Citat:
Ursprungligen postat av
HermanSerman
Tack för ditt mustiga, pedagogiska och intressanta inlägg, även tack för att du (till skillnad mot många andra i tråden) håller en gentlemans ton i dina inlägg, även mot meningsmotståndare, det gör dig unik (på ett positivt vis) i tråden.
Jag förstår hur du tänker/resonerar kring vittnesmål, hur man lär skruva lite på dem (eller rucka på) vissa utsagor och iakttagelser, för att få det att någorlunda gå ihop. Och givetvis hamnar man en smula snett när man gör detta, man lär som du påpekar börja om från början några vändor innan man någorlunda hamnar rätt, så att säga.
Jag förstår att uppgiften kan te sig aningen oöverskådlig, men jag blir ändå nyfiken - hur ser du på den senaste PU med åklagare Petersson? Hur ser du på uppslaget SE som GM eller på annat vis inblandad? För egen del vacklar jag aningen om huruvida han var GM eller just bara inblandad (på ett eller annat is)?
Det var väldigt fina och hyggliga ord, från en forumdeltagare som jag kommit att betrakta på samma sätt. För det tackar vi ödmjukast.
I den växande högen av inlägg jag skrivit under de senaste dagarna och veckorna har jag även varit inne på Stig Engström i ett antal avseenden. Liksom även Krister Petersson och hans "Agatha Christie-tänk" kring Engström, som Otto Ekevi väldigt träffsäkert formulerade det. Mot "Agatha Christie-tänket" ställde jag då mitt eget "Sherlock Holmes-tänk", som sågade Peterssons resonemang om Engström jäms med fotknölarna.
Huvudpunkten i min kritik handlar om den officiella tiden för mordet, som jag kan påvisa blivit fel. Det har jag jobbat igenom så pass ordentligt att jag törs påstå det utan att darra på manschetten. Korrigerar man mordtiden så hamnar man vid 23.19.00 plus/minus 15 sekunders felmarginal. Det är alltså två och en halv minuter tidigare än den officiella mordtiden.
Den här tidskorrigeringen gör sedan fallet Engström mycket enklare. För när skotten avfyras befinner sig Engström alltjämt inne på Skandia, där han stämplar ut vid 23.19 och sedan växlar några ord med väktarna i receptionen innan han går ut och ner till mordplatsen. Jag har även gått igenom den saken ganska noga, och hamnade då vid att Engström ankommer mordplatsen cirka 90 sekunder efter skotten. Han har definitivt varit där, men inte så tidigt som han själv påstår.
Sedan företar Engström den där språngmarschen in till Luntmakargatan. I alla fall finns inget som motsäger hans uppgifter om det. Vad han ska dit in och göra förblir emellertid ett mysterium. För egen del tror jag i alla fall inte ett ögonblick på hans imbecilla story om att han skulle springa ikapp poliserna för att rätta till signalementet. Det är en cover story, menar jag, för att skyla över det egentliga syftet.
Vidare framgår tydligt av förhören med Engström att han faktiskt sett Jeppsson med egna ögon på mordkvällen, stående vid "kulturhuset" på nordöstra hörnet Tunnelgatan-Luntmakargatan. Det besynnerliga med hans iakttagelse av Jeppsson är hur pass bra signalementet är, detta med tanke på att han påstår att han sett honom på 75 meters avstånd i dåligt ljus.
Tidskorrigeringen visar emellertid att Engström inte kan ha sett Jeppsson från mordplatsen, och det är i det skedet som "Sherlock Holmes-tänket" kommer in, för om han inte sett honom från mordplatsen så måste iakttagelsen varit gjord från det egna kontoret vars fönster vetter mot kulturhuset. Då blir dessutom avståndet bara 20 meter, om ens det, och ljusförhållandena är mycket bättre. Det menar jag förklarar det förvånansvärt detaljerade signalementet Engström ger på Jeppsson.
Den hypotes jag föreslagit om det här är att Engström inväntar Jeppssons ankomst vid kulturhuset, och när han kunnat verifiera att Jeppsson anlänt till platsen går han omgående ner och stämplar ut. Jag vill understryka att detta, i alla fall i det här skedet, är en hypotes och ingen robust slutsats. Men om den visar sig stämma så har både Engström och Jeppsson med mordet att göra, men inte som medvetna deltagare i attentatet utan snarare som funktionärer som blivit indragna på falska premisser.
Av förhören framgår att Engström vet vem Jeppsson är, medan Jeppsson på min direkt fråga bedyrade att han aldrig träffat Engström och inte visste vem denne var förrän långt efter mordet. Vidare säger Engström att de har en gemensam bekant inne på Skandia. Någon slags relation verkar alltså finnas mellan Engström och Jeppsson, men den är i så fall en envägsrelation där Engström känner till Jeppsson medan Jeppsson inte känner till Engström. En sådan relation måste gå via en mellanhand, och då ligger ju nämnde "gemensamme bekante" nära till hands för det. Dumt bara att vi inte vet vem det är.
Min idé om saken, som alltså inte är huggen i sten på något vis utan bara skissad i blyerts, den är att Engström hör till underrättelsetjänsten, förmodligen Krigs-IB, där han "blivit över och blivit kvar" från det gamla gardet på Thede Palm-tiden när Birger Elmér tog över. På den tiden fick ingen kicken utan folk satt kvar i reserv med små uppgifter lite då och då. Mot den bakgrunden tänker jag att Engström kan ha haft vissa logistiska uppgifter inför och även vid själva attentatet, men att han aldrig blivit upplyst om vad det rört sig om utan bara gjort det man bett honom göra.
Exempel på sådant kan handla om att rekrytera och samordna "statisterna" vid attentatet, dvs Jeppsson och Björkman. Då har de ombetts gå dit och ställa sig på sina respektive platser vid den och den tiden och kanske följa vissa andra instruktioner. Tiden 23.19 ter sig märklig för ett mötesscenario, och jag har nog tänkt att planen låg vid 23.20 men att något hände som gjorde att man skred till verket en minut tidigare än tänkt. I så fall förklarar det varför Engström inte hunnit ut på gatan, där han också kan tänkas ha fyllt en "statistfunktion" ungefär som Jeppsson och Björkman.
Jag vill återigen understryka att det jag just sagt rör sig om arbetshypoteser där jag min vana trogen "tänker högt" om saker och ting. Det betyder absolut inte att jag anser att vare sig Engström, Björkman eller Jeppsson skulle vara inblandade i meningen att de redan på förhand varit införstådda med vad som skulle hända. Tvärtom uppvisar alla tre klara tecken på chock och bestörtning, och dessutom uppvisar de alla ett bokstavligen avvikande beteende. Alla tre beger sig nämligen bokstavligen från mordplatsen utan att ha sträckt upp handen. De har nog olika bevekelsegrunder men beteendet är likväl en gemensam nämnare som saknas hos övriga vittnen.
Hoppas den här redogörelsen, ofullständig som den är, kan bringa åtminstone viss klarhet i hur jag ser på Engström-frågan. Med det tackar jag än en gång.
