Citat:
Ursprungligen postat av
Blackmonk
Är det bara jag som tycker familjen agerar väldigt skumt? Systerns instagram har glada bilder på hundträning. Mamman la upp något inspirerande citat med att dlätta taget och ked en fors.. dagen efter han förmodats försvunnen men innan någon vet. Föräldrarnas video är märklig, de ser inte ledsna ut utan mamman leg till och från. De läser direkt från ett skript. Jag vet att folk hanterar sorg olika men det känns som hela familje ör rätt avtrubbade.
Jag gissar också på självmord och stt familjen vet att han inte mådde bra alternativt inte riktigt är så emotionellt bundna. Det där är typ som min familj skulle pratat om jag försvunnit och det är inte ett gott tecken
Ja den las ut dagen innan de visste att han var borta, och var en TB till ett år tillbaka i tiden om en podd hon spelade in då.
Tror du överanalyserar. Lätt hänt dock för det gör vi alla här inne på Flashback i liknande trådar för att vi naturligtvis vill hitta lösningen på vad som hänt.
Det finns ingen mall hur man ”ska” agera när det är kris i familjen. Alla människor är olika introverta extroverta lugna hysteriska i personligheten redan innan en kris och ingen vet hur det blir när krisen kommer.
Jag tycker de verkar vettiga. Mamman lägger mycket energi på detta, till skillnad från vissa andra försvinnanden, där familj & anhöriga varken syns eller hörs. Olika sätt att hantera kris som sagt. Vissa blir handlingsförlamade och vissa blir problemlösare.
Jag har följt tråden sen start i bakrunden och analyserat en del.
Det är något med honom och hans blick som påminner mig om min bror, som är lite åt det autistiska hållet och ”mår bra” .
Tills den dagen för 6 år sedan när vi fick samtal mitt i natten från akuten.
Han hade gjort ett försök. Överlevde.
Det är strikt förbjudet än idag att ta upp ämnet, han blir totalt rasande och vill inte bli påmind.
Han kan inte ens gå in på 1177 för att kolla provsvar mm av rädsla att råka se journalen från den natten.
Problemet är bara att vi andra kan aldrig någonsin mer lita på att allt är ”bra” längre eftersom ”bra” uppenbarligen inte betydde ”bra”.
Precis som min sambos kollega som köpte hus & ny hoj, vi var där och hälsade på i nya huset, allt var perfekt, dagen efter så hade hen avslutat sitt liv i fåtöljen lagom tills barnen kom hem från skolan. Helt ologiskt och onödigt. Barnen har detta på synvillan resten av livet.
Introverta personer bär ofta på en hel del inombords och vill inte ta plats.
Hellre ”försvinna” i en snöstorm än att plåga sina nära & kära med minnesbilder de aldrig kan sudda ut.