Citat:
Ursprungligen postat av
covfefe...
Ja, det är väl välkänt att GW varit helt besatt av att bli förmögen. Samtidigt har alla fingrar jag haft i luften inf
Kom att tänka på en anekdot gällande GW som jag läste i Pär Lorentzon bok (
vad den nu hette, kommer inte ihåg) från Grabbarna På Fagerhults tiden..
Det hade utlysts en jakttävling där deltagarna i en glasburk pulat ner stålarna som var förstapris i tävlingen som skulle gå av stapeln någon några dar framöver.
Jag tror de skulle jaga rådjur men minns inte riktigt, och premisserna minns jag inte heller, men en tävling skulle Fagerhults grabbarna med gäster hålla och den var bestämd till att börja på morgonen ett visst datum..
Leif ”Stönet” Persson hade dagen innan på egen hand gett sig ut på jakt på ägorna, och de hade alla hört att ett skott brunnit av men Leffe kom tomhänt hem då han enligt egen utsago skjutit bom..
Så kom då morgonen då alla taggade till max skulle ut och visa
vem som regerade i jaktlaget och vinna prissumman på några tusenlappar som låg i glasburken… Då visade det sig när grabbarna skulle ut och lägga morgon-pissen
att dimman låg så tät att de knappt ens kunde urskilja familjelyckan där de stod i den täta dimman bland buskarna..
Tävlingen ställdes inte in, men ingen tänkte ens tanken på att ge sig ut och försöka jaga under de här omständigheterna… Förutom

…. Leif ”Svåra Dimjägar’n” Persson som tyckte att
en riktig jägare behöver inte flera meters sikt utan det räcker med att se fram till kikarsiktet typ
Hursomhelst, Leffa gav sig ut på jakt och de andra förlorade honom ur sikte redan efter någon meter i den täta dimman från helvetet..
Det dröjde sedan inte så länge innan ett skott hördes gå av och efter ytterligare en stund kom en segerviss kriminolog lommandes hem till gården med sitt byte..
Leffa gjorde senare på dagen självklart anspråk på prispengarna och ”
casha in” sedlarna ur glasburken medan de andra surmulet och missunsamt blängde snett, det mumlades på håll t.o.m att det var fusk inblandat..
Behöver det nämnas att
machotrion på Fagerhult alla tre så småningom blev såta ovänner