som verktyg för att få ut folk från Sovjet. Kan det vara så att Hemminghytt ingår i en sådan verksamhet och att Edelfeldt gift sig med henne av den anledningen? Jag kan inte Edelfeldts historia men det finns kanske andra här på forumet som kan bistå med mer kött på benen där.

En sak jag också vill påminna om i det här sammanhanget, det är att Olof Palme själv ingick skenäktenskap med en tjeckisk kvinna vid namn Jelena Rennerova. Detta var 1949 och syftet var att få ut kvinnan från öststaterna och till Sverige. Det säger ju en del, inte minst om Palmes egen syn på äktenskapet som institution men även om dennes smått rabiat antisovjetiska (eller antistalinistiska) inställning när det begav sig. Som ung man hade han en väldigt manikéisk världsbild som gick i svartvitt med ganska lite gråskala. Sedan mojnade han väl med åren men hade då fastnat i den här tvådimensionella världen på något sätt. Han blev liksom fången i sin egen retorik.

Men i alla fall finns ju den teoretiska möjligheten att Olof Palme själv kan ha varit inblandad i den här typen av skenäktenskapsförmedling som Balmages ska ha ägnat sig åt. Det är visserligen ett långskott, men knappast det enda långskottet i palmemordssammanhang. Det har ju spekulerats en del i att Palmemordet skulle ha "privata" skäl och att Palme gått till Dekorima för ett möte i någon privat angelägenhet. Det har även spekulerats i att någon slags familjeproblem ska ha funnits vid den tiden, som Palme blev tvungen att hantera diskret.

De här två spekulativa idéerna går ju att para ihop med just sådana här skenäktenskapsaffärer om man så vill. Då öppnar sig möjligheten att Palme ville hjälpa Tarkovskij med att få ut familjen (och främst då sonen Andrej junior) från Sovjet just genom att arrangera någon slags skenäktenskap. Jag nämner de här sakerna därför att de skvalpade i bakhuvudet när jag skrev min årssammanfattning men jag kunde inte få mer hela tankegången där. Men nu ligger den i alla fall på bordet för allmän begrundan.

Jag har ju talat ganska mycket om "Lingärde-modellen" som grundas i hypotesen att Palme gick till Dekroima för att medverka i en kontraspionage-operation som gick ut på att gripa en högt uppsatt svensk militär på bar gärning i dennes otillåtna kontakter med främmande makt. Den här skenäktenskapshypotesen som jag just skissats skulle då kunna ses som ett alternativ till Lingärde ifall den modellen inte skulle visa sig fungera. Man kan nog även formulera ytterligare reservhypoteser, men det är kanske bättre att beta av dem en efter en istället för att fläska på med för mycket på en gång.

Bra kommentar i alla fall från ditt håll. Det tar sig sa mordbrännarn... Vi har ju ett nytt år och då är det nya tag som gäller. Med det önskar jag God Fortsättning!

felpost

PER GAHRTON: OM JUDISKA SPÅRET I PALMEMORDET
https://www.islam-radio.net/A.RAMI/gahrt90.htm

Hans Holmér i all ära, men den som främst är av intresse i det här avseendet är nog Birger Elmér, som ska ha haft goda förbindelser med Mossads lönnmordsspecialist Avraham Shalom Bendor. Elmér som likt Ulf Lingärde konverterat till katolik lär dessutom ha varit hobbykabbalist dvs intresserad av judisk mystik (kabbala).

Shalom-Bendors karriär i gebitet går långt tillbaka i tiden. Han var med vid den förmenta kidnappningen av Adolf Eichmann i Argentina 1960 och även när israelerna under åren 1964-65 stal rejäla kvantiteter höganrikat uran från NUMEC-fabriken för atomubåtsbränsle i Apollo, Pennsylvania. Jag skriver "förmenta" kidnappningen eftersom den tyska arkivhistoriern Gaby Weber påvisat att den påstådda kidnappningen aldrig ägt rum. Enligt Avner Cohen, författare till boken "Israel and the Bomb", så användes det stulna uranet till Israels första atombomber, som monterades ihop 1966-67.

Vid båda dessa beryktade operationer fanns även Rafael "Dirty Rafi" Eitan med jämte Shalom-Bendor och en handfull till Mossad-agenter. Båda operationer verkar dock ha utförts atomspionage-enheten Lakam (även kallad Lekem), som väl är att betrakta som en underavdelning av Mossad.

Gränsdragningarna mellan firmorna och enheterna är svåra att göra eftersom tillförlitlig och detaljerad information saknas om den saken. Det gäller även gränsdragningen mellan utrikesfirman Mossad och inrikesfirman Shin Bet (även kallad Shabak). Personsambanden är starka, särskilt under de tidigare åren, och Shalom-Bendor själv är väl det kanske bästa exemplet på det då han först tjänade Mossad och Lekem, men sedan blev chef för Shin Bet på 1980-talet men fick avgå efter en skandal där han beordrad kallblodig avrättning av en grupp palestinier på en buss kallad Buss 300.

Efter det att Church-kommittén i USA kring 1975-76 avslöjade en rad skandaler under föregående decennier så belades CIA i praktiken med lönnmordsförbud. Att Firman med stort F som sådan upphörde med sina lönnmord betyder dock inte att lönnmorden upphörde. Även om beläggen av uppenbara skäl är få så finns all anledning att utgå från man istället började lägga ut sådant på entreprenad. Det är där som israelernas kalkylerade hänsynslöshet kommit väl till pass, och det är ingen långsökt gissning att just Mossad och Shin Bet blivit CIA:s förlängda arm i det avseendet.

Efter de tidiga åren fungerade Shalom-Bendor under 1970-talet som lönnmordsspecialist och det finns all anledning att tro att han hållit i trådarna för Lillehammer-mordet 1973, vilket ju omnämns i intervjun med Per Gahrton. Där nämns även att den svenska sidan bistod israelerna med visst logistikunderstöd och jag har dessutom uppgifter från Norge på att en del av det uppemot dussin israeler som medverkat i attentatet gavs fri lejd genom Sverige och alltså flydde Norge i bil via Sverige.

Just den episoden tycker jag är av särskilt intresse för Palmemordet, där vi har anledning att tro att åtminstone en av flyktbilarna – den med mördaren och "lekledaren" – kört norrut mot Uppsala och då troligtvis vidare mot Norge via Borlänge och Västerdalarna.

Det här menar jag kan förklara varför man dröjde två och en halv timmar med att sända ut rikslarmet, för ungefär så länge tar det att köra upp till Borlänge som utgör civilisationens sista utpost, så att säga, i den riktningen. Bortom Borlänge finns i alla fall ingen lag på en helgdagskväll utan då är fältet fritt fram till norska gränsen. En lämplig gränsövergång är väl den i Rörbäcksnäs, som säkerligen ej varit bemannad eller bevakad.

Vidare kan det här scenariot potentiellt tänkas samspela med Hans Holmérs extra övernattning på Scandic Hotel i Borlänge. Om något problem skulle uppstå så finns alltså förre Säpochefen tillgänglig där och kan reda ut dem. Att norrmännen sedan ger flyktbilen fri lejd ner till Fornebu flygplats (på den tiden) utanför Oslo, det blir då ett "tack för senast" med hänvisning till just Lillehammer-affären.

Walter Kegö som ledde Palmegruppen på Säpo har på senare år varit mycket tydlig med att PKK-spåret i själva verket fungerat som en slags fikonlöv för Sovjetspåret. Bakom PKK döljer sig alltså "KGB" eller annan sovjetisk underrättelsetjänst (säg GRU). Belägget för att Sovjet dolt sig bakom PKK är då den så kallade diplomatbuggningen vars innehåll kommit till Säpo från "Källa Erik".

Problemet med den här argumentationen är förstås, att den här källan är hemligstämplad och att vi vanliga dödliga tvingas lita på vad Kegö påstår om den saken. Inte för att jag har något särskilt horn i sidan till Kegö, men det här duger naturligtvis inte. Så länge Kegö inte lägger korten på bordet i en full redovisning av materialet så förblir det här bara en hypotes bland andra.

Vad vi emellertid fått reda på, via Lasse Lampers' eminenta utredning "Det grå brödraskapet" (samt även från Robert Aschberg och nu senast Anna-Lena Lodenius), det är att Källa Erik i verkligheten heter Birger Elmér. Då blir det ju extra problematiskt ifall den militära sidan av tjänsten varit direkt inblandad i förberedelserna och utförandet av Palmemordet. Det vore ju busenkelt i så fall för Elmér att förse Säposidan med desinformation rörande diplomatbuggningen för att på så vis skapa ett villospår som pekar mot Sovjet.

En alternativ variant som jag själv övervägt och även föreslagit till Kegö, det är att PKK kan ha fungerat som förbindelselänk mellan Sovjet och Israel. På den tiden fanns inga diplomatiska förbindelser utan allt sådant fick skötas under bordet av de respektive hemliga tjänsterna. Behovet av sådana förbindelser var enormt, inte minst rörande sovjetjudarna som Väst köpte ut från Sovjet med krediter och andra slags smörjmedel. Många av dessa emigranter som släpptes ut från Sovjet hamnade förstås i Israel och den trafiken måste ju hanteras på något sätt.

Att just PKK kan ha fungerat som förbindelselänk faller sig naturligt i och med att organisationen å ena sidan var kurdisk, vilket passar in med israelernas långsiktiga stöd för kurdernas sak (som en del av Yinon-planens projekt om ett "Större Israel", samt även därför att Barzani-klanen lär vara kryptojudar). Dessutom var PKK en kommunistisk organisation, vilket passar i den sovjetiska änden. Att jag nämner den här möjligheten beror på att man i så fall mycket väl kan tänka sig PKK som ett fikonlöv, precis som Kegö menar, fast för Israel istället för Sovjet.

För bättre överblick vore det bra , om du kunde inordna de olika varianterna du presenterar under något slags ramverk som har den grundläggande förutsättningen att MOP utfördes inom ramen för en konspiration med olika nivåer.. Jag har tagit frågan i tidigare inlägg i år. Se också nedanstående länk


(FB) Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Beträffande "varianter" är det intressant att ställa dina idéer om att OP skulle vara engagerad i operation för att ta fast en rysk mullvad mot detta inlägg som skrevs av Jallai på 30-årsdagen för MOP

https://www.jallai.se/2016/02/mitt-i-palmemords-stormen/

Du ska ha tack för det här materialet, Bartram. Att skapa en sådan nomenklatur eller ett logiskt-hierarkiskt schema kan visa sig svårt med tanke på komplexiteten i det här. Jag jobbar hela tiden med förloppen på Sveavägen som utgångspunkt och försöker sedan "para ihop" förloppen med olika hypoteser och undervarianter rörande motivbilder, sammansättningen av attentatsgruppen, logistikstöd, mörkläggning efteråt, och så vidare. Det är ett ormbo och inte lätt att bringa reda i.

Med det sagt vill jag studera ditt inlägg liksom även Jallais artikel i lugn och ro, sedan ska jag återkomma med kommentarer till dem i dagarna. Med andra ord ber jag om lite tid med det, för jag har lite annat som måste ordnas först. Än en gång tack, och God Fortsättning på det nya året! - PiP

Kan tillägga att "Utredaren" systematiserar sina MOP-teori i en "platt" kvadrantmodell till skillnad mot min konceptuella "kubmodell" . Han menar att en kubmodell komplicerar det i onödan. Sök på "kvadrant" och nicket Utredaren så hittar du alla inlägg, inklusive mina invändningar mot hans modell.

Kanske någon eller mix av modellerna kan underlätta att åskådliggöra " ormboet"

Jag tackar allra ödmjukast för att du tillskriver mig upphovet till "kvadrantmodellen" och nästan rodnar generat men det är inte min modell utan den kommer härifrån.

https://wpu.nu/wiki/Sida:Pol-1996-12-11_OKÄND_UPPSLAGSKOD_En_Revisionell_bed_mning.pdf/23


Se kvadrantmodellen som ett ramverk inom vilken man kan utveckla exvis din modell inom någon av kvadranterna. Den förenklar resonemanget genom att strukturera tänkandet i två dimensioner och ett fåtal övergripande kombinationer.

Med andra ord kan du ha en kubmodell i någon av kvadranterna. Men det går inte att ha "planerat och oplanerat" samtidigt eller "ensamagerande och flera gärningsmän" samtidigt.

Okej, tack för det. Nu tycker jag att var och en får tala för sig själv. Jag talar för mig, du talar för dig, och om utredarn har något att säga så får han komma in och säga det själv. Det blir enklast så.

Jag tittade även igenom ditt kubmodellsinlägg som du länkade till, och är sympatiskt inställd till allt du säger där. Systematiseringen kan alltid diskuteras. Du har tre huvudsakliga dimensioner varav en är binär (en ja/nej-fråga) medan de andra två har flera diskreta undernivåer eller är gradfrågor.

Dels är det väl så, att gradfrågor inte lätt låter sig klämmas in i sådana databasmodeller utan då måste man först nivåindela i den dimensionen också. Sedan får man nog fråga sig om det "databas-tänket" är den mest produktiva ansatsen. Ifall man ska tänka databas så blir nivåerna snabbt många fler och kuberna av betydligt högre dimension. Sedan kan man alltid platta ut kuberna ända ner till 2D, så kub mot matris blir väl egentligen mest en akademisk fråga utan egentlig betydelse – som jag ser saken.

Som redan sagt utgår jag från förloppsanalyserna och använder dem som en "bas" som lägger restriktioner på "överbyggnaden" i form av motivbilder, organisation, osv. Jag har många gånger upprepat i tråden att förloppsanalysen i praktiken utesluter alla ensamma galningsteorier, utan vi talar om en konspiration med en attentatsgrupp bestående av minst tre personer plus en del kringpersonal och flyktbilar. Redan det eliminerar det mesta som ältats i Palmesammanhang medelst uteslutningsmetoden.

Om attentatets natur så menar jag att man kan utröna vissa saker genom detaljerade förloppsstudier. Till exempel röjer polisens beteende i flera avseenden att det förekommit styrning för att underlätta attentatet. Analys av sådant som mordtiden och manipulationen av LAC-bandets Fröken Ur-slinga liksom förfalskningen av telefonkontrollen av Sigge Cedergren visar att man mörklagt. Även ballistiken uppvisar klara och tydliga anomalier som likaledes heter mörkläggning.

För att bättre förstå attentatet måste man nog titta på hur sådant här går till när det utförs på annat håll. Det handlar för min del främst om Kennedymordet som jag studerat parallellt med Palmemordet, men det finns fler fall som är värda att titta närmare på. Ett sådant som för min del dykt upp före jul är attentatet mot Ninoy Aquino i Filippinerna 1983, och där samma slags vapen och ammunition ska ha använts som vid Palmemordet. Rönen på Kennedysidan har blivit alltmer intressanta på sistone, men påvisade kopplingar både till CIA, Israel och till Stay Behind. Rönen är så färska att de inte är allmänt kända, men visar på hur sådana kopplingar kan te sig vilket är användbart även för Palme.

Som jag ser saken är det inte lönt att gå upp på en alltför hög abstraktionsnivå i det här skedet, utan det är bättre att börja "nere på Sveavägen" och arbeta sig uppåt. Inget fel med att grunna över motivbiilder och konstellationer men de blir hängande i luften som zeppelinare så länge man inte kan får dem att klicka med förlopp och personligheter nere på gatan. Frågor som "vem är mannen som Palme känner men inte känner?" eller "varför försvann Abdralrahim?" intresserar mig mer, för när man försöker besvara de frågorna så finner man att svarsalternativen är få – och därför användbara.

Hur många aktörer och länder finns med i komplotten? De flesta nöjer sig med en eller två, men jag ser fler än så. Jag menar att det hör till upplägget att se till att så många parter som möjligt "har fingrarna i syltburken" – för då åker locket på efteråt.

Ta flyktbilen runt hörnet i Luntisbacken till exempel. Min idé om saken är att det finns attentatsmän i den bilen och att dess färd går till Norge via Västerdalarna. Nu har vi två länder, men Norge är "bara" transitland. Personalen ska vidare till kontinenten, och då har vi minst tre länder.

Vems är bilen? Ja inte är det någon hyrbil i alla fall, utan bilen hör till tjänsten (Säposidan) och kan spåras dit. Men det är den militära sidan som rekvirerat den. På så vis ser Säposidan till att locket åker på.

Och den öppna sidan då? Mannarna hålls kvar i piketen i en hel minut innan de får komma ut och sätta igång jakten till fots. Under tiden hinner attentatsmännen försvinna. Sicken osis eller hur. Och Pettersson han sitter i radiobilen nere på Birger Jarlsgatan och tittar åt Snickarbacken till. Men för honom är den flyende mannen och flyktbilen osynliga. Sicken osis att han inget ser.

Det är mycket sådant här, och det innehåller också information om vad som pågått. Så får man arbeta menar jag. Inget fel med att sätta upp databaser och systematisera information med sökord och metadata i många fält och dimensioner. Men jag tror inte att man kan förvänta sig att någon slags "AI-lösning" ska trilla ut från det när man matat sina kuber tillräckligt mycket och trycker på knappen.

Visserligen är jag själv modellerare men då talar vi mest om icke-linjära dynamiska system. Det som främst intresserar mig med kuber är de interaktioner som finns mellan delmodellerna, modellblocken eller modulerna, så att de bildar en helhet. Sådant kan förvisso formaliseras i matriser, kuber eller hyperkuber men handlar då mest om marginalvillkor som lägger restriktioner på summor eller produkter. Det är en helt annan sak än dina kuber (eller utredarn's matriser förmodar jag).

Det är onödigt i det här skedet att överformalisera, det är väl den enda egentliga invändning jag har mot din ansats. Man får komma ihåg att formalisering i sig kan innebära en slags tvångströja som begränsar ens tänkande. Om man utgår från en kubmodell eller något liknande så blir det lätt så att man känner att nya idéer måste passa in i kuben – eller vad för formellt system man nu lagt upp. Om systemet är för snävt upplagt så kan man missa en del saker på det viset. Om systemet å andra sidan är tillräckligt brett för att få med alla möjligheter så blir det istället lätt ohanterligt och en black om foten istället för ett hjälpmedel.

Det jag sagt här är väl de reflektioner jag har direkt efter läsningen av ditt kubmodellsinlägg. Som sagt sympatiserar jag med strävan efter ordning och reda, och jag tycker du ställer bra frågor och ger bra svarshintar raktigenom. Det känns som om vi i många avseenden ligger på ungefär samma våglängd, så att jordmån finns för konstruktiv samverkan. Jag drog några konkreta exempel mest för att visa hur jag går tillväga med att "öppna maskburken" och systematiskt försöka dra fram den ena ringlande masken efter den andra. Man får ta det försiktig och använda handskar, för en och annan av maskarna är nog rentav espingar. Inte bara maskburk alltså utan även lite ormbo.

Hmm, nu är det väl så att det inte är något öppet/halvöppet/slutet system inom fysiken eller kommersiella spelsituationer med regler vi diskuterar utan mänskligt handlande i en stressande situation.

En individ (aktör) kan vara ensamagerande eller medlem i en konspiration, men inte samtidigt, i att mörda Olof Palme.

Däremot kan det finnas flera anstiftare/intressenter som "aktören" kan vara knuten till som har olika motiv för att delta i mordet.

Låt oss som exempel titta på Michael Townley

https://wpu.nu/wiki/Michael_Townley

Han var knuten till såväl Pinochet-regimen som CIA och när han blev frigiven 1981/1982 sökte han sig till konfliktem i Nicaragua och Contras-rebellerna och skulle kunna knytas till Oliver Norths The Enterprise med med Iran/Israel och Contras och därmed med mellanhänder inom narkotika- och vapenhandel som exv Medellin-kartellen och Adnan Khashoggi. Även Bofors-affären kan vara aktuell i detta scenario.

Med andra ord en individ engagerad av flera aktörer i ett nätverk. Michael Townley var inte skytt men kan väl ha haft någon funktion som organisatör då han organiserat mord tidigare och utpekats som biobesökare på Grand mordkvällen. Han säger sig också ha fått uppdrag att mörda Olof Palme på 1970-talet.

Vad som intresserar mig är dessa intressenters inbördes preferenser. Någon vill förhandla med, någon hota och någon agera i "värsta fall" mörda Olof Palme.

Finns det något jämviktsläge mellan dessa intressen som ger önskat resultat och hur väl disciplinerad är de som slutligen befann sig vid mordplatsen, skytten och dennes medhjälpare/medgärningsman.

Eller med andra ord, sköts Olof Palme på en direkt order från den du kallade *lekledare" eller under en dispytfylld "förhandling" som övergick i mord på individuellt initiativ av förhandlaren/skytten.

Fråga 1: Var Olof Palme övervakad en tid före mordet?
Fråga 2: Tillhör några Walkie-Talkie observationer mop eller var det någon helt annan verksamhet?