"Om Gud inte finns så är allt tillåtet"

Har du något konkret exempel som du tänker på?

Eller vill du bara ställa in dig i raden av personer i tråden som kastar ur sig påståenden kors och tvärs, men som inte kan motivera eller backa upp dem?

Saul var på väg till Damaskus för att tillfångata kristna. Han var en farisé som var väldigt ivrig att förfölja den kristna minoriteten. Det är extremt osannolikt att han plötsligt skulle ändra sin uppfattning 180 grader från tomma intet.

Det ontologiska gudsbeviset bekräftar ju just detta. Gud, per definition, måste existera, eftersom alternativet att Gud inte existerar, är en motsägelse. Det som inte existerar har inget verkligt värde utan är endast en fantasi.

Det är ju du som riktar kritik och därmed åligger det dig att formulera kritiken så att jag kan ta ställning till den.
Så om du då hävdar att jag är "feg", "oärlig" mm för att jag försöker ändra betydelsen i ord, eller vad du nu menar, så är det på sin plats att du belägger det med något exempel.

I annat fall så sitter du enbart och kastar paj på mig medan jag inte har någon chans alls att försvara mig. Att under såna förhållanden kalla mig "feg" kan liknas vid att du spottar i motvind.

Att "ändra betydelsen i ord" behöver dessutom inte vara ett problem. Syftet med en diskussion är väl att tala om det man vill tala om, inte om det ordboken vill tala om?

Men snälla nån? Till att börja med så måste du specificera vilket ontologiskt argument du menar?

Du verkar dessvärre vara så dåligt påläst att du bara tror att det finns ett? Så om du nu ändå envisas med att ha den här tröttsamma konversationen om något som redan är utrett i tråden, så måste du allltså börja med att exakt skriva vilket ontologiskt argument det är som du menar och skriva du ut det ordagrant i nästa post.

För det andra! Så måste då även utan läsa på och förstå varför priori-argument är helt meningslösa när det kommer till att bevisa någon eller någots verkliga existens. För du menar väl inte nu att du inte bara är dåligt påläst om det ontoligiska argumentet? Utan att du inte heller har en blekaste jäkla aning om den helt fundamenatala skillnaden mellan priori-argument och posteriori-argument?

Eller inte, ifall det jag beskriver stämmer överens med verkligheten.


Dels gör du ett logiskt felslut här;
Bara för att "civilisation kan vara synonymt med Gud" så betyder det inte att alla definitioner av Gud är synonyma med civilisation.

Sedan tror jag att du har fel i sak om du tror att civilisation "inte har betytt lite olika saker genom historien". Det finns nog ingen entydig eller universell definition av vad en civilisation är, utan olika kulturer, epoker och discipliner har haft olika synsätt på frågan.



Självklart faller argumentet om Gud t ex betyder "gubbe på ett moln" vilket är en ateistisk halmgubbe enligt mig.


Nej, det är ett falskt påstående.
Jag är villig att acceptera alla förklaringar som sammanfaller med verkligheten.

Så till exempel; "gubbe på ett moln" kan jag inte acceptera då det inte ser ut att sammanfalla med verkligheten, annat än som en konstnärlig gestaltning av ett abstrakt begrepp.


Du verkar ha missuppfattat.
Vad de trodde kan vi inte säkert veta, så det spelar ingen roll här.
Det som däremot är svårt att argumentera emot är att Gud har haft en så central roll i civilisationens historia att det är svårt att separera Gud från den struktur som utgör själva civilisationen, och dessutom reducera Gud till något "övernturligt" i meningen "vidskepligt".
Är det det du försöker göra? Bara så att jag får en uppfattning om var vi är oense.

Precis, man ändar inget egentligen, när man söker efter sanningen.
Man lägger bara ytterligare lager kunskap till det redan existerande så att man får en ny förklaring som förklarar mer än den första.
Ordboken säger en del, men inte allt som finns att säga.

Även om jag lägger till ny kunskap om verkligheten som ett ord pekar på, så kommer jag fortfarande att vara överens med andra om ordens pragmatiska betydelse.

Så om jag pratar med ett barn så kan vi kommunicera med varandra utan problem om att det gör ont att falla från trädet. Samtidigt kan jag förstå den gravitationella krökningen av rumtiden som en gång gav upphov till den mänskliga föreställningen om "saker som faller".
Det betyder ju inte att jag ändrat betydelsen i ordet faller.

Barnets "definition" är vad kritikerna här brukar kalla "den vanliga definitionen" i meningen den "rätta" och ställs i kontrast mot den utvidgade som brukar klassas som "lögn" och "hittepå" utan att först göra läxan och jämföra den med den observerbara verkligheten.

Ateistens Gud är barnets Gud. Utvidgar du definitionen av Gud så blir du automatiskt kallad lögnare.
Logiskt eftersom det är ateistens världsbild som blir hotad.

När jag skriver verkligheten så är det underförstått att det bara finns en objektiv verklighet.
Och när jag beskriver denna verklighet så kan jag antingen sitta och dra random lögner ur röven, alternativt säga saker som sammanfaller med verkligheten.

Vilket det är, kan den som ärligt och uppriktigt söker efter sanningen själv avgöra genom att jämföra mina utsagor med verkligheten, vilket är vad jag rekommenderar alla att göra.

Och eftersom du verkar vara en snäll och ärlig person så utgår jag ifrån att du redan har ägnat dessa mina "30" sidor text ett uppriktigt och genuint intresse på det att du rättvist jämfört mina argument med verkligheten, ställt sakliga frågor etc, och sedan kommit fram till slutsatsen att jag ljuger och fantiserar. Visst är det så?

Du vet alltså inte.

Både jag och Moscow-mule har ett flertal gånger visat belägg för kritiken. Jag har ingen avsikt att upprepa mig. Du får helt enkelt, som omväxling, läsa det som skrivits.

Att ändra ord urvattnar dess mening och gör beskrivningar bara relativa. Vem som helst kan dra saker ut röven, men det följer inget konstruktivt av att diskutera under sådana premisser.