Citat:
Ursprungligen postat av
FedupFlorence
Nu får jag faktiskt logga in och protestera. Kan förstå vad som är möjligt att läsa in i Arvids utstrålning - men jag håller inte med. Det är hans tomma blick, monotona röst, eviga prat om egentid och vikten av att båda parter kan kommunicera egna behov, säger sig ha effektiviserat sin vardag (får vi se när han sitter framför exceel med staplar i olika färger), det übermanliga levernet som kvalificerar honom till gay, va kontrollerande, ha ett osunt behov av egentid, leta livmoder och rekvisita i fru o husa, och vilja leva ett eget (hemligt) parallellt liv.
Ida beskrev honom som den manligaste och den känsligaste (el. nåt likn.) man hon träffat. Han har bra självkännedom och vet precis hur svår han kan vara och är därför (kanske över)tydlig med vem han är för hennes och sin egen skull. Han behöver vissa saker på sitt sätt, har rutiner och tydliga behov, som mat och träning. Egentiden lägger han på träning eller annat som är svårt för andra att förstå, då majoriteten tillbringar den tiden i soffan och han själv inte ens minns när han satt i sin egen.
Han undrar om hon är självständig nog att reda sig själv och sin egen lycka, om han kan va trygg med att hon vet vad hon behöver och säger ifrån om det inte funkar för henne, att hans tempo, traditioner och rutiner funkar med hennes. Gör det det och när SvT stänger av är han ett riktigt kap. Han har ett mindset som en elitidrottare och det är nog inte konstigare än så.
Och nu får faktiskt jag backa in här och protestera tillbaka. Din tolkning av Arvids oro är ju rakt värre än något annat.
Vem tror han att han är egentligen? Uppenbarligen verkar han utgå ifrån att hans nyvunna fru är mindre kapabel att ta ansvar för sig själv än vad han kan, eller?
Han är sååå orolig och måste försäkra sig om att det lilla livet kan klara sig utan honom när han vill motionera, tälta och koka soppa på en spik i skogen utan henne.
Han utgår ifrån att hon inte kommit så långt i sin personliga utveckling och inte vet vad hon behöver och kan uttrycka det.
Jag kan tycka att från en som bor hemma hos mormor så är det direkt opassande att noja över sin frus eventuellt låga personliga mognad.