Vem är författaren som bröt ihop efter att ha fått dåliga recensioner?

2023-09-19, 22:55 #1

Medlem

Reg: Mar 2007

Inlägg: 241

Allt kändes så bra. Förlaget var eld och lågor, försäljningsmöten lovade gott och recensionen från BTJ var positiv. Så kom den första riktiga recensionen, i en stor kvällstidning. En rejäl och brutal sågning.

− Den slog undan benen alldeles. Jag minns inte ens om jag läste färdigt, ögnade bara igenom och sedan gick jag ut och spydde. Sedan var det som förgjort, jag spydde i flera dagar. Sov knappt, var fullständigt i chock, säger Karin, som egentligen heter någonting annat.

/…/

Hon förändrades de där recensionsveckorna för några år sedan. Fram till dess var hon en väletablerad författare i övre medelåldern med ett långt yrkesliv och en rad böcker bakom sig. Så skrev hon det som skulle komma att bli hennes sista roman.

Nästa recension kom i en annan stor dagstidning. Den var, om möjligt, ännu värre än den första. Jag har själv läst den och kan konstatera att den är något av ett lustmord, inte bara på boken utan också på dess författare.

− Efter det var det bara fritt fall. Jag ringde till min bror och sa ”du får köra mig till psykakuten”, säger Karin.

/…/

− Min förra bok hade gått så himla bra och då var vi så sammansvetsade efteråt, jag och förlaget. Men när det här hände så kände jag mig bara så fruktansvärt lämnad […] alla uppdrag bara försvann, ingen ville anlita mig efter att de här två recensionerna så grundligt slagit fast vilken dålig författare jag är. Det var helt omöjligt för mig att skriva något igen.

/…/

Hon har helt slutat att skriva.

− Jag är i pensionsåldern, vad fan ska jag göra? Det är som min psykiatriker sa: Det är värre att råka ut för det här i min ålder. Jämnåriga får blommor efter ett långt arbetsliv och jag får inte bara avsked på grått papper utan dessutom under förnedrande former. Och känslan är att det är för sent att komma igen. Det var det här som blev mitt arbetsliv.

https://www.forfattaren.se/reportage/brutalt-sagad

(Detta gäller alltså inte den berömda sågningen av Kristina Sandbergs En ensam plats, som nämns på andra ställen i artikeln.)

Trådens andra frågeställning lyder: hur långt tyckeru kan man gå?

Citera

2023-09-19, 23:02 #2

Medlem

Reg: Mar 2011

Inlägg: 773

Citat:

Ursprungligen postat av Abnormal

Allt kändes så bra. Förlaget var eld och lågor, försäljningsmöten lovade gott och recensionen från BTJ var positiv. Så kom den första riktiga recensionen, i en stor kvällstidning. En rejäl och brutal sågning.

− Den slog undan benen alldeles. Jag minns inte ens om jag läste färdigt, ögnade bara igenom och sedan gick jag ut och spydde. Sedan var det som förgjort, jag spydde i flera dagar. Sov knappt, var fullständigt i chock, säger Karin, som egentligen heter någonting annat.

/…/

Hon förändrades de där recensionsveckorna för några år sedan. Fram till dess var hon en väletablerad författare i övre medelåldern med ett långt yrkesliv och en rad böcker bakom sig. Så skrev hon det som skulle komma att bli hennes sista roman.

Nästa recension kom i en annan stor dagstidning. Den var, om möjligt, ännu värre än den första. Jag har själv läst den och kan konstatera att den är något av ett lustmord, inte bara på boken utan också på dess författare.

− Efter det var det bara fritt fall. Jag ringde till min bror och sa ”du får köra mig till psykakuten”, säger Karin.

/…/

− Min förra bok hade gått så himla bra och då var vi så sammansvetsade efteråt, jag och förlaget. Men när det här hände så kände jag mig bara så fruktansvärt lämnad […] alla uppdrag bara försvann, ingen ville anlita mig efter att de här två recensionerna så grundligt slagit fast vilken dålig författare jag är. Det var helt omöjligt för mig att skriva något igen.

/…/

Hon har helt slutat att skriva.

− Jag är i pensionsåldern, vad fan ska jag göra? Det är som min psykiatriker sa: Det är värre att råka ut för det här i min ålder. Jämnåriga får blommor efter ett långt arbetsliv och jag får inte bara avsked på grått papper utan dessutom under förnedrande former. Och känslan är att det är för sent att komma igen. Det var det här som blev mitt arbetsliv.

https://www.forfattaren.se/reportage/brutalt-sagad

(Detta gäller alltså inte den berömda sågningen av Kristina Sandbergs En ensam plats, som nämns på andra ställen i artikeln.)

Trådens andra frågeställning lyder: hur långt tyckeru kan man gå?

Jan G?

Citera

2023-09-20, 00:11 #3

Medlem

Reg: Jul 2020

Inlägg: 129

Jag skulle gissa att det handlar om Charlotta von Zweigbergk och de brutala sågningarna av Djävulsnyckeln i Aftonbladet och SvD.

Citera

2023-09-20, 00:13 #4

Medlem

Reg: Dec 2006

Inlägg: 8 625

Blir man knäckt av en dålig recension så har man inte varit med om mycket i livet.

Citera

2023-09-20, 01:52 #5

Medlem

Reg: Jan 2012

Inlägg: 8 734

Citat:

Ursprungligen postat av konstapel

Blir man knäckt av en dålig recension så har man inte varit med om mycket i livet.

Åja. Att ge ut en bok kan nog kännas som att lämna ut sig på liv och död. Fråga Strindberg t.ex:

Vid avenue de Neuilly
Där ligger ett slakteri,
Och när jag går till staden,
Jag går där alltid förbi.

Det stora öppna fönstret
Det lyser av blod så rött,
På vita marmorskivor
Där ryker nyslaktat kött.

I dag där hängde på glasdörrn
Ett hjärta, jag tror av kalv,
Som svept i goffrerat papper
Jag tyckte i kölden skalv.

Då gingo hastiga tankar
Till gamla Norrbro-Basarn,
Där lysande fönsterraden
Beskådas av kvinnor och barn.

Där hänger på boklådsfönstret
En tunnklädd liten bok.
Det är ett urtaget hjärta
Som dinglar där på sin krok.

Citera

2023-09-20, 04:36 #6

Medlem

Reg: Maj 2021

Inlägg: 718

Tack för trådstarten, detta var intressant.

Kvinnlig svensk författare i pensionsåldern, ja det finns ju en del att välja på då. Jag har själv ingen aning vem det kan vara.

Annars är det förstås (som antytt i tråden) omoget att få spel på en dålig recension. OK, jag förstår psykologin. Men att öht bli recenserad är ett privilegium -- nu som förr. Bara establishment författare recenseras i systemmedia så författaren ifråga ska vara glad att hon har den ställningen.

Dålig kritik, motstånd, motvilja, sura reaktioner på ens verk -- detta måste en författare ta med i hela sitt väsen, i hela sitt projekt. Och ändå köra på. Inte låta negativismen segra.

En författare måste dana sin karaktär så pass att denne överlever sådant som "dålig recension".

Citera

2023-09-20, 06:16 #7

Medlem

Reg: Jan 2011

Inlägg: 26 700

Citat:

Ursprungligen postat av kilo98

Tack för trådstarten, detta var intressant.

Kvinnlig svensk författare i pensionsåldern, ja det finns ju en del att välja på då. Jag har själv ingen aning vem det kan vara.

Annars är det förstås (som antytt i tråden) omoget att få spel på en dålig recension. OK, jag förstår psykologin. Men att öht bli recenserad är ett privilegium -- nu som förr. Bara establishment författare recenseras i systemmedia så författaren ifråga ska vara glad att hon har den ställningen.

Dålig kritik, motstånd, motvilja, sura reaktioner på ens verk -- detta måste en författare ta med i hela sitt väsen, i hela sitt projekt. Och ändå köra på. Inte låta negativismen segra.

En författare måste dana sin karaktär så pass att denne överlever sådant som "dålig recension".

Ja, hon åkte alltså till psykakuten. Då tar man det hårt.

Jag ska inte sparka på den som ligger och jag förstår att publika recensioner kan vara orättvisa och plågsamma. Men hennes jobbiga insikt är kanske att hon byggt för stor del av sin självkänsla på externa mediala omdömen. Kanske även alla hennes tidigare positiva recensioner plötsligt känns värdelösa nu.

Citera

2023-09-20, 07:24 #8

Medlem

Reg: Jan 2006

Inlägg: 17 502

Citat:

Ursprungligen postat av Baldr

Jag skulle gissa att det handlar om Charlotta von Zweigbergk och de brutala sågningarna av Djävulsnyckeln i Aftonbladet och SvD.

https://www.gp.se/kultur/kultur/i-postkritikens-v%C3%A4rld-f%C3%A5r-ingen-bli-ledsen-1.93427567

Citat:

Är det ett privat samtal eller inte när Eric Erfors, tidigare ledarskribent på Expressen, i en offentlig status reagerar på Margit Richerts sågning av vännen Charlotta von Zweigberks ”Djävulsnyckeln” med att medierna borde ha lärt sig något av debatten om Benny Fredrikssons självmord?

Jag tror du kan ha slagit huvudet på spiken. Hon verkar levt i en extremt priviligierad bubbla (kusin med Tomas Bodström t o m), och tål väl ingenting.

Sen är det väl så att många konstnärssjälar, man får väl räkna in författarna dit, är borderline narcissister som lägger ner sin själ i ett verk och som artikeln i GP ovan antyder, de kan inte skilja på verk och sin egen person.

Skulle tippa att recensionen är en del av en djupare existentiell kris hos en känslig kvinna i övergångsåldern.

Citera

2023-09-20, 08:56 #9

Medlem

Reg: Jan 2008

Inlägg: 5 991

Uppmärksammad författare tidigare? Som får sina böcker utgivna men får dålig recension på sin senaste (sista?) bok.
Att få bok utgiven är något stort.
Att ha fått böcker utgivna är ännu större.

Jag har skrivit en bok som jag gav ut själv då jag vet att om man inte har flashigt efternamn, är kändis eller har kända föräldrar så är det lättare att få sjunga in en skiva än att få en bok utgiven.
De som läst min bok hör till 50% av sig och gillar den. Men jag kommer aldrig få den utgiven mera än det tryck jag själv gjort och betalat ur egen ficka. Så vad är en bok med dålig recension om man gett ut flera och ens blir omnämnd i en tidning??????

Citera

2023-09-20, 09:47 #10

Avslutad

Citat:

Ursprungligen postat av ba'loba

Uppmärksammad författare tidigare? Som får sina böcker utgivna men får dålig recension på sin senaste (sista?) bok.
Att få bok utgiven är något stort.
Att ha fått böcker utgivna är ännu större.

Jag har skrivit en bok som jag gav ut själv då jag vet att om man inte har flashigt efternamn, är kändis eller har kända föräldrar så är det lättare att få sjunga in en skiva än att få en bok utgiven.
De som läst min bok hör till 50% av sig och gillar den. Men jag kommer aldrig få den utgiven mera än det tryck jag själv gjort och betalat ur egen ficka. Så vad är en bok med dålig recension om man gett ut flera och ens blir omnämnd i en tidning??????

Låt mig först säga att jag är helt på din sida i att ha bekostat din egen bokutgivning och marknadsföringen av den, samt känslan du får utifrån det, att vad är en dålig recension att bråka om egentligen.

Samtidigt skrivs det de facto en mängd lågkvalitativa anmälningar. Det har blivit så pass illa att jag i stort sett bara litar på ett fåtal recensenter, och ofta ändå ångrar att jag läst de för mig ogrundade elakheter som trycks med rubricering. Den recension som Wadensjö har skrivit är inte ett exempel på en sådan lågkvalitativ recension, utan han redogör för varför boken inte fungerar så att man förstår hans bedömning.

Om ett anmälan av låg kvalitet bidrar till att en etablerad författare inte längre får möjlighet att publicera sig på förlag och dessutom blir utesluten från exklusiva sammanhang som man tidigare ingått i så är det inte svårt att sätta sig in i att detta för en yrkesmänniska kan leda till en livskris, eftersom författaryrket är så kopplat till person.

Vem författaren än är så har hen uppenbarligen en känsla av att ha blivit orättfärdigt utstött. Sedan kan man diskutera om man ska kunna skriva vad som helst utan att människor tar avstånd. Det finns gott om omoralisk text som snarare leder till inkludering i utvalda sammanhang under benämningen stor litteratur. Om detta nu inte var stor litteratur utan upplevdes som en partsinlaga i en privat vendetta så var det så. Detta är en risk man tar som författare, men är svårt att skapa sig en uppfattning om utifrån den knappa informationen, vilket också är en synpunkt man kan ha av BTJs publicering av en anonym författares synpunkter.

Citera

2023-09-20, 10:43 #11

Medlem

Reg: Mar 2010

Inlägg: 10 964

Citat:

Ursprungligen postat av Abnormal

Allt kändes så bra. Förlaget var eld och lågor, försäljningsmöten lovade gott och recensionen från BTJ var positiv. Så kom den första riktiga recensionen, i en stor kvällstidning. En rejäl och brutal sågning.

− Den slog undan benen alldeles. Jag minns inte ens om jag läste färdigt, ögnade bara igenom och sedan gick jag ut och spydde. Sedan var det som förgjort, jag spydde i flera dagar.

− Min förra bok hade gått så himla bra och då var vi så sammansvetsade efteråt, jag och förlaget. Men när det här hände så kände jag mig bara så fruktansvärt lämnad […] alla uppdrag bara försvann, ingen ville anlita mig efter att de här två recensionerna så grundligt slagit fast vilken dålig författare jag är. Det var helt omöjligt för mig att skriva något igen.

− Jag är i pensionsåldern, vad fan ska jag göra? Det är som min psykiatriker sa: Det är värre att råka ut för det här i min ålder.

Zlatan I?

Citera

2023-09-20, 11:41 #12

Medlem

Reg: Dec 2010

Inlägg: 2 010

Verkar sympatiskt om det är på riktigt. Bättre än "Men ni förstår väl att ni måste ta mig på allvar?"-tönterierna som folk med ego ofta ägnar sig åt när de sågas.

Citera

Vem är författaren som bröt ihop efter att ha fått dåliga recensioner?

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Skapa ett konto

Logga in