Citat:
Ursprungligen postat av
horomheb
Vägen är en av de absolut sämsta böcker jag läst, och jag har läst många. För att en bok ska vara bra måste den på något plan vara trovärdig eller logisk. Så här: i ett framtida samhälle där total laglöshet och kannibalism råder, vad gör man? Man försöker gå under radarn, göra sig osynlig, vara försiktig - speciellt om man har sin son med sig. Vad gör mannen i boken? Går på vägen i dagsljus med en skramlande kundvagn. På kvällen går upp på bergssidan och tänder en eld. I det samhälle som beskrivs skulle de inte ha överlevt första veckan. Dessutom praktiskt taget snubblar dom över ett stort, gömt lager av livsmedel. Wow, vilken jävla röta!
En riktig skitbok, liksom 95% av amerikansk litteratur.
Trovärdighet i sig är inte en av berättarkonstens grundpelare. Det som gör många berättelser läsvärda är just att de utformas för att spegla en klar bild eller idé - en författarens vision av en del av verkligheten som för att riktigt lysa och synas inte bör få komma i kontakt med vissa andra delar av verkligheten. Hur många berömda och vida uppskattade berättelser passar inte in på en sådan beskrivning? Hur många av dem hade inte förstörts om de pressats innanför realismens trånga ramar?
Det finns dock mycket riktigt en dramaturgisk trovärdighet som måste uppfyllas för att en berättelse ska hålla, men denna bryter inte Vägen mot enligt mitt tycke:
Visst, mannen och pojken går på vägen med en skrammlande kärra, men befolkningen och med den risken att bli upptäckt för de som vidtagit nödvändiga försiktighetsåtgärder är förhållandevis liten till följd av det massutdöende som följt den stora naturkatastrofen. Den största delen av boken tillbringas i ensamhet för de båda vandrarna. Över hur stort avstånd kan en skrammlande kärra möjligen höras?
Upphittade av ett stort lager av undangömt livsmedel är behövligt för att skapa en kontrast till det resterande eländet i berättelsen och för att de båda huvudkaraktärerna ska få chansen att komma varandra nära. Visst kan det verka osannolikt vid första ögonkastet, men är det verkligen fel att säga att ännu mer synligen osannolika saker faktiskt har inträffat i den verkliga världen? Vi vet att det finns så kallade preppers som kan och har skapat liknande nödförråd. Ren tur är ibland del av en berättelse på samma sätt som det är av livet i stort.
Tror också att du kan ha missuppfattat anledningen bakom huvudkaraktärernas strövtåg - de måste röra på sig över stora ytor för att kunna livnära sig och för att undfly den bittra kylan i de nordliga trakter varifrån de kommer. Att gå under radarn helt är således inte möjligt.