Cormac McCarthy?

Frågan är om akademin vågar prisa en vit gammal gubbe, tillika amerikan, utifrån de kulturpolitiska vågorna. McCarthy eller Pynchon är väl de jag själv helst ser belönas men jag tror ingen av dem kommer få det. Skulle varit på 90-talet i så fall.

16 år efter ”Vägen” kommer två nya noveller, ”The passenger” och ”Stella Maris” att ges ut i höst/vinter.

https://apnews.com/article/entertainment-arts-and-entertainment-fiction-cormac-mccarthy-b19482a6b4cba8b22d88100c5abbd3d3

Bästa nyheten på länge...

Hoppas bara att han fortfarande har friska hjärnceller...nästan 90 år gammal...

Ingen verkar våga göra film av Blodets meridian, är det verkligen så svårt?

Guds Barn är riktigt bra imo

Jo, fruktansvärt svårt. Kan bara se det fungera som 4-timmarsrulle från Kubrick, men det går ju inte längre.

Har läst Blood Merdian, jäkligt bra, kan starkt rekommendera den för den som inte läst den (men gissar att de flesta som är i den här tråden har redan gjort det). Gillade även No country for old men, men om jag ska välja så är Blood Meridian strået vassare

För den som vill finns ljudboken på youtube
Del 1
https://www.youtube.com/watch?v=sE12km0BvRQ
Del 2
https://www.youtube.com/watch?v=q0Y7cHA2FSQ

Gillade "Vägen"!

Är det någon annan som har en förkärlek till Surtree?

Vad Cormac gör med denna bok är ganska fantastiskt, då han får social realism att verka mytologisk och berättar en historia utan någon traditionell narrativ med början och slut, där episoder bara händer, ungefär som livet, men utan att det någonsin blir tråkigt.

Du kan därmed öppna boken och läsa på måfå vilken episod som helst, du kan närmast shuffla om boken och läsa den i vilken ordning du än vill. Påminner om Tarkovsky "spegeln" på många sätt, där scener följer varandra på måfå, men alla scener är så pass vackert berättad att man känner sig ändå mätt när man når slutet.

Hej,
Läste Suttree förra månaden. Alldeles fantastiskt bok som stannar kvar i sinnet. Man vill bara träffa Suttree, denna varma och egensinniga människa.

Underbart. Jag öppnar boken då och då, läser någon scen på måfå för att återigen glädjas över vardagens magi. Känner att jag, likt suttree, borde vandra ut till skogen några dagar (eller veckor) och svälta mig själv från allt tills det blir omöjligt att särskilja mellan dröm och verklighet.

Cormac McCarthy. Hans triologi är ett mästerverk. Jag gillar när det är smutsigt, grit, true grit. The road