Citat:
Ursprungligen postat av
Haaaaag
Tingsrätten dömde ju till Grovt gravfridsbrott och angav följande...
"Tingsrätten dömer både J.J och M.H särskilt för grovt gravfridsbrott. Straffvärdet för denna gärning är högt. Straffskalan för grovt gravfridsbrott går från fängelse i sex månader till fängelse i fyra år. Tingsrätten noterar regeln i 29 kap 7 § brottsbalken som i vissa fall ger en reduktion för gärningspersoner mellan 18 och 20 år men konstaterar att straffvärdet för detta brott är klart över ett år varför någon reduktion inte ska ske i detta fall (jfr 29 kap 7 § tredje stycket sista punkten). Tingsrätten anser att gärningen för J.J del har ett straffvärde om fängelse i tre år. För M.H del är straffvärdet fängelse i två år. Det som är särskilt försvårande för J.J är helt klart att hon vid två tillfällen tänt eld på Toves kropp i uppenbart syfte att slutligen förstöra bevis och försvåra en eventuell brottsutredning".
...så kortare än 2 års fängelse har jag svårt att se att det skulle bli.
Du får ursäkta men tingsrättens dom i detta fallet ger intryck av att domaren köpt sin juristexamen från något brevlåde-universitet. Till att börja med så dras båda åtalade över en och samma kam, man tittar överhuvudtaget inte på respektives del i gärningen, detta är ett grovt misstag som man inte ens förväntar sig av en förstaårsstudent. Du kommer knappast få se samma misstag från hovrätten. Vidare så skriver tingsrätten helt utan något som helst resonemang att straffvärdet är högt, vilket är rent tyckande. De följer upp det med att bara notera straffskalan för grovt brott och anger därefter skälen för att någon reduktion inte skall utgå med att skriva att straffvärdet här är klart över ett år, innan de ens diskuterat och satt straffet. Det är så tydligt att rätten har en förutfattad mening som domen bara skall anpassas till, istället för tvärtom. För Johanna nämns eldningen som särskilt försvårande, för Maja nämns ingenting alls. Det tas heller inte upp någonting alls om eventuella förmildrande omständigheter. Det är tydligt att man inte ens funderat över saken, vilket man naturligtvis alltid skall göra, eftersom man inte ens nämner att det inte finns några förmildrande omständigheter.
Om Majas försvarsadvokat ser till att vara tydlig med Majas del i gravfridsbrottet och om hovrätten därefter gör en objektiv bedömning av Majas brott och ger henne ett straff efter rättspraxis, så har jag svårt att se att hon skulle få mer än ett år. Man skall inte heller glömma att det är Maja som i detalj har berättat hur hela gravfridsbrottet gick till, från början till slut. Hade hon inte berättat det, och själv nekat till inblandning i gravfridsbrottet, så är det inte omöjligt att hon hade kunnat gå helt fri från det brottet. Det enda indicie som finns på hennes delaktighet i det brottet är granbarren, och de kunde lika gärna ha kommit från Illharjen.
Åklagaren vill sätta stor tilltro till vad mobilerna avslöjar om Johannas och Majas förehavanden. Majas mobil befann sig i Johannas lägenhet under hela natten. Hade Maja vidhållit att hon också var där hela tiden, hade åklagaren inte kunnat motbevisa det.