Vem är författaren som bröt ihop efter att ha fått dåliga recensioner?

Han ifrågasätter varför Ordfront förlag har gett ut romanen och skriver att händelser och platser i boken återspeglar kända händelser och platser i verkligheten som är lätta att känna igen. Varför gör han det?

Så sant som det är sagt.

Hon ställer frågan vad hon ska göra nu... t. ex. ta hand om sjuklingar, gamlingar och alla satungar. De skriker efter arbetsföra händer.

Hon bor i en lägenhet på 87 kvm i Gamla stan (Stockholm). Det är inte synd om henne.

Om folk uppfattar karaktärerna i romanen som verkliga personer får det stå för dem. Hur ska en domstol kunna bevisa att romanens underbara värld är synonymt med verkligheten? Är det en roman så är det och det med fingerade namn.

Har någon svensk författare dömts för förtal?


Jan Guillou kallade verkliga internatskolan Solberga för Stjärnsberg och att det låg i närheten av Katrineholm, vilket Solberga gör.

Kanske var de dåliga recensionerna endast en följd av att kritikerna var dåligt utrustade mellan benen och bodde i "bajshus", snarare än att boken i sig var si sådär.

Nu vet vi väl förvisso inte med säkerhet om den författare som avses verkligen är CvZ och jag ska erkänna att jag inte läst hennes böcker utan endast om dem, men det känns som att de historier hon präntat ner har ett återkommande tema. Någon väninna till författaren, som är alldeles underbar och helt saknar fel och brister, råkar ut för problem som helt och hållet någon annans fel, oavsett om denne "annan" sedan är en osympatisk mansgris eller en övernitisk myndighet.

Nog för att smaken är som baken och jag kan ha fått allt om bakfoten, men det låter lite "platt".

Blir ju lite problematiskt om böcker skrivna av försmådda kvinnor i pensionsåldern med psykiska problem prompt måste recenseras just av andra försmådda kvinnor i pensionsåldern med psykiska problem .

Jag har läst "Fattigfällan". Den var ok. Visade på hur folk som har det bra är förbannat snåla och inte fattar hur illa det kan gå. Vänskapen deras är inte mycket att hänga i julgranen. En lektion i att man måste ta hand om sin ekonomi ty andra kommer inte att hjälpa dig på fötter - tvärtom kan de förvärra situationen mångfalt.

Kringlan?

Man måste ändå ge henne att hon är ärlig med varför hon blir ledsen.

Hennes syster skrev en självbiografi, Mitt liv som dront, som jag i min enfald läste eftersom jag trodde dronten syftade på svenska kvinnor (dronten utplånades pga sin snällhet).

Nu minns jag inte alla motgångar hon drabbats av men skilsmässa, barnen drog hemifrån, ålderdom, naturliga dödsfall osv.
Men det hon såg som jobbigt, kanske tyngst, depressionslegitimerande, var att sd hade gått framåt.
Så äädelt…

Ing-Marie Erikssons debutroman Märit är den enda svenska roman som fällts för förtal.
Och det var länge sedan, 1967.

Ha! Snart kanske hon likt Hanne Kjöller göra en 180 graders vändning och påstå att hon aldrig aktivt deltog i förfallet?

Det börjar bli trångt under galgen?

Tack för info. Läste om målet på wikipedia nu och jag tycker bara det är larvigt.

Extremt larvigt.

Sorry. Glömde nämna i mitt tidigare inlägg att det handlade om JG: s roman Ondskan från 1981.

Sorry.

Så är det. Men om recensenten brister i eller helt saknar livserfarenhet och inlevelseförmåga - vilket ofta är fallet hos läsare, vilket är varför de fastnat för skönlitteratur och språk som ett sätt att komma ikapp på dessa områden - så kan texten bli lite proppmätt och skev om den som skrivit den har noll koll på vad den skriver om. Christina Herrström råkade ut för något liknande när hon skrev Ödeläggaren, och skriver själv om mottagandet av sin bok här:

https://www.parabol.press/valdsutsatta-kvinnor-kanner-inte-alls-skam-det-ar-en-myt/

Text som skapar igenkänning i den som varit med om samma sak väcker löje hos dem som det inte hänt. Sedan kan man diskutera om texter borde få stanna i byrålådan ibland för att skona författaren.

Ann Heberlein ångrar "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" . Hon är också ledsen över att hennes senare böcker säljer dåligt, och man får anta att de säljer sämre för att de inte är lika snaskiga och/eller inte erbjuder samma igenkänning.

Jag håller med den som föreslog att tråden bör flyttas till skvaller då ingen verifierat vilken författare det är som Btj intervjuat.