Citat:
Ursprungligen postat av
LeTeigneux
De har nog för mycket gemensamt.
Guillou ser nog GW som lite av en förrädare som ställer sig in hos alla som är framgångsrika, även de som Guillou ser som fiender.
Men mest handlar det nog om någon sorts barnslig rivalitet om vem av dem som är mest framgångsrik. Jag minns att GW fick frågan en gång om hur det kändes att tjäna mer än Jan Guillou. GW bara skrattade och svarade att "det gör väl de flesta nu för tiden".
Tror att det som började som en vänlig tävlan övergick till bitter rivalitet. Ungefär samtidigt som GW gick förbi Guillou som någon redan nämnt i tråden. Dvs att skulden till brytningen ligger hos Guillou. Han tålde inte att hans gamla kompis blev mer framgångsrik. Och ansåg säkert att det berodde på att GW "fuskade" genom att vara inställsam mot makten medan han själv höll på principerna eller något i den stilen.
Vad jag gräver fram ur minnet så är det Guillou som bråkar. Han har väl inga vänner, är med folk ett tag sen blir det bråk eller de undviker honom och allt rinner ut i sanden.
Tror inte det är mönstret bara med GW, utan i alla hans vänskapsrelationer. Jag har träffat ett par sådan personer. De har väldigt ofta fina nya vänner och jag känner mig som Carl Larsson som sade till sina konstnärsvänner ”här sitter ni med nya fina fruar och jag kommer år efter år med gamla Karin” (fritt ur minnet).