39-åringen skaffade aldrig barn – skyller på ”feminismen"

Du läste inte vad jag skrev i helhet.
Första mannen (hennes tonårskärlek som hon även gifte sig med) hon hade ville att hon skulle bli mor till hans barn och vara hemmafru, hon var då 22 år och inte sugen på hemmafrulivet. Men böjde sig och var hemmafru, trivdes inte och ville inte ha barn. När hon var över 30 (och skiljt sig från första maken) träffade hon make nummer 2, han var för gammal (antar att det var hans ord om sig själv) för att bli pappa, men med honom kände hon att hon kunde tänka sig att bli mamma. Eftersom hon kände sig självständig i den relationen.

Hon kanske visst har tagit rätt beslut? Eller tycker du hon skulle skaffat barn med en man hon kände sig kvävd ihop med? Då hade barnen blivit skilsmässobarn. Och hon ensamstående mamma.

Bättre att skaffa barn när man iaf. har känslan av att förhållandet kommer hålla och man är lycklig i förhållandet.

Hon verkar inte ha en massa krav/önskemål om hur partnern ska vara. Hon har två långa äktenskap bakom sig. Hon verkar inte vara petig när det kommer till män. Även om hon förut har varit petig kring barnfrågan. Nu vill hon dock ha barn och träffar hon en rimlig man, kommer hon förmodligen försöka få barn med honom.

Jodå, detta mottas väl. Men jag undrar fortfarande vilka sorts känslor som vuxna män ska öppna upp sig inför, för jag har ingen aning. Visst kan jag säga till en kvinna och mina barn att jag älskar dem men förutom det? Och jag kan visst säga till när jag tycker att du passerat en viss gräns, men förutom det? Om jag nu inte ska bli en gnällare. Jag undrar faktiskt om du själv kan svara på det?

Jag vet faktiskt ingen man, vare sig höger eller vänster män som pratar känslor. Däremot spelar vänstermän ofta ett spel för att komma åt kvinnor. Det märkte man inte minst under metoo där de flesta av de män som åkte dit var just "feministiska" vänstermän.

Toxisk maskulinitet räknar jag annars som att vara macho. Och detta är ett säkert kort för att få kvinnor, åtminstone i yngre år. Många kvinnor uppmuntrar (omedvetet?) män till att vara det som de påstår sig förakta.

Macho är inte positivt, inte för någon kvinna. Kvinnor vill inte ha machomän.

Men självförtroende, charm, humor, stabilitet ser många kvinnor som attraktiva sidor hos en man.

Machomän brukar i regel kunna visa upp sådana sidor som en ytlig fasad för att förföra kvinnor. Innan deras machofasoner kommer med i leken... Och då är kvinnan redan fast.

Det är lite som att män gillar fasta kurvor och vackert ansikte. En kvinna som är bra på att sminka sig/klä sig kan ge en ytlig fasad av det män vill ha.

Vad nu detta har med Melissa att göra. Ingen av hennes män verkar macho. Den ena ville ha barn och hemmafru. Den andra verkade vilja ha Melissa.

Det fungerar inte alltid; dels praktiskt dels emotionellt. Sverige saknar det barnvänliga och föräldravänliga alternativet, för dem som vill, att kunna studera via distans, online och/eller hemma (utan skolan).

Ja, där låter ju USA bättre. Men fortsatt: ett sådant alternativ kräver föräldranärvaro. Och då kräver det att den ena föräldern är hemma om barnet är ungt. Och då kräver det att familjen är så pass tät att det är genomförbart. Så: i USA är det barnvänligt/föräldravänligt för de föräldrar som har god/bra inkomst. Inte för de fattiga.

Så Melissa behövde givetvis jobba. För att kunna ge barn ett bra liv i USA.

I Sverige är det barnvänligt för samtliga barn. Men som du skriver: skolplikten kan ställa till det om det inte finns bra alternativ av skolor att byta till.

I övrigt har Melissas situation ingenting med feminism att göra.

Jo, bland skräpkvinnor går machoattityd hem. Det är därför dessa män är macho, för att vinna dessa.
Läs tråden; sardellini menade att toxisk maskulinitet hade att göra med att inte uttrycka känslor, och jag menade på att det är machomän som lider av toxisk maskulinitet.
Du som är som sardellini vill att en man ska vara, hur gör du när du pratar känslor med omgivningen utan att framstå som totalt helfjollig? Nu menar jag inte att du säger att du älskar kvinnan bla bla bla. utan rent allmänt?

Jag får gärna bilden av att den man ni sätter som ideal är Björn i komediserien Heja Björn
https://www.youtube.com/watch?v=TRGYKbTMv-E&ab_channel=deniva
Är det detta ni menar med att visa känslor?

Vilka är dessa "skräpkvinnor"? Kan inte vara så många. Vare sig "skräpkvinnorna" som vill ha machomän eller machomän som vill ha "skräpkvinnor". De allra flesta människor är ganska vanliga och normala.

Jag pratar inte så mycket känslor. Jag visar dem snarare. Är jag ledsen/har sorg, så gråter jag. På begravningar tex. när någon nära och kär har vandrat till andra sidan. Har lätt till gråt vid sorg.
Till mina barn och min kärlek både visar jag och berättar jag om hur mycket jag älskar dem, kramar dem , finns där, lyssnar och finns till hands. Är jag arg, så märks det. Då är jag yvig i mitt kroppsspråk och svart i ögonen enligt min kärlek. Sydländskt temperament (är sydlänning och mina föräldrar har väldigt hett temperament, jag är betydligt lugnare) kanske, vad vet jag. Jag är nyfiken och glad och visar det genom leenden och tusen frågor. Är jag låg (vilket jag väldigt sällan är, jag är oftast glad och njuter av livet) så säger jag det "är lite låg idag". Det räcker. Behöver inte sitta och älta det. Men vill att min kärlek ska veta, så att det inte blir grubblerier kring varför jag är ovanligt tystlåten, för att vara mig alltså. Även då pratar jag en del...

Japp. Jag vet vad sardellini menar. Den toxiska maskulinitet som gör att djupt deprimerade män inte söker hjälp för sin depression då det anses omanligt att göra detta, vilket gör att depressionen blir ett toxiskt gift genom hela kroppen och hjärnan och döden blir den enda utvägen ur det hela. Så hoppar han framför tåget/hänger sig eller skjuter sig med en hagelbössa i huvudet. Detta är absolut en toxisk maskulinitet som måste motverkas. Killar/unga män behöver veta att och lära sig att det är manligt (inte omanligt) att söka hjälp vid depression/annan ohälsa. Att vara lösningsorienterad är manligt och att söka hjälp är lösningsorienterat = manligt.

Jag har manliga polare/manliga släktingar (och även kvinnliga polare) som har tagit till självmord. Jag önskar så att de lyft luren istället och ringt mig/någon annan av oss som verkligen tyckte om dem och brydde oss om dem. Vi hade lyssnat. Vi hade hjälpt dem att söka hjälp. Men när lidandet är sådär avgrundsdjupt har det redan gått för långt... De skulle behövt lyft luren ännu tidigare.

Nu är vi dock rejält off topic.
Jag tror inte att Melissas män hade någon toxisk maskulinitet.

De som vill kan alternera med att jobba och ta hand om barn. Både far och mor kan t ex jobba 50%.

Men för de som anser sig vara fattiga och har svårt att få ekonomin att gå ihop är det ju inget alternativ naturligtvis. Jag anser inte skolplikten är barnvänlig; tvång att duscha på idrotten, tillbringa hela dagar i en stökig miljö där kanske hälften av barnen som borde ha resurs inte har det, barn blir slagna för det går inte att förebygga, etc. Och sedan får barn och föräldrar tillbringa kvällarna med att komma ikapp med skoljobbet de inte klarade av under dagen. Stackars barn. Stackars föräldrar.

Beroende på var Melissa bor hade hon kanske klarat sig bra med att jobba bara 50-70%. Och ha mer tid att ta hand om barn, som hon ju inte ville ha.

Ja, där är ju systemet bättre i USA. Men som sagt: för de som har råd.

Melissa hade inte ens en utbildning när hon gifta sig första gången...

Hmm, jag som alltid trott att toxisk maskulinitet var toxisk mot omgivningen. Inte mot sig själv...
Det är sant, vi är off topic. Men en sista sak. Det som enligt undersökningar attraherar kvinnor mest är när män upplevs som farliga, samtidigt som de kan kontrollera denna farlighet. Persbrandt är väl kanske ett typexemplet på detta.

39 år är gammalt för en kvinna när det kommer till att föda barn. Efter 40-45 är det kört och risken för att barnet blir missfall/handikapp ökar ju äldre kvinnan blir.

Hon har inte mycket tid kvar för att skaffa biologiska barn iallafall

Toxisk maskulinitet är den manlighet som är som ett destruktivt nedbrytande gift. Mot mannen själv eller mot hans omgivning. Så jo, du har rätt i vad du trott. Men även självmord hos män hör alltså dit. Gängskjutningar, gruppvåldtäkter, sprängningar, krigsbrott, våld, våldtäkter, krig, bryta ner, förstöra etc. är väl också att räkna som "toxisk maskulinitet".

Medans: stå upp för sin grupp/försvara sin grupp, sporta, ha gott självförtroende, bygga upp, skapa etc. är fin och bra maskulinitet. Och sådan maskulinitet tänder flertalet kvinnor på.

Ja, en man som visar att han har fysisk förmåga, men att han kan tygla och kontroller den, är givetvis en bra man. En trygg man som kvinnan kan känna kommer försvara henne. Inte ge sig på henne. Och där räcker det ju med att han är rätt lång och har viss muskelmassa och visar lojalitet för sin kvinna och att han verbalt står upp för henne. Så vet hon att han även skulle kunna slå någon på käften som angriper henne. Han behöver inte "bevisa" det genom att slå folk på käften.

Melissa har förmodligen haft två helt normala män. Det är nog mer hon som är komplex. Inte i att hon som ung inte ville ha barn och nu vill ha det. Utan i hennes strävan i att vilja ha allt utan att förstå att livet är för kort för att hinna få allt man vill ha.