Vänskap [Att skaffa nya vänner som vuxen]/mod

Jag är fd boxare så ja det är en väg in att träffa schyssta människor. Det skall sägas att det är är en del problemmänniskor inom mma, thaiboxning mm (skriver av personlig erfarenhet) så boxning är ofta av oklar anledning mindre sådana problem i.

Jag är sådan person som tycker jag är ensam fastän jag träffat olika vänner kanske tre kvällar i veckan (har familj så det går inte mer). jag fick fundera en stund om jag har svårighet i att lära känna människor då absoluta merparten av de jag känner har jag känt rätt länge. Senaste två åren så jag jag bara lärt känna en person ytterligare som jag umgås med. Jag har lätt för tal, men en bra fråga, jag själv kommer nu i vår börja i en cykelklubb ock skall se hur det går med det sociala där.

En, lite tråkig, iakttagelse är att de vänner man lärde känna som barn har man ett starkare band med, där det går att tala om allt. De man lär känna senare i livet kommer man inte liksom lika nära, man har lite små hemligheter man inte delar med sig av, som man gjorde med sina barndomsvänner

Svenskar måste vara det tråkigaste folket i världen. Det är verkligen svårt att skaffa nya vänner här.

Jag har rest runt i världen; USA, Centraleuropa, Ryssland, Italien, you name it. Inga problem att lära känna nytt folk där. Var bara dig själv och utstråla glädje så löser det sig alltid. Men i Sverige funkar det verkligen inte. Har besökt de flesta större städer i Sverige och överallt har jag fått "Jag känner inte dig"-blickar varje gång jag försökt starta en konversation, främst på fester, krogen och såna sammanhang. Folk umgås bara med sina vänner som de har känt i 10+ år och är inte särskilt mottagliga för nya människor i sina världar.

Man blir sällan, om ens nån gång, inbjuden till någons hem. I fikarummet på jobbet så pratar folk bara om hur de har renoverat huset, hur dyr elen är och såna ytliga saker. Annars pratar man aldrig med varandra utom på after work (som sker typ en gång i kvartalet).

Man hälsar aldrig på sina grannar. Högtider firas endast inom familjen. Det är ovanligt att man bjuder in grannen när det är t.ex midsommar. Sverige har ju ingen kultur alls.

Small talk existerar inte i Sverige. I England pratar man gärna med varandra på busshållsplatsen, det är inget konstigt där. Här i Sverige blir vi mest besvärade av att nån random börjar prata med dig när du minst anar det.

Allt detta gör Sverige så tråkigt och svårt att skaffa vänner. Inte konstigt att vi har så stora problem med depression och annan psykisk ohälsa. Även självmordsstatistiken är rätt så hög här. Varför är det så i just Sverige?

Problemet existerar i andra länder också, folk tycker det är spännande med främlingar utomlands inledningsvis. Men allt eftersom vardagen kommer så kommer du se att dessa inte heller stannar särskilt länge.

I London är det bara amerikanska turister som pratar med främlingar. (Jag hävdar att du inte vet så mycket om världen som du påstår.)

Källa på att Sverige har högre andel psykisk ohälsa än resten av världen? (Jag hävdar att du har fel. Sverige ligger bra till.)

You get what you give, tänkt på det ?

Det har ju blivit en slags norm av någon anledning. Folk tycker man är konstig när man pratar med främlingar.
Själv gillar jag att prata med folk man stöter på.

Kommer ihåg när jag en gång gick förbi ett sällskap och jag sa "vilket fint väder vi har idag" och blev bemött med konstiga blickar.
Kände mig bara dum.

Varför bo i Sverige då? Och varför skriver du på ett svenskt diskussionsforum, här finns ju de där tråkiga svenskarna du vet....

Jag tror du bara inbillar dig att människor är annorlunda i andra länder. Däremot är de antagligen artiga när du, den galna utlänningen, börjar svamla och prata vad nu du pratar om. Du är som turist eller utlänning såklart någon de vill vara artiga mot eftersom de vill att du ska spendera pengar och resa tillbaka. Jag är själv i service branschen, utlänningar får man behandla som vore de idioter, de kan och begriper ingenting (inte ens att man kan dricka kranvatten).

Sverige har inte värre problem med psykisk ohälsa än andra länder, däremot är det kanske mindre stigmatisering kring psykisk ohälsa här vilket gör att det uppmärksammas mer och pratar mera om.

Personligen vill jag inte small talka med någon. Fy fan att behöva le och prata med dårar som älskar sin egen röst, samtidigt som de ogillar Sverige och svenskar.

Känner du till dans kring midsommarstången? Gör svenskarna det ensamma, runt varsin stång? Nä, du har inte koll.

Flytta dit du tror det är bättre, så enkel lösning. Varför inte?

Jag har gjort allt man kan göra för att lyckas.
Finns inget att bättra på. Bara att inse att svenskar är tråkiga.


Alla främlingar i London som jag har pratat med har haft brittisk accent. (Jag hävdar att det snarare är du som inte vet så mycket om världen).

https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2017/Samre-psykisk-halsa-bland-unga-i-Sverige-an-i-ovriga-Norden/

Ja du har rätt, folk är skygga och inåtvända i Sverige. Vet inte varför, rädda att göra bort sig kanske.

Jag tror att det är vår kollektivistiska livsstil som gör att vi hamnar i kläm. Vi är socialt ängsliga eftersom att avund och misstänksamhet är inkluderat i våra socialistiska ådror. Rädsla för vad omgivningen ska tycka gör att vi blir introverta och slutar att aktivt försöka skaffa nya vänner efter ungdomen.

Varför tror ni att vi måste ta till alkohol för att slappna av bland främlingar?

Det ÄR Socialdemokratins fel. Slå eder fria från marxismens bojor!

Jag känner massa folk från övriga Europa som bor/har bott i Sverige. Alla har sagt att man som utlänning får lite av en chock när man inser hur det är i Sverige. Folk är betydligt mer inskränkta och osociala här än i andra länder, så du har fel.

Nä det är inte omöjligt att skaffa vänner i Sverige.
Nästan alla har en vän.
Men vi är nog lite försiktiga med nya kontakter och misstänksamma om den nye kontakten är alltför påflugen.
Men så är det i landet där man äter kaviar ur tandkrämstuber.