Varför bråkar medelsvenssons om arv?

Bra tips, ska beakta detta. Dock är jag tveksam till att min syster skulle våga ta det till en juridisk tvist, hon har inte råd att förlora en sådan.

Puchen är självklart blå🙏, varsamt restaurerad av min far under några år

Ja om inte alla parter hade blivit helt personlighetsförändrade och bara följt testamentet så hade det väl kunnat gå bra.

Bäst om de äldre i god tid har skrivit testamente eller i förväg delat upp det mesta av vad de äger.

De som inte förberett någonting gör många gånger att släktingarna blir osams.

De som förbereder gör alla efterlevande en tjänst för de slipper bli osams.

Har många exempel på båda varianterna ovan.

Jag tror att folk bara är svin. Min morbror (som inte har brist på pengar) blev ett praktarsle när morfar dog. Det var ett hus inblandat. Han ville bli utköpt, naturligtvis för betydligt mer än hälften av vad huset blivit värderat till (av två olika mäklare).
Hade väldigt svårt att acceptera att huset inte var värt så mycket som han ansåg att det borde vara värt, gissningsvis påhejad av sin kärring.
Till slut lyckades morsan lösa ut honom för lite mer än vad han borde fått och sen dess har de inte pratat. Kul.

Ofta det blir tjaffs om arv. Tjejens morsa avled för 2 år sedan hon har 2 systrar och far kvar i livet och det var tjaffs om arvet så tjejen skrev på något papper att hon avstår från sin del och dom andra systrarna och far skulle dela på hennes del.

Det var för att slippa allt tjat men det blev värre, hennes far eldade upp alla papper han hade om bouppteckning och äpplet faller inte långt från trädet och tjejen eldade åxå upp sina papper.

Då är det dom 2 systrarna som får ta tag i elendet och ingen har kontakt med varandra så ingen vet hur det går men hennes far ringde och skällde att han hade fått restskatt på moderns deklaration som skulle varit inlämnad i våras som inte blev det för den hamnade i vedspisen den åxå,

Då skriver systrarna brev att av 30.000 i restskatt från sin mor ska hon vara med och betala en fjärdedel på även om hon har avsagt sitt arv och tar inte ut en krona.

Konstiga är att i arv slåss dom för att få ut så mycket det går då blir det krig, men om man inte vill ha arvet och låter dom andra dela på sin del blir det krig även då.

Jag kommer inte heller ta ut något arv efter mina föräldrar jag lämnar allt och vart det arvet går bryr jag mej inte om även om det är väldigt mycket pengar.

Så med arv blir det ofta konstigt oavsett om man vill ha det eller inte.

Ibland kan det ju handla om farliga störda personer också och då är det inget som kan undvikas på något sätt utan är en person ex. antisocial och alltid levt på olika bedrägerier och i övrigt också är kriminell så sitter den ensam på arvet. Man slåss inte mot såna personer för då kan man riskera att förlora så mycket mer än det arv man hade rätt till.

Du måste tänka på att när föräldrar dör så är dom flesta rätt gamla, kanske över 60. Och då är man sällan särskilt nära sina syskon. Alla har egna familjer med barn och kanske barnbarn, då blir ofta banden till dom egna syskonen rätt svaga och man har mer glädje av pengarna (dom kan man spendera på sin egen familj) än något syskon man aldrig pratar med.

Då har man ju inte direkt så starka familjeband om man bråkar om pengar med sina syskon när föräldrarna är borta. Har man mer glädje av pengar än av att ha en god relation med sina syskon så är man ju en fånge, men om man ändå inte umgås kan jag tänka mig att en del kanske tänker som du. De som tjänar mest på bråk om arv är nog oftast advokater eller den som sköter bouppteckningen.

Sen är det ju väldigt ofta banala saker der bråkas om. Så de där pengarna man tycker så mycket om är det ju inte säkert man får mera av bara för att man ska börja tvista med sina släktingar.

Det brukar bli så när man är gammal, banden till barn och barnbarn är starkare än banden till syskon man sällan pratar med.

Har väldigt svårt att tro att man för den sakens skull ska bli osams med folk. De flesta normala människor är ju inte osams med någon under någon längre tid.

När en större summa pengar ska fördelas är det lätt att man blir osams.

Jag och min syster har väl inte alltid varit eniga i allt och det har emellanåt blivit rätt högröstat. För ett par år sen dog farsan och det blev dags för röjning av hans hem och efterföljande arv. (Morsan har varit borta i många år.) Jag vet inte vad som hände men plötsligt rådde det total enighet om precis allting... Hela processen flöt på utan minsta problem förutom lite banktjafs av oklar anledning men det var mer formalia från deras sida. Annars tycker jag att allt med arv är värsta katalysatorn för att få igång folks sämre sidor.