Varför bråkar medelsvenssons om arv?

Detta är ett väldigt intressant ämne och något en utomstående antagligen har svårt att förstå sig på. Jag vet om ett exempel i den yttersta bekantskapskretsen och det är en dotter som vägrar prata med sin far på grund av någon husförsäljning.

Idén var att alla syskon och föräldrarna i familjen skulle bygga hus tillsammans. Som en liten "familjeby".... givetvis fungerade inte detta alls. Barnen ville ganska så snabbt sälja och flytta ifrån husen som jag tror familjen gemensamt byggde tillsammans.

Mer vet jag inte än att det blev något bråk som involverade pengar och även om det inte är en klassisk arvstvist som TS frågar efter, så tycker jag att det visar på att det kan bli känsligt om man involverar större summor pengar med sin direkta familj.

Min släkt har nyligen genomgått en 4årig fejd om ett dödsbo och det är helt otroligt hur folk beter sig. Min farbror pratar inte längre med sin mor och kommer förmodligen aldrig göra det igen (trots att de bor 100m från varandra).

Vett verkar helt försvinna så fort det finns pengar att bråka om, och tydligen räds man inte att dra in advokater/jurister trots att man har extremt lite att vinna. Svensk snålhelt är djupt rotad och man kan inte göra något som är rimligt utan alla ska ha allt de anser sig ha rätt till.

Mitt tips är dela aldrig ut något förskott på arv om du inte vill efterlämna ett enormt bråk till dina barn dagen du dör.

När gud kommer med döden kommer fan med arvingarna

Tror det är vanligast att ev fejder har sin början innan arvstvister. I vart fall då det kommer till nära släktingar. T ex att ett barn fått köpa nån tillgång av föräldrarna billigt. Vilket inte fallit i god jord hos andra. I vart fall att någon anses förfördelad innan arvet.
När jag nu ser den här tråden så blir jag medveten om att min mycket gamla förälder kan komma att ärva ett ställe, av en person som ligger på långvården. Efter dom 2 så är vi 3 stycken som antagligen står på tur. Tyvärr är det ett ställe som står och förfaller och på senare år är kopplat till tragik och sorg. Tror det bara bli jobbigt om det kopplas över till vår sida släkten.

Så går det när vi har världens högsta skatter på arbete. Och världens lägsta skatter på annat.

Tex ingen arvsskatt, ingen förmögenhetsskatt, knappt någon skatt på fastigheter.

Detta leder till att man som individ knappt kan bygga sin förmögenhet utan de som har har. Och när de som har dör blir arvet viktigare än någonsin. Det kan innebära helt förändrade livssituationer.

Tacka utformningen av det svenska skattesystemet.

Vem hade brytt sig om arv om inkomstskatten halveras och arvsskatt på 50 % införs?

INGEN.

Syskon brukar väl kunna komma överens men när man väntar för länge med delning av dödsboet så det är kusiner som ska dela blir det i regel skit av allt. Gäller särskilt fastigheter där syskon kan kompromissa för att det ska stanna i släkten men som sagt att backa från del av arv för en kusin är svårt. Annat problem är om det finns testamente där en arvinge fått skrivet att ta över gården till taxeringsvärdet, blir ofta bråk då.
Ytterligare problem är de äkta hälfterna som driver på för att få tillgångar och driver syskon i konflikt.

Jag kommer själv att hamna i denna situation om ett antal år när päronen har trillat av.
En av dem är delägare i ett gammalt dödsbo denna del är 1:256 del som vi tre syskon ska dela på.
Redan idag så finns det flera hundra delägare i detta gamla dödsbo och ingen verkar vilja skifta det.

Som tur är så är det inga kostnader i dödsboet åtminstone för tillfället. Dödsboet består av stor men rätt så värdelös skogsmark dvs det består av mest stora myrar. Men detta område ger jakt och fiskerättigheter för alla dödsbodelägare.

Om någon skulle välja att driva igenom en tvångsförsäljning så bör nog denna person och ättlingar hålla sig bort från orten där marken finns i några generationer.

Varför ska redan skattade pengar skattas igen? Idioti. Och ett sätt för sosseriet att slå sönder gårdar och företag som gått i generationer i arv, historia och traditioner i sann socialistisk tradition.

För att folk är så jävla egoistiska och egotrippade.

Min farfar sålde skog som han och hans 2 syskon ägde.

Farfar är den som bott nära. Satt plant och vårdat.

Fattade inte riktigt hela grejen. Men som jag förstått det så fick han pengar för 2/3 av såld skog.
Något dom andra bröderna klagade på.

Å andra sidan har dom ju bara bott på annan ort medans farfar tagit hand om allt relaterat i hur många år som helst.

Brukar ofta vara sådana problem.

Typ någon som tagit hand om en sjuk släkting. Sen kommer det andra släktingar som inte hjälpt till och anser sig ha rätt till lika stor del av arv osv.

Den som lägger ner arbetet skall även skörda. Även om det varit en annan uppdelning innan.
Samma släktingar hade klagat på om hus, mark, egendom förfallit om ingen vårdat.

Tycker ärligt talat om man tar ett steg tillbaka och låter någon annan förvalta och vårda så bör även den personen få mer av kakan.

Är liksom lite fult att bara luta sig tillbaka och tänka att det där löser släktingen tills man vill casha ut.

Nja, sett flera fall där även syskon bråkat och slutat umgås. Är grejen med just sådana här fall, även de närmaste relationer kan förstöras..

Finns få 100% bra relationer, finns nästan alltid något som gnager. Mellan syskon kanske det är något i barndomen. Sett arvstvister bland syskon som haft lika "bra" relationer som vem som helst innan arvstvisten/föräldrarna dött, åkt på semestrar ihop, festat, umgåtts och firat varandras barn osv. Men är som djävulen far i dem när pengar kommer in i bilden..

Det är mycket vanligt att syskon inte alls kommer överens, och är de gifta som är grundregeln att deras maka/make leder konflikten när arv ska skiftas.
Viktigt är att så snart som det bara går inleda allt, dagarna efter någon avlider ska bouppteckningen utföras av ett företag som är specialister på det.

Gör det inte själva, det är ytterst farligt då detta då kan utgöra grunden till den framtida konflikten!!!

Efter ca 8 veckor är bouppteckningen godkänd av skatteverket och då låter man en bodelningsman ta hand om arvskiftet, allt ska ske så fort det bara går då all väntan är en grogrund för konflikter.
Tänk alltså inte tanken att förvalta arvet som dödsbo även om det inte bryter mot någon lag, dödsboet ska avvecklas som fort det bara går och det är ändå en mycket lång tid, 1-2 år.

Allt detta är jobbigt och det sker ofta när man har den tyngsta sorgen efter den bortgångne men hade jag haft följt dessa tips för ett par år sedan hade jag och min familj haft ett betydligt lyckligare liv nu!

Så länge dödsboet är aktivt är alla som har arvsrätt delägare i dödsboet, därför är det oerhört viktigt att avveckla det snabbt. Mycket viktigt är att direkt efter bouppteckningen är godkänd sälja allt av värde för att på så sätt få in det som pengar i stället för föremål.
Viktigast är att fastigheten säljs så fort det bara går, dödsbodelägarna är 100% ansvariga för fastigheten tills den säljs och det ansvaret kan kosta både tid och pengar vilket (återigen) ofta leder till konflikt.