Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Fint att höra att du gillar mina anteckningar från potatiskällaren, som väl ligger i skärningspunkten där Åsa-Nisse möter Dostojevskij. Man rodnar av berömmet från en finsmakare som inte låter sig nöja med mindre än "magnum bonum" – även känd som palmepotatisen.

Från "spud guns" till biljakterna, så är det nog dessvärre så, att i det tempo som nu råder lär det ta en stund för mig att kunna gräva fram och tillgodogöra mig sådant som ligger långt bak i tråden. Du som har koll ska vara välkommen att peka mer specifikt, så ska jag titta på det och svara på det så gott jag förmår.

Jag hade knackat lite mer om flyktbilarna i svaret till I-van-Toer som du i din tur svarar på här. Det blev dock en utvikning som jag saxade ur för att skriva om i ett separat inlägg. Då tänker jag att jag kan ta och lägga in den biten här, för din och andras förkovran och med inbjudan till diskussion.

Vi hade alltså tre gubbar i mordplatslådan, och nu har vi även tre bilar i bilsäcken. Tillsammans känns det lite som sex laxar i en laxask. Tittar vi på bilarna hade vi Volvon längst uppe på Olofsgatan vid kyrkogården, Passaten på hörnet nere vid Snickarbacken, och nu även Volvon som Sigge stångades med i Luntisbacken. Därtill föreslog jag, med lätt blyerts, att man kunde tänka sig den där skåpbilen bakom Volvon. Kalla det tre och en halv bilar.

Vad händer då med de här bilarna, och varför kan vi vara ganska säkra på att det handlar om flyktbilar som är knutna till mordet? Vi kan inte besvara allt på en gång, men vi kan i alla fall börja nysta upp det lite, och rentav spinna vidare på det, med rivstart då.

Efter att "löparen" (Tommy Erikssons gubbe) nått fram och hoppat in i den sticker Volvon på Olofsgatan norrut och blir sedd i full fart på Uppsalavägen uppe vid Haga Norra, men taxikusken får rött vid Råsundavägen och när han sedan kommer över krönet så är Volvon borta. Om du kört den vägen på den tiden så vet du att man ser en duktig bit, inte bara norrut längs vägen utan även in mot Bergshamra till. Vad det betyder är att bilen "försvunnit" precis där vittnet Bettan berättar om bilbytet när hon rastar hunden, alltså vid trafikplatsen i Järva Krog.

Passaten vid Snickarbacken har vi också en serie iakttagelser av från Birger Jarlsgatan och ut via Roslagstull på Norrtäljevägen. Den sista pärlan i det pärlbandet ligger uppe vid Frescati. Sedan dyker den bilen alltså upp vid Järva Krog där den lämnar av en kille som springer över till Volvon som backat ner en bit för påfartsrampen till Uppsalavägen.

Det här är inte helt löskokt utan det ska mycket till för att det ska vara något annat scenario än jag just sagt. På ett plan påminner det om Grandmannen som följer efter paret Palme från Bokcirkeln till Dekorima. Även där har vi ett pärlband av iakttagelser, och om man ställer mothypotesen om att "ingen följer efter" så blir det omgående ohållbart, för i så fall skulle vi ha tre olika gubbar som var för sig råkat hamna tio meter efter Palme men ändå har ingen av dem givit sig tillkänna. Ett solklart reductio ad absurdum.

Ett femte möjligt fordon som dykt upp i Arkivet iakttogs av en kille som gick in på Grand för att kolla vilka filmer som gick men bestämde sig för att inget var sevärt. Han gick då ut och rökte framför biografen, och medan han gjorde det kom en ny Saab och gjorde en u-sväng mitt framför. I bilen satt en blond kvinna i framsätet och även en man i baksätet. De stannade framför entrédörrarna och mannen i baksätet gjorde "tummen upp" till någon som befann sig inne i foajén.

Där slutar vi bilspinnet och vänder istället vår uppmärksamhet till tunnelbanan och Gamla Stan, med tillhörande funderingar kring gubben därnere – och rentav gubbarna i stort.

Tiden för iakttagelsen av "tummen upp" vid Grand stämmer mycket bra med när paret Palme befann sig nere i tunnelbanan, på väg till Grand alltså. Det intressanta med den här iakttagelsen är förstås, att den kan tänkas koppla ihop skeendet nere i Gamla Stan med Grand. För killen som följer efter paret Palme nere i Gamla Stan hör också till de säkra men oidentifierade gubbarna i materialet, och då ligger det nära till hands att det är han som fått skjuts med den bilen från Gamla Stan och upp till Grand, där han signalerar att Palme är på väg. Något i den stilen.

Jag har inte borrat det här i botten, men däremot borrade jag tunnelbanan så långt det gick och där finns inga iakttagelser av killen. Så om han följde efter paret Palme in genom spärrarna och tog samma tåg så har han i så fall åkt i sista vagnen och gått ut före dem. Alla andra möjligheter kan uteslutas. Men om han gjort så betyder det att han finns vid Grand redan innan de kommer dit, vilket i sin tur förutsätter att han redan på förväg vet vart de ska någonstans. Alternativet till tunnelbanan är då att killen får skjuts med Saaben, och då ser vi att även det förutsätter att de vet vart Palme ska.

Det är i alla fall lockande att placera killen vid Grand redan innan Palme kommer dit, för då har vi en fin kandidat både till makarna Wennerlings iakttagelser utanför entrén och till biljettförsäljaren Göran Fredricius' iakttagelser av en underlig man i biljettkön som inte kunde svenska men ändå propsade på att se "Brüder Mozart". Även korvförsäljaren Najic berättar om en märklig liten typ ute vid korvkiosken medan filmen gick.

Det jag slagits av är hur pass mycket sådant här egendomligt beteende som förekommer i attentatsgruppen. När Lisbeth berättar om mördaren vid rättegångarna blir Liljeros så pass störd av vad hon säger att han invänder om det verkligen är rimligt att mördaren skulle ha betett sig på det viset. Då fräser Lisbeth tillbaka, att "det är inte rimligt, men det handlar om en orimlig människa". Vi har inte med den osannolike mördaren att göra, utan med den orimlige mördaren.

Resten av gänget verkar också orimliga. Postmannen är "superturk" med en gigantisk mustasch, och Wiklund låter rentav undslippa sig att hudfärgen verkade för ljus i förhållande till håret och mustachen. Beteendet är ju också högst avvikande och teatraliskt, och han ser alltså ut som om han är förklädd till "superturk" med lösmustach och peruk.

Även Grandmannen är ju ett liknande ämne. Först och främst sticker han ut med sin retroutstyrsel modell "skidturist Domus 1960", och pjäsen han bär som huvudbonad är ju heller inte direkt ägnad åt att undvika uppmärksamhet. Det enda som fattas på den är väl den lilla färgglada propellern upptill. Här har du min "fantombild" av den, om vi tillåter oss lite humor:
http://cdn2.bigcommerce.com/server1400/bb2b7/products/7257/images/14800/5945_blue_propeller_cap__32422.1376575363.1280.128 0.jpg

Vi har tre oidentifierade gubbar som direkt medverkar vid attentatet, och alla tre har starkt särpräglade utseenden och uppvisar därtill egendomliga beteenden. Ingen av dem verkar det minsta bekymrad över att bli sedd, annat än i ett avseende: Grandmannen döljer ansiktet efter bion. Före bion gör han emellertid inte det, utan Hubert Falk kan ge ett mycket detaljerat signalement på honom, som en "atletisk hurtbulletyp" med "indiannäsa" och allt.

Allt det här ter sig faktiskt väldigt egendomligt, det är som en slags minicirkus som är ute på turné och visar upp sig för folk. Grandmannen som "skuggar" Palme står och glor in i det släckta skyltfönstret på möbelaffären, vilket Mårten tyckte var konstigt. Dessutom står han mitt i Lisbeths blickfält under hela samtalet. Det är en snöbolls chans i helvetet att hon skulle ha missat honom där, för att inte tala om när han står på tårna hennes nere vid Dekorima och pratar med dem.

Det jag just sagt står i bjärt kontrast mot varje teori om en massa hemliga agenter som smyger runt på stan med sina walkie-talkies och försöker göra sig så obemärkta som möjligt. Det är det jag ville ha sagt med det. Vad som än pågår så är det definitivt "något annat" än standardbilden av diskret övervakning och en attentatsgrupp med lägsta möjliga profil.

Jag tänker till exempel på "Skivis" videoserie om walkie-talkies, där han ständigt återkommer till sin utgångspunkt att gubbarna minsann inte skulle visa sig öppet med radio för folk om de vore delaktiga. Därför avfärdar han walkie-talkiegubbarna om de är alltför ogenerade med radion. Men den idén stämmer dåligt med vad som finns i materialet, för även om inga walkie-talkiegubbar finns som kan kopplas till mordet så har vi ändå gubbar som kan kopplas, och de gubbarna är allt annat än dugg blyga om sin närvaro och verkar inte särskilt bekymrade över att bli sedda, avslöjade eller haffade.

Den vibb man får för tankarna till vad Sven Anér påstod att Anti Avsan skulle ha sagt om saken: "Vi har sådan uppbackning" att det inte finns någon risk. Även om jag tar Sven Anérs påståenden med en rejäl nypa salt så får man ändå samma känsla när man tittar på hur de här tre gubbarna ser ut och håller på och beter sig. De verkar kort sagt inte ett dugg bekymrade för att "åka dit", och den attityden kan man nog inte uppvisa med mindre än att man just "har sådan uppbackning" att man kan vara lugn och trygg i förvissningen om att man aldrig kommer att åka dit. Och i det avseendet har ju tiden visat att de haft absolut rätt i det.

Här är Janne Schmidts allra första bilder från mordplatsen. Man slås av hur folktomt det är vid hörnan:
https://cdn-img.pressreader.com/pressdisplay/docserver/getimage.aspx?regionKey=NaueYWHWq3NY%2B0Hgfbearg%3 D%3D&scale=100

https://cdn-img.pressreader.com/pressdisplay/docserver/getimage.aspx?regionKey=e4NvikuLRD7ydUFLVNhhxw%3D% 3D&scale=100

Vad gör du själv här?

Först och främst handlar det om intresset för fallet.

Sanningen får vi aldrig veta, tror du det själv?

Men, för mig väger fakta tyngre än fantasier, och det finns inga fakta som på ett mer övertygande sätt visar att det utförts av mer än en person. Personer från alla håll och kanter har försökt påvisa det i 37 år nu och ingen kan stödja de påståenden med minsta bevis.

Sanningen är att Palme var en talesperson för ett land utanför alla allianser, dvs ett litet land som inte hade något av vikt att säga i någon fråga. Palme kunde gläfsa bäst fan han ville, internationellt hade det noll betydelse. Palme var internationell förhandlare, var det någon som brydde sig om det? Nej, kriget fortsatte. Palme hade ingen internationell betydelse, även om vissa personer menar att han var en av de största politikerna som funnits på denna planeten. Omvärlden fattade bättre än "svenska folket", Palme hade noll internationell påverkan.
Däremot hade han en politisk inrikes påverkan.

Vilken person som helst med lite IQ innanför pannbenet fattar att inget annat land hade riskerat sitt anseende genom att mörda en demokratiskt vald ledare i den fria världen. Alla, utom möjligen det imbecilla landet Nordkorea, vet hur en västlig demokrati fungerar, ledaren är ingen diktator utan en talesman för en folkvald regering. Tar du bort hen, kommer nästa och för samma politik. Att ett annat land skulle gjort det här är sånt löjligt jävla trams att man storknar.

Vilka påverkades av sossarna politik? Jo, svenska folket. Där finns mördaren. SE är en av möjliga kandidater.

I flera fall, som t ex med Sydafrika, behöver inte motivet inte vara rationellt i meningen att det skulle förändra världen, och det sanktionerades i så fall inte officiellt. Staten ifråga har inte tillräcklig kontroll på personer och grupper de anlitat för obehagliga uppgifter. Dessa har ideologiska motiv som går utöver nyttan med mordet.

Ja i science fiction-världen möjligen.

I realiteten, hade SA varit villiga att riskera sitt resterande anseende för att mörda en västlig ledare utan makt? Och på det förvånansvärt amatörmässiga sätt det utförs på? Den utsände mördaren klarar inte ens av att "skjuta en kärring" på en meters avstånd. Det osar verkligen professionalism och utländska agenter om det va? Nej inte ett jävla skit faktiskt.
Istället slutför "agenten" inte uppdraget utan lämnar området medveten om att "kärringen" med stor sannolikhet har sett honom, på 1 meters håll.

Har du några tankar kring Tensonmannen, mannen som Najic ser gå efter LOP vid korvkiosken, och mannen Mårten ser vid skyltfönstret? Är det samme person tror du?

Det ska ju sägas att mördaren, om det nu är en hitman, faktiskt lyckades med sitt uppdrag. OP dog och ingen identifikation av mördaren eller organisationen bakom har inte kunnats göra, i alla fall inte officiellt.

Det skulle man ju kunna tycka är proffesionellt.

Vi vet ju heller inte om LP blev träffad av en kula ämnad för OP eller om tanken var att knäppa henne också.

Var tanken att knäppa LP också så kan man ju också konstatera att gm var ca 2-3 cm ifrån att på två skott i snabb följd klippa ryggraden på två personer.

Med tanke på att hon föll ner tillsammans med OP kan ju dessutom gm ha misstagit det för att hon var träffad hon med. Sedan en snabb kontroll att OP var dödligt träffad, LP inte lika viktig. Och sedan snabbt därifrån.

Att du är helt säker på att det är en slumpmässig GM samtidigt som du är lika säker på att vi aldrig kommer få reda på sanningen, att du dessutom anser att SE är en möjlig kandidat samtidigt som skribenter i tråden bevisat genom deduktiva resonemang att det är omöjligt, att du drar slutsatsen att fakta inte existerar bara för att du inte känner till den, att du påstår att mordet är förvånansvärt amatörmässigt genomfört trots att mordet är olöst efter 37 år, du är uppe i minst fyra argumentationsfel bara på dina två senaste inlägg och skämmer ut dig själv.

Jag tackar för din tid och dina bidrag men avfärdar dig framöver som ren desinformatör.

Du kan ju inte basera (att det var ett proffs) på att GM kom undan, och lyckades "klippa" huvudmålet? Det förstnämnda beror ju bara på tur; motljuset, att ingen kom i GM riktning inne i gränden och i trappen, samt typ två minuters försprång mot polisen. Det är heller inte omöjligt att GM inte drog onödiga blickar till sig uppe på åsen (genom att agera lugnt, gå och inte springa. osv).

Jag anser att man heller inte kan hugga i sten att LP-skottet var ämnat ens för henne. Ser man mordet som amatörmässigt (vilket jag gör) kan man faktiskt dra den djärva lansen och hävda att LP-skottet var ett misstag (det kanske bara trycktes av i ren fumlighet), kanske även det ämnat för OP, med mera? Att skottet "klippte" OPs ryggrad kan väl knappast ses som en bragd, med tanke på att GM stod ca 2-3 decimeter ifrån? Det är ju bara att placera pipan mot mitten av ryggen, att skottet då klipper ryggraden är ju ganska troligt med tanke på vapen och ammunition. Han hade ju sänkt OP oavsett om han sköt 1-2 decimeter uppåt eller neråt exempelvis (även en 1 centimeter höger/vänster), resultatet hade blivit detsamma.

Hela frågan om "modus operandi" är central i varje mordfall, men fuskades bort i Palmemordet. Fusket har jag redan pekat på i det förra svarsinlägget till dig om Björkman och ballistiken. Det var Sonny Björk som på eget bevåg flyttade nedslagsplatsen för "spökrikoschetten" från det ställe där vittnena angav till ett ställe som passade Björks och ledningens förutfattade meningar.

För om man lägger nedslagsplatsen nere vid övergångsstället som Björk påstår så får man ett kaotiskt och amatörmässigt mord. Lägger man däremot nedslagsplatsen där vittnena Svensson och Palm anger så har man "ett helt annat mord". Det är så här det funkar med ballistiska mörkläggningar. De behöver bara ändra på en liten grej för att förändra totalintrycket på ett radikalt vis.

Sonny Björk verkar vara en kunnig och hygglig prick på alla sätt, men han är skrupelfri när det kommer till att anklaga Christer Pettersson för mordet. Med sådana helt öppet redovisade förutfattade meningar kan man kort sagt inte lita på att den ballistiska utredningen är objektiv. Från professionell synvinkel är detta minst sagt problematiskt, och det enda man kan säga till Björks försvar är då att han i alla fall är öppen och hederlig med sin bias. Då kan man i alla fall ha med den i bakhuvudet och justera för den när man själv går igenom ballistiken.

En ordentlig genomgång av ballistiken röjer obevekligen att Olof Palmes baneman själv är ett proffs, eller åtminstone har haft hjälp av proffs. Patronerna är helt klart underladdade, och den därmed sänkta projektilhastigheten har kompenserats med en längre pipa på vapnet. Därav de dova knallarna, det här tricket med underladdning och lång pipa fungerar som "ljuddämpare" för revolvrar.

Vidare är palmeskottet mycket väl placerat. Folk säger att det där skottet är busenkelt, men det är lättare sagt än gjort att få in det på någon till fots under pågående rörelse. Just därför är greppet att ta tag i axeln innan man skjuter inte ovanligt vid professionella mord ute på gatan. När skottet går genom ryggraden går offret omgående ner på knä och rasar sedan i den riktning som rörelsemomentet ligger. Står offret stilla blir det "potatissäck" men om offret fortfarande rör sig framåt i full fart blir det "fura". Palme är då ett mellanting mellan potatissäck och fura. Björkman nämner under hypnos att han sett Palme gå ner på knä innan han rasade framåt i gatan.

Dessutom måste mördaren ha haft rågummisulor på skorna, för om Palme skulle höra någon komma upp bakifrån och kasta sig åt sidan så missar skottet och han blir bara skadeskjuten. Samtidigt har vi Jeppsson som berättar hur han hörde de tunga och klampande stegen på avstånd från baksidan av barackerna. Det är en elefant med lädersulor. Skulle Palme inte ha hört en sådan komma upp bakifrån? Självfallet skulle han höra det, men det har han alltså inte gjort. Där har vi ännu en detalj som starkt talar emot idén om att det är mördaren som springer upp på åsen.

Det är två killar vid mordplatsen, varav den ena har rågummisulor och den andra har hårda sulor. Den ene skjuter medan den andre springer upp på åsen i en avledningsmanöver. Attentatet är ett professionellt jobb, men samtidigt finns vissa tecken på att specialisten varit ringrostig. Det kan ha varit ett tag sedan han höll på med sådant här, det antyder även Lisbeth när hon i rätten säger att "den orimlige mördarens" beteende röjer att han dödat förut. Det har hon absolut rätt i.

En sak till, som jag tyckte var intressant när jag närmade mig Palmemordet från Kennedymordets synvinkel. Även om vapen och skottavstånd skiljer sig morden emellan så är ändå tillvägagångssättet i grunden detsamma. Först ett skott i ryggraden, sedan ett i bakhuvudet. Fast i Kennedys fall blev det skottet i ryggen som gick bredvid ryggraden medan tvåan satt mitt i prick. Resultatet blev som bekant föga aptitligt. Med Palme blev det tvärtom så, att ettan sattes exakt rätt medan tvåan missade och istället rispade Lisbeth. Det lämnade nu Palme i ett lite mindre oaptitligt skick, men likväl död som en sill.

Jag vet inte om jag direkt baserar det på det. Jag ville mest ge lite motvikt till att det skulle tyda på amatörmässighet.

Min inställning är att det är för lite data för att kunna få ur något alls med någon större säkerhet. Om man bara kollar på skotten alltså.

Jag menade heller inte att det är en bragd att han lyckades träffa OP. Men att lyckas träffa är inte det svåra i det läget heller, kan jag tänka mig. Det svåra är ju att ha den sinnesnärvaron och handlingsförmågan i skarpt läge.

Att skottet sitter rakt i ryggraden tyder ju på att det inte skedde i affekt, det skottet träffade ju precis där det var tänkt. Och det var skottet mot LP jag menade inte var så dåligt, om det nu var ämnat mot henne. Att snabbt efter första skottet direkt byta mål och sikta på samma punkt på henne som på OP, och bara missa med ett fåtal centimeter på ett mål i rörelse. Den missen tror jag även en van och bra skytt kan göra i det läget.

Där håller jag med dig till fullo. Inte omöjligt att GM hade en personlighetsstörning, sköt under påverkan av alkohol (eller liknande) och i affekt kanske? En person kan ju skjuta i affekt utan att vara hysterisk eller uppvisa kaosartat beteende också? Det kan ju ha bubblat och kokat i GM?

Svårt att veta med LP-kulan, om det var en amatörs miss eller ett proffs otur att hon rörde sig precis vid avfyrningen? Personligen tycker jag som sagt att mycket pekar på en amatör med tur, eller tillfälligheterna på sin sida, vind i seglet, osv.